Det finns en bra grej med Mensa

---

Kommentarer

Postat av: Anonym

jag vill prova det här med MENSA lät intressant ska läsa igenom ikväll allt du skrivit. jag är dyslektiker de kommer inte vilja ha med mig att göra, snyft

Anna Wintour: Jag tror inte att de ser dyslexi som ett problem, faktiskt!

Bra hur du tog upp det här; jag har aldrig direkt sett varken upp eller ner på Mensa, därför aldrig brytt mig om att kolla upp vad de pysslar med.

Ditt senaste inlägg gjorde mig glad och det är ju alltid trevligt vara det...
Intressant och kul att läsa din blogg, som alltid!

Mkt intressanta inlägg ang. Mensa. Jag håller med om lite "klubben för inbördes", men också att särbegåvade barn beskrivs hyfsat väl på Mensa. Ett problem med skolan idag är att det fokuserades för mkt kring barn som hade det tufft i skolan från 70-talet och framåt - obs-klasser startades och att det över huvud taget kunde bero på uttråkning/överintelligens diskuterades inte alls. Alltså - fortfarande väldigt dålig fokusering kring understimulerade barn i skolan...finns inga direkt planer för att stimulera deras intellekt.

fast aspbergers innebär ju oftast mer problem i vardagen. om en överbegåvad unge tex är "Oberoende, arbetar helst ensamma" och är ovillig att ta emot hjälp, så är en arpbergare oförmögen till att göra det. en ganska viktig skillnad.
men det finns såklart nyanser osv, och jag håller med om att det är bra att det fokuseras på de överbegåvade barnen, jag är starkt för de sk "elitklasserna".

FannyFelicia: Kul att du uppskattar det, tack!

Smartasmia: Ja, precis. Alldeles för lite fokus vilket ofta leder till att dessa understimulerade barn blir både aggressiva, skiter i skolan och ja... all möjlig skit.

lisa: Jag anser inte att Aspergska barn är ovilliga att ta emot hjälp, det måste dock vara rätt typ av hjälp. Jag har angagerat mig mycket i Aspergska barn, faktiskt, och en av dem hade en så pass grav socialfobi att hon var sjukskriven. Jag hjälpte henne ur det, och det skulle jag nog vilja påstå är det som jag är absolut mest stolt över i hela mitt liv. Att jag hjälpt någon så mycket, alltså.

Hon är förövrigt en av mina regelbundna bloggläsare idag, det är roligt!

Jag är starkt emot de sk. "elitklasserna" själv, men each for his own, liksom!

Svårt för lätta ämnen, men gillar komplexitet stämmer iallafall in på mig!

Fast om jag ska vara ärlig gillar inte jag att man generaliserar såhär, att man bestämmer hur man ska vara, vad för egenskaper man ska ha om man är särbegåvad. Fast jag förstår ändå vart du vill komma, och jag håller med dig om barn med Aspbergers syndrom! De är så sjukt smarta på "sina" områden..!

hur bar du dig åt för att hjälpa den tjejen?

Victoria: Nej, jag vet vad du menar, men riktlinjer behövs fortfarande. Tyvär. Dessutom så måste jag hävda att jag inte alls bara tycker att Aspergare är bra på sina områden, Aspergare kan bli bra på precis allt, lyckas med allt, om de bara får den typ av liv de behöver.

cc: Det är upp till henne att berätta om hon vill! Det är väl dessutom svårt att säga bara sådär, det var knappast som att det hände på en vecka, liksom, och det var knappast bara en grej.

haha, under tiden som jag läste tänkte jag "men det där är ju nästan diagnoskriterierna på aspergers syndrom ur dsm-iv"...och så sa du det. eller än hellre, aspergers syndrom med ADHD-drag.

Tack for det har, Hanna. Det gav mig klarhet i mycket. Markligt nog, kanske, ar personen jag applicerar de har sakerna pa vuxen. Du vet inte om det finns nagon typ av forskning, och sammanstallning, over hur dessa barn utvecklas/hur de blir som vuxna? Och kan man utvecklas Till detta? Alltsa kan man vara normalbegavad och socialt kompetent som barn men vaxa in i ett sadant har beteende?

