Jag kan inte förtydliga nog hur otroligt, fasansfullt äcklad jag blir av den här artikeln.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=621551

Jag kan räkna till inte mindre än 7 "som kristna anser vi blabla" och en "vi kristna anser blabla". Tjatigt, måntro? Jag blir fylld av skam när jag läser artikeln, det känns som att de attackerar mig, mig som kristen individ som inte vill inskränka på folks rättigheter, mig som kristen individ som hellre prioriterar två liv än ett. Jag gillar inte att sammankopplas med deras inskränkta samhällsideal, att säga att man tycker något, som kristen, är lika illa som att säga att man som feminist hatar män. Man drar ner alla i skiten. Detta är anledningen till varför ingen tror mig när jag berättar att jag är kristen, och varför folk blir väldigt, tja, illa till mods om de får reda på det och tror på det, eller varför folk yttrar frasen: "Haha, men du kan ju inte vara kristen? Du verkar vettig?"

Herregud, jag känner en transexuell person, en man född i en kvinnas kropp som är väldigt engagerad i sitt abete inom kyrkan och djupt troende. Jag känner en annan som är utbildad präst, som oftast slänger sig med frisyrer som partiellt rakad skalle med neongrönt hår på vissa fläckar. Jag har många kristna vänner, och så vitt jag vet är inte en enda av dem varken inskränkt eller dum i huvudet.

Jag, som individ, även om jag också råkar vara kristen, anser förljande.

Man måste göra allt för att förhindra illegala aborter. I en abort finns det alltid en risk, men vid en laglig abort har individen alltid rätt för att komma tillbaka om det skulle bli problem. Även om det finns kompetenta, utbildade läkare som faktiskt utför illegala aborter i Polen så finns det ingen garanti för att de behandlar problemen efteråt.

Jag har inte minde än två tjejkompisar som behövt åka in på sjukhus efter aborter de gjort på grund av efterkomplikationer. Och även om Sverige inte tar på sig ansvaret gällande psykiskt stöd efter abort när det kommer till kvinnor utomlands ifrån så blir de fortfarande garanterade att få hjälp med fysiska komplikationer efteråt.

Om jag ska formulera mig lika fult och egocentriskt som biskopen i svenska katolska kyrkan Anders Arborelius och den svenska pingströrelsens föreståndare Sten-Gunnar Hedin, så säger jag; som kristen så kan jag inte låta två liv sättas i stor risk istället för bara ett. Om jag hade ett val mellan att rädda två människor, istället för en, så skulle jag självfallet välja två. Det spelar egentligen ingen roll om det vore rika kvinnor utomlands ifrån som väljer att göra en sen abort, hur rik än människa är så kan man knappast se en abort som något lättvindigt. En abort är traumatisk, oavsett om du vill ha kvar barnet eller ej. Det är ingen nöjestripp och jag anser att rika kvinnors liv är precis lika mycket värda som fattigas.

Även om bibeln inte anser det, som gärna vill upphöja de fattigas godhet för att hålla dem förtryckta. För att stötta dem i deras fattigdom så att de inte ska känna sig manade att ta makt för sig själva.

Men jag är inte katolik, jag är protestant. Jag är en individ. Jag förskastar bibeln, jag förkastar även katolicismen som jag anser är en gren av kristendomen som enbart är formad för att kontrollera och förtrycka folket.

Precis som alla andra gamla religioner, med andra ord.
Nya religioner idag skapas mer för att tjäna pengar.

Lustigt att jag blev kristen när hela min omgivning är ateister. När jag gick på dagis tvättade jag min lillebrors mun med tvål när han svor. "Hata" räknades förövrigt som en svärdom för min del. Haha. Vilka tider.

Är det därför han inte torkar upp skiten på golvet?

Ett av de mest intressanta blogginlägg jag någonsin läst.

Och DiscoDan - jag tror inte att förtryck fungerar om människor KÄNNER sig förtryckta. På samma sätt som att patriarkatet inte kan knaka i fogarna förrän kvinnor börjar KÄNNA sig och ERKÄNNA sig förtryckta. Men trots alla "bevis" på det faktum att kvinnor inte ges samma rättigheter som män vägrar otroligt många kvinnor att känna eller erkänna sig förtryckta, och jag förstår dem verkligen, det är inte en lätt sak att behöva inse. Själv hade jag aldrig något val, jag fick det i modersmjölken.

