Nej, du har fel!
Kommentar från en person som kallade sig N.C. tror jag.
Ja, och sedan skulle jag förslagsvis också bara kunna rita en enda teckning i hela mitt liv. Eller kanske aldrig mer låta mig influeras eller inspireras av andra. Samma satta stil. Högst en teckning om året.
Jag tror att jag skulle hänga mig, om så var fallet, med tanke på att jag målar varje dag.
Jag skulle vilja se att mina andra konstnärliga intressen blev bemötta med samma respekt, och inte den här slätstruktna konversatismen om att mode enbart skulle handla om ytlighet och dålig självkänsla.
Jag kommer aldrig sluta rita!
Och jag kommer aldrig sluta bära det jag finner fantastiskt.
Och jag kommer alltid bli intresserad av ny musik.
Nya författare.
Det kan du får stå för själv, i din otroligt gråa värld där man bara får köpa slitstarkt och diskutera jobbiga saker.
Hanna, jag tycker egentligen att du är supergrym. Du är modig, cool som få, och en riktigt duktig tecknare. Dock: kan du inte be någon kolla dina texter innan de publiceras (då menar jag på stureplan.se, inte här, eftersom det här 'bara' är en blogg) så att man förstår allting som står i dem? Jag vet att du inte är utbildad journalist, fine, men jag förstår inte vad ordet 'transparenserna' betyder. Genomskinliga kläder? Hur anglifierat svenska språket än har blivit så existerar det fortfarande inte som ord, och jag tycker att det är synd när jag irriterar mig på sådana här saker, eftersom jag tycker att du är så jäkla grym.
Så, negativitet, förlåt. Men jag vet att du kan så mycket bättre, be någon korrläsa bara! Kan ju också vara så att stureplans-redaktionen inte bryr sig så mycket.
Hur skulle skönlitteratur och konstmusik ge en bättre självkänsla?
Kläder väljer man inte efter hur rädd man är.
Det låter som om den här personen väldigt sällan kommer i kontakt med verkligheten.
Gud så fånigt. Att mode ses som ointressant och ytligt i jämförelse med andra konsformer beror egentligen bara på att det under 1700-talet av olika skäl kom att kodas som ett kvinnligt fenomen och som sådant därför mindre värt.
Och förresten måste jag tillägga att Dramatens höstprogram knapapst kan jämställas med situationen i Darfur; det ena är livsviktigt, men inte nödvändigtvis något man vill skriva om (man bör väl ha någon personlig vinkling på det?) och det andra är minst like ytligt som modet. Och berör därtill väldigt mycket färre människor. Fast folk med rätt klassbakgrund förstås, och de räknas ju mer bland vissa.
Den där människan N.C. skriver taskiga och "smarta" kommentarer på varenda blogg.
Den där N.C. allså, verkar vara en dryg ensam stackars sate som egentligen inte skriver för att föra fram sin åsikt utan enbart för att provocera.
Bra skrivet Hanna. Låter en sådan där "Bror Duktig" och verklighetsknarkare. Tycker ditt svar var alldeles lysande.
hejsan,
jag heter nadja nilsson och kommer från helsingborgs dagblads ungdomsredaktion. jag skulle gärna vilja intervjua dig eller någon annan från fatale, men jag hittar ingen mejl på fatale eller på din sida? eller så är jag bara blind... men om du/ni är intresserade är jag tacksam om ni hör av er på [email protected] så kan jag berätta mer! tack på förhand/nadja
Vad är det med dramaten? :S/Isabel
Mode/kläder är tyvärr en konstform man inte kan komma undan. Om man som kvinna inte är intresserad av den så får man skäll.
Dock finns det något naturligt i ALLTINGS mode. När man under en tid varit med om något i stor dos brukar hela världen samtidigt ungefär (eller den del av samhället som tog del av grejen) vända sig utochin och välja det motsatta ett tag. Det syns i politik, konst, musik och kläder. När alla gillat midjehögt väldigt länge vill alla sen ha höftlågt. När samhället har varit punkigt och kaotiskt ett tag vill folk gå på det strikta och familjärt konservativa. Det känns som en naturlig övergång om man bryr sig om själva kategorin. Men självklart har man ju saker som passar sig själv av andra anledningar. Tidens anda måste ju ändå tävla med den personliga kroppsformen, ens egna moraliska värderingar, ens uppfostran osv.
Öh..varför håller jag föreläsning?
haha precis
kallar du mode för ett konstnärligt intresse???
självklart ska man få gilla mode, det gör jag. Jag undrar bara när mode blir konst. Man kan väl knappast säga att vardagligt mode (typ lite nya tröjer å byxor i veckan, å såklart tankar runt klädsel) är konst?
Bara för att man ritar varje dag är ju inte det konst, eller? Är det konst när nån annan uppfattar det som konst eller? Jag vet inte. Är tvspel en sport?
Stella: Jag tar inte illa vid dig! Och jag håller med dig fullt ut. Fast nu är jag ju journalist, haha, det låter sjukt, men jag är ju det. Men vi stavar i regel inte skritbra, vår kännedom är det vi är anställda för. Därför behöver vi ordentliga korrekturläsare, som du skriver! Enda problemet på redaktionen är att de andra är journalister också. Carl är den med bäst språkkunskap, och han är ju chefred och hinner knappast :(!
Fanny: Jag vet inget om NC, vet inte om det var menat att vara taskigt heller, men jag vet att jag tycker att han/hennes åsikt är hemskt svårtmålande och snål.
Crimsonanna: Tack!
nadja nilsson: Vad roligt, vi mailar dig! :)
Johnny Scharonne: Håll föreläsning du, det uppskattas, and you know it. Och jag håller med dig om det du säger om kvinnor och mode, och jag tycker att den aspekten är viktig att ta upp, utvärdera, kritisera och så vidare.
Anonym: Ja. Uppenbarligen.
filip: Konst ligger i bektraktarens öga, sägs det. Sedan tjänar jag ju pengar på de där teckningarna, också. Det är en del av min företagsverksamhet.
Jag håller med om mycket av det du skriver men kan ändå känna att mode bör ifrågasättas som allt annat. N.C gör det dock på ett
mindre konstruktivt och mycket nedlåtande vis.
Jag förstår att mode kan ses och kännas som konst, kreativt skapande och något som sätter färg på
tillvaron som kan kännas trist och grå.
Du är själv duken - kläderna dina färger - tanken din pensel.
Alla är dock inte lika starka, kreativa och egensinniga som du, Hanna. Vissa tror inte att de är tillräckligt bra och är inte tillräckligt modiga för att själva låta kreativiteten flöda. Vissa är 13 år och tror att man måste ha dyra Acnejeans för att Ebba von Sydow har det.
FÖr varje trendsättare finns det minst tio trendslavar. Mode går, enligt min mening, lite för mycket hand i hand med likformighet och
konsumtionsberoende för att jag ska se det som något endast kreativitet.
Det går inte att förneka att mode också, som bland annat sprids via tidningar och reklam, når oss alla på ett djupt psykologiskt plan oavsett om vi vill det eller ej.
Reklamen och budskapen vi bombarderas med i det offentliga rummet som alla vistas i, skapar begär som vi annars inte skulle ha.
Och eftersom att det alltid finns fler saker vi "bara måste" köpa, speciellt som trender skiftar, känner vi oss alltid otillräckliga. Företag går runt på denna känsla, som de i hög grad konstruerar; Vi duger om vi köper deras produkter - inte som vi är. Skulle vi känna oss tillräckliga skulle de gå i konkurs.
Att fokus vad det gäller mode,läggs i hög grad på konsumtion av materiella ting, snarare än kreativitet och komposition gör mig kritiskt inställd. Dock tycker jag att du står för det senare och för det respekterar jag dig.
Kan inte annat än hålla med det fia skriver i sin kommentar. I sin bästa form är mode de du anser det vara - kreativt och konstnärligt. Men i sin "värsta" form är det bara mediapåverkan och modeslaveri utan minsta individualitet, tyvärr. Men att som N.C. påstå att allt modeintresse är brist på självkänsla är löjligt.