Tänkte mer generella tips eller erfarenheter, det finns väldigt lite hjälp tillgängligt för dehär problemen och då är det intressant att höra hur någon som inte har asperger ser på saken. (för det antar jag att du inte har?) är själv mycket engagerad i detta.

nollåttan: Ja, Asperger med drag av ADHD, mycket bra beskrivning. Brukar inte båda dessa grupper kunna vara extremt välbegåvade? Jag har mindre kännedom inom ADHD, ska medges.

paulina: Jag vet faktiskt inte, jag kan tänka mig att allt är möjligt, däremot så är exempelvis Asperger och ADHD neurologiska avvikelser, så det föds man med. Man kan säkerligen utveckla den här sortens personlighetsdrag ändå, kanske på grund av stress?

cc: Ge mig din mail så får du ett utförligt svar! Om du skriver den i "mailrutan" när du skriver en bloggkommentar så kan bara jag se den.

okej, här kommer den!

Hahaha, eh, jag känner igen mig själv i det där. Är det bra eller dåligt? :o

Varför är du starkt emot "elitklasser"?

adhd, njae, oftast normalbegåvade. det är dock inte ovanligt att aspergerpatienter kan ha drag av attention deficit disorder. eller bipolaritet (manodepressivitet).

jag är rätt övertygad om att om man vill jobba som chef eller direktör är det inte helt fel med lite autistiska eller aspergerdrag, vi andra bryr oss för mycket om vad andra tycker.

Zombielicious: Varken eller, skulle jag tro! Det beror nog mestadels på din egen åsikt :)

Tanja: För att jag varit en del av det. Jag har valt att ta avstånd ifrån det. För det är, rätt och slätt, vidrigt. Jag har inget emot en person med hög IQ i sig, men att exkludera och, eh "elitisera", ja, det är jag trött på. Jag tycker att det är hemskt. Jag anser att det är något som de flesta bör växa ur.

nollåttan: Jag tycker att det är så svårt att säga aspergska drag, då det skiljer sig något oerhört, ädå. Mycket svårt.

Varför skulle överbegåvade barn inte få gå i klasser med andra sådana barn, där de slipper vara understimulerade genom hela sin skolgång? Det handlar väl inte om elitisering, utan om att barn ska få undervisning efter deras egna nivå?

Tanja: Jag tror att du missat poängen här, alltså, missuppfattat något. Överbegåvade (särbegåvade i detta fall, i och för sig) barn sätts ofta i handikappklasser på grund av vissa svårigheter i deras person.

Vad Mensa arbetar med, som jag tycker är bra, är att skapa klasser för just särbegåvade och överbegåvade barn. Det är inte ett fel, det är bra om det finns!

Jag har däremot sagt att jag tycker att det är fel att placera ett "särbegåvat" barn i en "handikappklass", då de i faktum inte är handikappade, bara lite annorlunda.

Tanja: Och jag missförstod dig när du sa "elitklasser" eftersom att jag trodde att du syftade på klass som i "samhällsklass" då det inte skulle vara helt otroligt med tanke på förra inlägget. Speciellt då jag stöttar Mensas arbete med att hjälpa just särbegåvade barn och aldrig någonsin sagt något emot någon sk. "elitskolklass". Så du har läst och tolkat fel!

Hej
Ska bara säga att jag själv har Asperger och ADHD och bloggat om det ganska länge. Har ni frågor är ni välkomna att fråga mig. Jag har också en kompis som har högfungerande autism och har bloggat längre än jag
men skriver på engelska. http://elmindreda.blogspot.com har hon.
Jag skulle inte vilja vara någon annan än den jag är. Det finns så många fördelar med att ha de här diagnoserna också. Däremot ska vi definitivt inte behandlas som "alla andra" för vi är inte "alla andra". Grundtanken för mig sen jag fick diagnos är att hela tiden ha i bakhuvudet att alla människor verkligen är olika, att det inte finns någon mall för hur "alla" människor fungerar.

Så var det klart. Jag tyckte också din mening var underlig i sammanhanget, då du verkade vara för det som de flesta menar när de säger "elitklasser".

har du aldrig tänkt att man kan va högfunktionell utan autism?

jante säger jag bara.

unik individ: Jag har aldrig nämnt att man måste vara autistiskt för att vara högfunktionell. Jag skriver, om jag måste förtydliga, att Mensa hjälper högfunktionella barn och att många av dessa barn förmodligen även är Aspbergare. Jag skrivet att båda behöver hjälp i samhället, då samhället inte förstår dem och skolor snarare prioriterar de underbegåvade.

Vi har många autister i min släkt som skulle ha behövt en annorlunda skolgång.

Jag själv var ett högfunktionellt barn, med alla problem som medfördes av detta. Så även min mor. Vi båda utan autism.