Alla får tror på vad de vill. Ingen vet vad som är egentligen riktig eller fel. Inte du, präster osv. eller jag! Det finns en svar för var och en. Jag, katolik, känner mig inte alls förtryckt, kontrollerad. Ingen behöver kännar sig förtryckt pga kön..... så är det inte!

Får jag lov att fråga exakt vad inom kristendomen du stödjer?
Du säger att du "förkastar" bibeln när kristendomen är bibeln.
Du säger att du är feminist när kristendomen är mer patiarkal än islam.
Jag tar förgivet att du motsätter dig övriga förbud och regler, t.ex. homosexualitet och skilsmässa. Är det bara idealen du eftersträvar är du inte kristen, då är du socialist.

DiscoDan: Nja, Buddhismen har väl snarare ett rykte om sig att vara en fin religion, det trodde jag också, tills jag läste om den!

Annika Marklund: Precis så, Annika, mycket bra sagt!

sonja: Nej, det har du rätt i, i grund och bottnen så handlar det enbart om åsikter. I alla fall i abortfallet, som är ett riktigt svårbehandlat fall, vars alla delar man, om ändå inte hålla med om, i alla fall förstå!

C: Jag är troende i den mån att jag verkligen, verkligen tror på gud. Så pass att det hugger i hjärtat när någon kallar mig för icketroende eller misstror det över huvudtaget. Jag kan inte påstå att någon av de andra jag känner som är kristna, eller tom. studerar eller praktiserar prästyrket, heller tror på bibeln. Vi har alla samma synsett, nämligen att gud finns, men bibeln är skriven av människan.

Kristendomen, eller i alla fall protestantismen, är dessutom i ständig reform. Det tycker jag är bra, jag anser inte att man ska forma en religion efter ett samhälle som fanns för flera tusen år sedan.

Om du har en så stark gudatro men förkastar Bibeln, apostlarna och den kyrkliga institutionen kan du väl ha din egen lilla religion. Varför ett behov av gemenskap om mycket av det inte överensstämmer med din människosyn?

Jag säger som Sartre, att lägga sitt liv i guds händer är att vägra ansvar, att vägra ansvar är att förtingliga sig själv. Något jag personligen anser är mänsklighetens största synd.

Väldigt intressant inlägg.
Det är bara en sak som jag undrar.. Tror du på Jesus Kristus?

Jag har en undran bara, en sak jag inte förstår! Varför är det mord när man dödar en bebis utanför mammas mage men inte det innanför? När går det från att vara abort till att vara mord? Vid befruktelsen? Vid 22 veckan? Vid födseln? När man klipper navelsträngen? Eller som professor Tännsjö hävdar när barnet får ett medvetande?

Och vad har du får vetenskapliga/medecinska eller filosfiska/etiska argument för ditt ställningstagande?

Bara undrar, eftersom jag aldrig fått ett vettigt svar från en abortförespråkare (med undantag av Tännsjö)...

Mycket intressant debatt. Själv anser jag att kristen etik är ett av de mest intressanta ämnena. Först så vill säga att jag förstår vad du menar med dina kristna vänner som är vettiga men ändå "tokiga". Jag studerade religion i 2 år och var ibland den enda icke-troende på fester osv. Jag skulle vilja säga att en del av dem som studerade till att bli präster är de värsta party-djuren jag stött på. Vilket gjorde dem mer "mänskliga" i mina ögon. Själv kallar jag mig kristen men icke troende och jag kallar mig kristen för jag är född in i den svenska kyrkan, men framförallt på grund av att jag följer vissa kristna traditioner. Tradition och religion kan ibland vara svårt att skilja från varandra och därför anser jag det vara mer en fråga om att vara troende eller ej. "Att vara kristen" kan innebära många saker.

Sen så har jag också fått en helt ny syn på katolicismen efter att nu bott med en troende katolik från Nordirland i ett halvår. Att vara katolik i dagens samhälle överensstämmer nog inte alltid med den bild vi (iaf jag) har matats med. Som jag upfattar det håller dagens ungdom i katolska länder som Nordirland på att skapa sig nya moderna traditioner. Men tyvärr kommer de nog aldrig undan the catholic guilt... Och abortfrågan är ju en stor del av den debatten...

jaja, det där sa väl varken bu eller bä om mina åsikter i abortfrågan, men men... Jag gillar din blogg.

jag håller med C lite. du kan uppfattas som lite av en hobbykristen om du inte stödjer allt som kristendomen står för.

jag själv tror på gud, men inte kristendomens gud - kallar mig därför inte kristen.

intressant inlägg btw

"Nja, Buddhismen har väl snarare ett rykte om sig att vara en fin religion, det trodde jag också, tills jag läste om den!"

För att vara en person som ställer rätt höga krav på hur en debatt ska föras på din blogg, om man ska tro dina andra kommentarer på andra inlägg, så måste jag säga att du inte var speciellt bra på o utveckla dig. Trevligt att du har läst om buddhismen. Tänk, det har jag också. Nånting säger mig dock att vi inte har läst samma sak. Du kanske vill utveckla vad du fick för värdefull information som du sen grundade din åsikt på? Eller vill du hellre hålla det för dig själv? Jag vill också veta! :)

Sen Annika: Eftersom du verkar motsätta dig det jag skrev, så antar jag att du håller med Hanna när hon skriver att hon "förkastar även katolicismen som [hon] anser är en gren av kristendomen som enbart är formad för att kontrollera och förtrycka folket". Stämmer detta?

Dessa frågor är i sig inte spec. intressanta för mig, men jag är däremot väldigt intresserad av o höra hur ni resonerar när ni konstaterar det ni gör. Jag vet inte, jag kanske har blivit för försiktig helt enkelt. Har jättesvårt att skriva kraftfulla påståenden om saker som jag själv känner att jag har väldigt lite vetskap om.

C: Gemenskap? Jag är uppvuxen i en högst ateistisk släkt och min omgivning är högst ateistisk. Jag törs knappt ens berätta för folk att jag är kristen och började ta det steget ut alldeles nyligen då jag inte ansåg att jag bör skämmas för min tro. Om jag gjorde det för gemenskapens skull så skulle jag ha valt att vara ateist, vilket också är ett högst "religiöst" fenomen. Förutom det så tror jag inte att jag gett intryck av att vara den typen av person som vägrar ansvar i bloggen, tvärtom så tar jag ovanligt mycket mer ansvar än de flesta, därför uppskattar jag inte alls din sista paragraf och önskar att du lät bli dina fördomar.

anna: kanske!

Petter: Du kräver argument utan att framföra dina egna? Petter, mina argument är klara ovan. Man kan inte riskera två människoliv framför ett.

La Lisa: Även om du varken sa bu eller bä i frågan så är ditt inlägg väldigt uppskattat! Mycket klokt sagt.

sara: Ja, i så fall så kan ni få tycka det, för det är knappast något jag kan göra något åt.

DiscoDan: Ja, jag skulle kunna utveckla, men jag känner dessvärre inte för det i en bloggkommentar. Möjligtvis i ett blogginlägg dock. Det här är en pur tidsfråga.

Ja, och jag anser det om katolicismen, inte alla indivder som är troende katoliker dock, men själva kyrkan. Vilket en katolik ovan säger också exempelvis!

Tack för en seriös och angelägen diskussion!

Förbudet mot abort är välgrundad traditionell kristen etik.
Abort generellt är att döda små människovarelser.
Sena aborter är mord på människor.

Jag är romersk-katolik och ber varje dag för de ofödda barnen i Limbo och deras olyckliga mödrar. Jag tror att Gud kan skapa gott av de mest fruktansvärda brott som människorna är kapabla till att göra. Det lidande som kvinnor genomgår är en äkta skärseld som kan rena och skapa en konstruktiv ånger (omvändelse, bot och bättring). Så länge som hon endast får reda på att hon ingenting har att ångra, så länge kommer hennes ånger (och ångest) att vara destruktiv.

Det tragiska är att de samtidens folk tror sig ha alla lösningar. De kommer med moderna positivistiska standardlösningar utan vare sig grund i tillvaron eller hjärta i själen. Detta skapar trauma och lidnade för de unga kvinnorna.

