Jag kan, på intet vis, dölja mitt missnöje som uppkommer när det kommer hit folk och spyr galla över mig bara för att jag är modeintresserad och har med dagens outfit, som exempel, i min blogg. Det finns fler anledningar till detta:

1. Det är knappast det enda enda jag har i min blogg, och det är knappast en majoritet av inläggen heller.

2. Jag kan inte se det som värre att vara klädintresserad och vilja lägga upp foton på sig själv än att exempelvis gilla katter och lägga upp bilder. Jag kan se pararellen att vissa tycker att det är tråkigt, jag menar, jag blir gravt uttråkad av kattbilder exempelvis, men jag går inte till en kattblogg och bara: "Öhuuuhehehe du suger jävla äckelhora" eftersom att, tja, jag inser att det bara handlar om olika intressen. Och jag likställer inte heller kattintresse med typ, ja, HITLER.

3. DE FÖRSTÖR HELA JÄVLA IDEALDEBATEN MED SIN ÖNSKAN ATT BARA SPRIDA BAJS OMKRING SIG ISTÄLLET FÖR ATT TA UPP SERIÖS DISKUSSION. SOM DE SOM KALLAR SIG FEMINISTER OCH TYCKER ATT ALLA MÄN ÄR DJUR, TYP, DE FÖRSTÖR OCKSÅ. TACK SÅ JÄVLA MYCKET FÖR DEN LIKSOM!



Nu ska jag låtsas vara en person som hatar allt som  har med mode att göra med som har vett att ställa seriösa frågor, istället för att bara bajsa sönder allt och göra sig själv till en osympatisk idiot.

Hej! Varför är du intresserad av kläder och mode?

Ja, förmodligen på grund av samma anledning som jag finner all form av estetik intressant. När jag var liten, gick på dagis, slogs jag av en ofantlig ångest för hur slätstruken, grå och trist världen var. Jag brukade sitta och böla flera timmar i sträck varje dag och intalade mig att saker och ting skulle bli annorlunda när jag växte upp, mer som en färggrann tecknad film, med karaktärer med personliga, varierade utseenden och överdrivna minspel och stora symfonier. I hela mitt liv har jag målat och tecknat, jag var ganska länge en typisk pojkflicka som sket i att borsta håret, sket i att sminka mig och hade polotröja och slappa brallor varje dag. Sedan kom jag till Lava, såg en got för första gången och en stor massa med människor som bar olika intressanta kreationer, som gjorde sig själva till ett slags konstverk. Då blev jag intresserad av utseende: Inte bara i "vacker" mån, så att säga, utan snarare i intressant mån. Och ska jag vara helt ärlig har jag aldrig klassifierat mig som ful, snygg, vacker eller något liknande, bara mer eller mindre intressant - Då det egentligen är där grundstenen för min fix vid yta ligger. Och självklart, i viss mån handlar det även om socialt samspel.

Jaha! Lustigt att du säger det där, om olika, individuellt och så alltså. Jag trodde nämligen att mode och trend handlade om att alla har press på sig att se likadana ut?

Jag kan inte påstå att du har fel, speciellt vad gäller trender. Jag har ingen stor förkärlek för just trender, när man fort som attan ska passa på att skaffa exakt samma grej som alla andra och sedan göra sig av med det illa kvickt precis innan det blir uttjatat, oavsett om man gillar det eller ej. Så, du har rätt - men det finns bara ett sätt att undvika det här, då samma sak fast inom striktare ramar med mindre skiftande mönster utspelar sig i alla subkulturer (got, punk, indie, brat, hårdrock osv) och det är att spåra totalt och ha kläder som absolut ingen annan har, och för min del är det uteslutet, både på grund av att jag inte riktigt skulle våga pga. det sociala samspelet (fan) och på grund av att jag måste medge att jag blir påverkad av mode så till den grad att jag oftast uppskattar det som är säsongsenligt eller det som kommer nästa säsong. Men, då försöker jag istället pusha för att man tar rådande mode och gör det personligt, för man kan vara helt moderiktig utan att se ut exakt som någon annan, och mode skiftar i alla fall mer än stilen jag hade förut: GOT! Så det blir mer härlig variation, även om tidigare nämnda stil alltid ligger nära i mitt hjärta.

Du erkänner alltså att du blir påverkad av mode och trender?

Ja, jag är ett flockdjur, ett hyggligt självständigt sådant: men inte helt. Vore jag helt fri från det skulle jag väl knappast vara mänsklig, jag bryter dock andra mönster som är svåra för folk att bryta. Bröt jag alla skulle det dessutom, tyvär, vara svårt att komma vidare i karriären som kvinna idag, jävla skit.

Jaha, vad skulle det vara för saker då? Och borde du inte försöka göra något åt det där sista?

Jag debaterar mot smaldebaten, gick i trots till den upp tio kg på ett år bara på grund av den anledning att det var så många tjejer som kom till min blogg och bara: "Åh!! Du är så snygg och smal, önskar jag vore så smal med, hur gör du? Så snyggt att vara jättesmal!" och jag har absolut ingen önskan att vara den typen av förebild. Jag hade anorexi i 7 år (eller, några av dem var hetsätning med kombon bulimi) och jag vill inte se samma, dumma jävla skit drabba andra, så jag började rabbla om följdsjukdomarna och hur ful min kropp blivit av allt: Sedan sökte jag vettiga dietister, hittade inget på ett bra tag, och hittade tillslut, alldeles själv, lite metoder som fungerade med speciella kostpreparat som bodybuilders använder (Whey-Q och Glutamin-O) och ökade både fett och kolhydratsintaget markant.