Så ja, jag tycker att Mensas arbete med högfunktionella barn är bra. Jag önskar att de hade funnits där för mig, mig mor, och många andra.

Därför är jag inte rätt person att rikta den kritiken till, men om du absolut vill säga just de orden till någon så kan du alltid gå ut på stan och fråga folk tills du får det svaret, och sedan kritisera dem!

Lol..
Jag har klarat inträdesprovet till mensa men har inte löst medlemskapet än. Jag har även jobbat med flera ungdomar med aspberger syndrom. det är stor skillnad på dom och den klientet som mensa vänder sig till. Du vet inte vad du pratar om och försöker vara smart.

Nej, de flesta mensamedlemmar och de Mensa vänder sig till lider inte av Aspbergers syndrom.

Det är lika jobbigt för en mycket begåvad person att tvingas umgås dagarna i ända med normalbegåvade som det är för normalbegåvade att tvingas umgås med förståndshandikappade. Detta är grunden till hela konflikten och den sociala missanpassningen.

Begåvade människor vore mycket mindre social missanpassade om de placerades i klasser och skolor där de fick träffa många som liknar dem själva.

Max Brod: Eh, jag håller verkligen inte med dig, och anser att ditt uttalande var extremt fascistiskt. Jag har fått min IQ utvärderad av legitima läkare under en utredning jag fick göra i 14-årsåldern. Min IQ är högt över medel, och långt över inträdeskraven för att komma med i Mensa.

Och vet du? Nej, jag anser verkligen inte att det är jobbigt att umgås med normalbegåvade människor. Rent personlighetsmässigt skiljer det sig nämligen inte ett dyft, och jag kräver inte att mina vänner ska kunna ta ett mattetal i skallen lika snabbt som jag. Förutsatt att ens umgänge inte går ut på att räkna kort tillsammans eller bara lägga pussel så torde det inte spela någon roll överhuvudtaget, då IQ inte har någon som helst inverkan på de sociala förmågorna.

Däremot brukar det vara som så att folk med hög IQ oftast är sämre på det sociala planet, vilket kanske snarare innebär att det, för normalbegåvade personer, är lika jobbigt att umgås med en förståndshandikappad person som en med hög IQ?

Jag har också varit extremt dålig på det sociala planet, men jag har kunnat bearbete det genom att umgås med andra människor som inte är som jag. Jag har alltså utsatt mig för situationer där jag lär mig saker istället för att bekvämt sätta mig i en position där jag inte bryr mig. Man lär sig inte social kontakt genom att sålla sig till grupper där man finner folk som är snarlik en själv: Då minimerar man sina chanser.

Kunskap får man av att utsätta sig för prövningar och ta in kunskap man inte redan har (självfallet) och precis som du inte lär dig franska genom att bara umgås med svenskar som inte talar franska, så lär du dig inte social kontakt genom att låsa dig till en grupp.

Detta torde vara uppenbart.

Rent personlighetsmässigt finns visst stora skillnader mellan människor med hög IQ och andra. Människor med hög IQ är i allmänhet mindre aggressiva, mera drömmande, mer benägna att samarbeta (detta visar exvis. undersökningar där man spelar "Prisoner's dilemma" med människor med hög IQ och jämför med människor med medel IQ eller låg IQ), tidigare känsla för rättvisa, högre koncentrationsförmåga, mindre "fysiska" i sitt umgänge, osv.

Det är inte heller kul att vara fem, sex år och, efter att ha hört en jämnårig beskriva något, utbrista "Så cyniskt av dig!" bara för att någon sekund senare inse att den andra fem- eller sexåringen inte vet vad en cynism är. Naturligtvis ställer det till problem att behöva umgås med folk som i förhållande till en själv är förståndshandikappade. Naturligtvis är det irriterande att snudd på iträdd en mask och iklädd en roll decimera sitt ordföråd för att tillfredställa människor man har försumbart mycket gemensamt med.

Jag förstår heller inte varför det skulle vara fascistiskt att likna interaktionen mellan mycket intelligenta och normalintelligenta med interationen mellan normalintelligenta och förståndshandikappade. Skulle du kunna utveckla varför denna liknelse är "fascistisk"?

Vidare, om det är fascistiskt att placera högintelligenta för sig själva, är det inte i så fall lika fascistiskt att placera lågintelligenta för sig själva? Så som jag ser det är all uppdelning med avseende på intelligens fascistisk eller också ingen det.