Jag önskar att vi kunde få en kommunitet som kunde ta hand om dessa små... Ännu hellre att den moderna synen på sexualitet, kärlek, ömhet och livet i stort kunde utbytas mot en kärleksfull och fullt diciplinerad kristen sådan.

Vänliga hälsningar,

Lars ([email protected])

Med gemenskap menar jag förstås den kristna gemenskapen vilket absolut inte behöver ha med ens umgängeskrets att göra.
När jag talar om ansvar missförstår mig fullständigt. Tror man på Gud måste man ju även tro på någon form av predestination alternativt att man inte själv styr sitt liv fullständigt. Man frånsäger sig då sitt ansvar och sin valfrihet då man förväntar sig att det som ska hända har en mening och att det är vad någon, i detta fall Gud, vill.
Jag tycker inte som Sara att du är en hobbykristen, jag tror att du har identifierat dig med den kristna identiteten fast du i själva verket inte här mycket gemensamt med den.

Förresten...
Fördomar? Jag kom med åsikter. Dina fördomar om katolska kyrkan är minst sagt skrämmande. Du tänker t.ex. inte på att Svenska Kyrkan faktiskt inte är hela protestantismen? Kika över Atlanten på dina Lutherska syskon.

C: Ja, jag vet att det var fördomsfullt skrivet, vilket jag bad om ursäkt om till en katolsk tjej ovan för att det var slarvigt skrivet. Vad jag ville få fram var väl att svenska katolska kyrkans Anders Arborelius och den svenska pingströrelsens föreståndare Sten-Gunnar Hedin, inte bör dra alla kristna över en kam. En motattack mot andra än dem var egentligen inte menad.

Och jag är ganska trött på dina måsten applicerade på mig, måste, måste, måste. Tyck precis vad du vill om min tro, min tro är inte upp för debatt.

Jag bryr mig inte om din tro, jag bryr mig om kristendomen och det faktum att så många kallar sig kristna utan egentliga anledningar.

uvzqkrthe aupcqf ltznv dmbqjrh cgrfhpslm vsqfbc iuqswyndo

mycket intre sant sida så nu går ja och lägger mej puss och kram urban<3

Hej Hanna! Jag kunde inte låta bli att ryckas med i din intensiva blogg. Jag förstår om du "skäms" för att vara kristen i starkt ateistisk präglade miljöer av den typen du beskriver. Det känner jag väl igen. Även ateister kan vara otroligt intoleranta, men också okunniga och historielösa och därför döma troende mäniskor på förhand och utifrån fördomar och de få kunskaper de skaffat i frågan utifrån kvällstidningsreportage.
Men du verkar vara en debattör som kan skjuta skarpt så du kan nog värja dig. Men även om man är "estetisk stilfascist" och har "narcissistkomplex" kan det ju vara intressant att läsa på sin historia. Argument blir ju så mycket mer intressanta och trovärdiga om de är underbyggda med sanna fakta och inte fördomar.
Ett exempel som jag reagerade på: En protestant som "förkastar bibeln" är ju en fullständig kontradiktion. Det var just bibeln som var den fasta punkt utifrån vilken reformatorerna, och i synnerhet då Luther som är svenska kyrkans reformator, kritiserade sin samtida, katolska kyrka som låtit traditionen överskugga bibelordet. Givetvis måste man tolka och tillämpa bibeltexterna, men att så fullständigt såga dem gör ju att man har placerat sig långt utanför
de kristna samfunden, i synnerhet de protestantiska. Glöm inte heller att det mellan protestanter kan vara större skillnader än mellan t.ex. Lutheraner och katoliker. Kika t.ex. på Kalvinismen och dess predestinationslära och gärningskristendom som präglat vissa reformerta riktningar. Detta skiljer sig milsvis från Luthers syn på att vi är frälsta av nåd.
Även abortfrågan kan vara intressant att problematisera. Sök lite på nätet skall du finna att många tidiga feminister var mot abort och att synen vänder någon gång på 60-talet. Frågan är som alla moraliska dilemman inte lätt att göra svart/vit och går att se ur olika infallsvinklar.
Med vänliga hälsningar / Magnus Nyman, sjubarnspappa och SO-lärare.