Angående det andra: Om jag ändrade på det skulle jag genast tappa förmågan att vara någon slags förebild överhuvudtaget hos tjejer som är intresserade av mode och trend. För varför skulle de vara intresserade om en person som snackade idealdebatt och kritiserade mode och mediapressen när den kom utifrån? Det är lättare att påverka folk om man gör det inifrån, så att säga. Precis som jag kan tala om de negativa effekterna med anorexia och prata om hur skadligt vårat idealsamhälle är när jag själv levt med det hela.

Men du är ju fortfarande smal? Är du verkligen frisk?

Jag väger 57 kg på 170 cm, det är inte underviktigt någonstans.

Jag tycker att du ska skita i mode och engagera dig inom politik exempelvis om du nu hävdar att det är så viktigt, visa att du står för det du säger!

Jag gör det också. Inte partipolitiskt, utan i sakfrågor. Jag hoppas kunna göra mer på det planet, få ut mer av de politiska skriverierna i media. Helst populärmedia och ungdomsmagasin (åldersgrupp 11-15) med tanke på att rätt målgrupp ligger där, det är då man blir som mest påverkad av samhällets idealtryck.

Men måste du lägga upp dagens outfit då?

Måste jag lägga upp mina teckningar då? Som sagt, det är mitt estetiska intresse, dessutom är jag en fotoapa och gillar att vara med på bild. Vilket jag inte kan se som något dåligt. Jag älskar foton på andra också, älskar bilder, så alla andra får jättegärna vara fotoapor de med för min del!

Men du vill ju ha så jävla mycket uppmärksamhet?

Inte så mycket som du tror, skulle jag tro. Däremot, även om det var så, så skulle jag inte kunna se det som fel. Vad är fel med att vilja ha uppmärksamhet och bekräftelse? Det är fel när det går till sjukliga nivåer, man shoppar ihjäl sig, svälter sig eller opererar sönder sig för de nya bekräftelsekickarna. Inte bra. Men jag har det till den nivån att jag visserligen uppskattar uppmärksamhet och blir jävligt glad av det, men jag är inte beroende, och det behov jag har har bara bringat mig goda ting, för utan den skulle jag inte vara lika driven och kommit så långt som jag gjort i min ringa ålder. Däremot hoppar jag inte på allt, utan är väldigt mån om att bara synas i samhang som jag anser rätt.

Hur tar du kritik egentligen? Du blir ju så jävla arg?

Om folk kommer med personliga påhopp ser jag ingen vits med att bemöta den snällt och gulligt. De vill bara göra mig förbannad, och jag har försökt debatera seriöst med de som väljer de personliga påhoppen: Till ingen nytta alls. De vill helt enkelt göra sig av med lite frustration, och det är så jävla tillåtet att hoppa på tjejer som gillar mode. Enligt större delen av samhället ses nämligen mode som något som "fullkomligt intelligensfria och ytliga individer" ägnar sig åt, precis siom många vill hävda att "alla feminister hatar män" eller "alla bögar är fjollor". Det är dock tillåtet att gå på just modeintresserade tjejer, för att vissa per praxis ser dem som uppblåsta, pompösa och elaka människar bara för att de råkar ha de senaste, häftigaste Acnebrallorna - Och det här är ju helt fel, med tanke på att de allra flesta tjejer som är djupt inrotade i mode och trend lider av många komplex och har fetstora problem med sin självkänsla, och inte sällan ätstörningar. Då finns det vettigare sätt att gå till väga, anser jag. TYP TERAPI. För det är bara, bara idiotiskt att gå på folk med påhopp, och man gör sig bara till en mindre människa när man gör det.

Jaha, men du håller inte med om det folk säger heller?

Att kunna ta kritik är inte samma sak som att gå med på allt som föreslås. Jag står för mina åsikter, vilket inte betyder att de inte kan ändras! Så fort jag hör något jag tycker är mer vettigt än det jag tidigare tänkt så tar jag åt mig av det. Jag måste dock säga att jag inte just varit med om så många som kommit med seriös kritik i bloggen - utan de hittar jag på de politiska forum jag hänger på, och där är jag vidhållen som en av de mer seriösa debatörerna som tar kritik -jävligt- bra.

En annan sak jag blir besvärad av med just den frågan är det faktum att jag är fullt medveten om att mitt bemötande av kritik inte skulle ses som dåligt utifall att jag varit man. Då förväntas man att stå för sina åsikter och vara säker på sin sak, men inte som tjej. Som tjej ska man lyssna, nicka och som högst säga: "Tack för din åsikt, jag ska verkligen tänka på det!" istället för att ge sig in i debaten. Hemskt, löjligt och rent av förjävligt, anser jag.

Men det är ju bara folk som slänger sig med personliga påhopp (utan att jag gjort något) som anser att jag inte kan ta kritik, och om en person oprovocerat slänger ur sig skit och sedan inte kan ta lite skit tillbaka, ja, då har jag jävligt svårt för att respektera dennes åsikt om min förmåga att ta kritik.



Vill någon tillföra något?
Om det finns något jag missat skulle jag gärna tillföra det. Om nu någon orkade läsa igenom det här inlägget. Blah.

Nu, i framtiden, ska jag fint och gott länka till det här inlägget varje gång det kommer in någon och börjar, så att säga, kasta bajs omkring sig.