För att spinna vidare på din språkanalogi, så är det ju så att inte alla människor har ambitionen att lära sig tala alla språk. Detta är inte förkastligt. Likaledes är det inte förkastligt att vissa människor inte alls vill lära sig umgås med precis alla människor som finns här i världen. Och ens om det vore förkastligt eller t.o.m. "fascistiskt" så betyder det faktiskt ingenting, eftersom man har all rätt i världen att vara precis hur "fascistisk" man vill i valet av ens eget umgänge och välja det på precis hur förkastliga grunder man vill.

Alla människor är inte heller lika intresserade av att lära sig så mycket som möjligt om social interaktion, precis som alla människor inte är lika intresserade av att lära sig så mycket som möjligt om antikens Grekland, om numerisk analys eller om entomologi. En del människor nöjer sig med att umgås med folk som liknar en själv.

Faktum är att folk - med eller utan Mensa - gör så och alltid gjort så, i valet av vänner, i valet av äktenskapspartner, osv: Lika barn leka bäst.

Detta torde vara uppenbart.

Jag vill passa på att flika in att jag betraktar din hållning som mycket fascistisk, förkastlig och tarvlig sådär i största allmänhet. Fy på Hanna, fy!

Hej! Max: Nu är det ett tag sen dessa inlägg om mensa och hög- resp lågpresterande mm, men tänkte ändå kommentera bara för skojs skull. Såg ett tv-program om Mentiqa skolan i Danmark just idag. Bara så du vet så håller jag helt med dig om i stort sett allt du säger/tycker. Jag är själv inte varken diagnostiserad som jobbig som barn eller överintelligent, men jag ska ha uppvisat mycket höga värden på ett IQ test ngn gång i mellanstadiet. Det var på 60-talet. Ändå känner jag igen mig i beskrivningarna. På den tiden ansåg man det skadligt att lära barn saker för tidigt, så när jag som 4-åring ville lära mig läsa/skriva (eftersom jag förstått hur mitt namn skrevs)fick jag inte det. Inte nog med att ingen tog sig tid att visa mig, jag blev TILLSAGD att inte lära mig det. Puh... Men jag var ett mkt anpassbart barn, jag förstod ju snabbt att jag hade positivt utbyte av att anpassa mig, i mitt fall beroende på en mamma som inte kunde hantera ett intelligent barn, utan tog mina frågor och rättvisefordran som personliga förolämpningar. Jag lärde mig således rätt tidigt, innan skolan, att det gällde att anpassa dig. Senare fick jag som sagt problem med att studera/läsa in sånt jag inte var intresserad av, fast det gick bra innan jag tappade intresset för att tävla om betyg. Hm, tack vare den akademiska traditionen i min familj så har jag på ngt sätt lyckats krångla mig till en universitetsexamen i ekonomi, troligen på grund av att det låg längst från ämnestraditionen i min familj,samtidigt som jag hela tiden velat spy över tvånget att lära mig och läsa saker som inte intresserar mig alt. är alltför "lätta"(självklara). Jag har numera en dotter som har uppvisat endel av symptomen på särbegåvning. Hon började vid 6 års ålder lära sig engelska av sig själv (med hjälp av undertexterna på tv), och kunde föra en konversation på engelska ganska snart efter det, utan vare sig uppmuntran eller hjälp från ngn i omgivningen. Hon var också mkt irriterad och besviken på andra barns inkonsekvens i umgänget och hade stora rättviseförväntningar. Hon har uppvisat stor intellektuell bredd och är bra på nästan allting, har oerhört lätt för att lära sig och fattar komplicerade sammanhang snabbt. För sin ålder har hon som tur är varit väldigt känslomässigt mogen, hon verkar ha förstått det här, även om det kan vara frustrerande ännu (nu är hon snart 14 år). Hon bytte skola för ett par år sedan, och hamnade i en vittra-skola (friskola med vittra-pedagogik). Det var hennes räddning. Hon får nu koncentrera sig på det som intresserar henne, mer än vad som finns utrymme till i det traditionella skolsystemet. Jag kan också tänka mig att Montessori-skolor kan vara bra för särbegåvade barn, men jag har förstått att de senare kan få problem exempelvis i högstadium/gymnasium pga att förväntningarna plötsligt förändras drastiskt. Alltså, om ngn med särbegåvat barn läser detta; Vittra-friskola är något att fundera på. MEN det är en traditionell skolform, så det är inte en lösning för barn med beteendeproblematik som KAN vara ett resultat av särbegåvning.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback