Verkligheten

Oftast är jag inte särskilt nöjd med livet. Det är för att livet är livet och ingen rolig saga, ingen intressant film. Det är bara det tråkiga livet. Jag har tur som bestämde mig för att bli galen för några år sedan, för att göra det mer intressant, och det har sannerligen hjälpt upp en del. Om man ska säga så.

Men livet är fortfarande livet. Men ibland händer det saker som får mig att ljusna lite och tänka: "Men, det här är ju som en bok! Som en saga! Som en fantasihistoria!" och då får jag en massa små endorfinkickar och så går jag på moln. Lite som att äta en Snickers, fast bättre.


Som när en tjejkompis till mig ringde upp mig igår och uppdaterade mig på vad som senast hänt i hennes liv.

Hon har varit tillsammans med en kille ett tag. En kille som jag också varit tillsammans med en gång i tiden. Han är knäpp, det är visserligen hon också, men deras knäpphet har liksom tagit ut varandra och efter ett väldigt turbulent första halvår verkade allt vara strålande. De skulle flytta ihop och all den ditten och datten. Allt var fint. De hade väl mer eller mindre tänkt leva tillsammans för alltid.

Sedan åkte hon till Frankrike några dagar, träffade en tjej och blev kär vid första ögonkastet. Den här tjejen upplevde samma sak. Tjejen gick hem till sin flickvän hon varit tillsammans med i fem år och sa: "Förlåt, men jag har träffat mit livs kärlek. Jag vet inte om hon känner likadant, men jag måste göra slut."

Och sedan blev de tillsammans.

Min vän bor visserligen i Sverige, och den andra tjejen i Frankrike. Men de är kära. De ska vara tillsammans hela livet. Och det bestämdes under, ja, i princip några minuter. Bara BAM! Båda två. Livs kärlek.

Så min vän gjorde slut med sin pojkvän och blev tillsammans med en tjej hon bara träffat sådär. Som nu är hennes livs kärlek. Och de älskar varandra.

Och jag tänker, jag tänker, att sånt där händer egentligen inte på riktigt.
Och jag blir återupplivad igen och tänker på vad sagor baseras på.

Verkligheten.

hrmpf...
det gäller att va i rätt mode själv för att uppskatta en så sockersöt historia....

Aww teh romanz!

Ibland skruvar jag upp min speldosa från när jag var liten och snurrar runt i mitt rum och låtsas att världen är en saga. Då blir man lycklig.

Du skriver så otroligt bra! jämt.
ser verkligen upp till dig
/hanna thalén

Sött !

ops, fel URL haha sorry
http://blondiiie.webblogg.se/ så ska de va :P

jag tänker att den här sagan inte är särskilt rolig alls för de två människorna som blev dumpade i det här. vars hjärta faktiskt gått sönder. fatta att bli dumpad efter fem år för någon ens partner träffat i några minuter. katastrof.

Oh, mer sånt här i livet!

Det låter härligt! Själv är jag alltför realistisk (ja, det som jag upfattar som realistiskt) för att tro på att man kan älska varandra efter så kort tid. Det vore härligt, men själv tror jag inte på det.

Hejja! Att möta sitt livs kärlek och vara säker så där är vackert:-)

Ja, vad underbart det är att sagor faktiskt finns på riktigt. Jag har svårt för att leva i nuet och drömmer mig alltid bort, då är det skönt att höra att sånt här händer just nu.. och inte bara förr och i framtiden!

Ibland är det bra att läsa saker som man blir sådär alldeles varm i hjärtat av

emma: Har aldrig hört talas om det! Verkar intressant. ska testas. Tack!
Ellen: Det är så det ska vara. Enbart.
hanna thalén: Tack så hemskt mycket! Jag blir nästan tårögd, fina du.
Anonym: Jag tänker att ja, det var hemskt för dem. Men jag tänker också: Herregud, vad fantastiskt.
Victoria: Själv går jag steget värre och hävdar att KÄRLEK ÄR SKIT OCH MAN SKA SKITA I DET. Men det är ju jag. Och min bitterhet. Höghla.
Smartasmia: Det är... Surealistiskt.
Elin: Böcker, film och... ja. Böcker speciellt. det är grejen. Enda platsen att leva på riktigt.
caaaamilla: Ja, man blir glad!

Hanna, ja det är sant.. fast.. filmer är ofta effektivare för stunden för mig, men böckerna brukar stanna kvar längre...
Fast få saker slår en riktigt bra film som ingen i bekantskapskreten har hört talas om, så man kan gå runt och säga "se den här!" :)

Ibland kanske man ska ta paus från fantasiverkligheten (alltså bok och film typ), och skapa sig en egen fantasiverklighet i yttre verkligheten. Vad djupt det låter... Hmm.. Men har man panik för hösten kanske det är läge att baka en kaka med sin bästa vän och dricka löjligt te och vara djup och metaforisk bara för fantasin och bokromantikens skull. Att andas varje andetag är något dom inte änns klarar av på film... Känn på den du!

Jag är sjukt oromantisk. Jag tänker precis som den anonyma personen som tycker synd om de två som blev dumpade. Jag tycker att det är förfärligt sorgligt.