Jag har läst runt lite mer på nätet angående Sven Otto Littorin, herrklubben han är medlem i (jag skrev om det hela här tidigare idag, och här finner ni Aftonbladets artikel) och folks reaktioner på det. Vissa tycker som jag, andra inte, folk har olika ingångsvinklar och så vidare.

Vad jag däremot blir chockad av är när folk hävdar att det inte är något viktigt att ta upp och att det inte alls spelar roll för kvinnors jämställdhetsposition i samhället, och att det tar bort fokus från viktiga frågor.

1. Kontakter är A och O vad gäller högstatusjobb, eller creddiga yrken med, för den delen. Det hela är inte särskilt konstigt. Om jag var i en position där jag behövde anställa en ny individ skulle jag självfallet välja en individ jag träffat förut, vars personlighet jag gillar och som jag känner mig trygg med. Förmodligen skulle jag välja denna individ även om det kom in en sökande med lite högre kompetens som jag inte alls kände. Det är inte bara jag som tänker i dessa banor, utan det är i stort sett alla. Därför är nätverkande inom många yrken en ytterst viktig del om man vill ta sig vidare i karriären.

I artikeln framgår det att det är män i maktpositioner som är medlemmar i Royal Bachelors Club, män med makt att anställa. När kvinnor inte är med i det här nätverket går de per automatik miste om jobberbjudanden inom en attraktiv sektor.

2. Men är det inte viktigare att fokusera på låg och medelstatusjobb eftersom att de flesta människor rör sig inom det här segmentet, och inte inom högstatusjobb? Är det inte viktigare att ta tag i frågan om kvinnor som får lägre lön, eller går miste om jobb, exempelvis på grund av det faktum att de kan bli gravida? (och därav förlorar arbetsgivaren pengar, jag har skrivit om det här)

Nej, det anser jag inte. I Sverige är vi inte i det läget där kvinnor svälter ihjäl eller lever påtagligt dåligt på grund av statusskillnaden. Därför anser jag att man bör lägga ungefär lika stor prio på låg, medel och högstatusjobb.

Detta på grund av det faktum att kvinnor, män och barn behöver förebilder. Kvinnans förebilder idag baserar sig främst på skönhet och i viss mån även omhändertagande och estetik, inte på affärsliv och karriär. Om vi överhuvudtaget vill ha en nyanserad blandning av kvinnor i höga positioner inom arbetslivet (vilket vi vill ha, då vi måste ha fler förebilder för ett mer jämställt samhälle) måste vi därför öppna portarna för att släppa in kvinnor.

Den allra viktigaste prion inom jämställdhetsfrågan idag anser jag vara invandrarkvinnor i chefspositioner. Som frisk individ hamnar du aldrig längre ner i statusskalan än som invandrarkvinna, och de behöver tydliga förebilder i samhället för att kunna ta sig ur det här och kunna utnyttja vad det svenska samhället har att erbjuda inom utbildning och karriär. Har man tydliga förebilder ändrar sig mycket i de lägre skikten inom status och arbetsmarknad per automatik.

Eller, hur många har inte påverkats av kvinnan vid namn Paris Hilton, och hur många nya fall av anorexi blev det inte i Sverige när även den svenska pressen började ge mest uppmärksamhet till de trådsmalaste kändisarna? Psykologi, everyone wants to go up, och det mest skildrade idealet blir det främsta målet.

Frågan är alltså jävligt viktig.

Varning för spam.

Skrev också om det häromdagen.

Det är läskigt vad mycket inflytande männens egna små lekhagar har.

Absolut, det handlar egentligen om väldigt enkel mattematik. penis+kontakter=bra jobb och på den banan kan man ta många liknande exempel.
Systemet stinker omogenhet och oproffessionelt handlande. Det finns väldigt enkla medel för att få in fler kvinnor i systemet, men dom vägrar se det.

frågan är viktig.. håller me

Är det fel att påverkas av Paris Hilton, då?

hur lång är du?

När allt kommer till kritan så handlar det om normer. Normen om hur killar och tjejer ska te sig. Jag tror inte att samhället kommer bli jämnställt så länge vi har en bestämd bild på hur vi ska te oss som människor. Allt på verkar oss, reklam som säger hur vi ska klä oss, hur vi ska bete oss. Hur du som tjej ska se ut, hur jag som kille ska se ut. Och det går så långt i baka i tiden så det kommer bli svårt att bli av med, det är så sjukt rotat i kulturen. Exemelvis dagis. På mitt dagis så hade tjejerna rosa handukar och killarna blåa. Det är i min mening skrämande, att samhället börjar forma oss direkt.

Det ända som skiljer oss är fitta och kuk. Det är samhället som gör oss till "män" eller "kvinnor"


Och jag vet inte riktigt vad det finnas att hämta hos Paris, hon gör äcklig parfym, porrfilm och festar bort sina pengar. Det är inget att se upp till om du frågar mig. Hon som ändå säkert många se upp till, borde göra något vettigt utav det.

Eller en annan sak, vet inte om det hör till ämnet. Men jag var på en föreläsning förra veckan där det var två föreläsare. En tjej och en kille. Killen pratade för det mesta, medans tjejen satt på en stol en bit längre bak och flikade in små komentarer till och från. Jag vet inte ifall jag var den enda i klassrummet som reagerade på att hon satt ner och han stod upp. Och satt och funderade på hur det skulle vara om tvärt om, på hur folk hade lyssnat och så vidare, eller om folk hade tyckt att det var konstigt. Efter lektionen så tog jag upp det med min klass kompis Philip som faktiskt hade funderat på samma sak.

nu hade detta inte med just saken att göra... men ändå.

...eller kanske en invandrarkvinna med ett funktionshinder. Konstigt att det aldrig är någon som efterfrågar människor med funktionshinder på topppositioner eller de kanske finns många redan.

"Om jag var i en position där jag behövde anställa en ny individ skulle jag självfallet välja en individ jag träffat förut, vars personlighet jag gillar och som jag känner mig trygg med. Förmodligen skulle jag välja denna individ även om det kom in en sökande med lite högre kompetens som jag inte alls kände. Det är inte bara jag som tänker i dessa banor, utan det är i stort sett alla. Därför är nätverkande inom många yrken en ytterst viktig del om man vill ta sig vidare i karriären."

Tillåt mig att betvivla det goda inom denna princip och påstå att alla faktiskt inte tänker så :) Jag tror nog att det skiljer sig mellan yrken, och det har jag själv fått erfara. Ju "högre" man kommer upp på samhällets stege desto mer vikt läggs vid kompetensen, även om det är annorlunda just inom media. Jag skulle lätt anställa någon som jag kanske inte känner alls men som har bättre kompetens än min bekant. Av en enkel anledning att jag tror på fräscha idéer och att man inte ska behöva slösa all sin hjärna på att nätverka. För nätverk ska inte behöva vara tvång. Man ska inte behöva tvingas vara del i en grupp och vara en grupp- och nätverksmänniska för att jobba med det man vill jobba med, håller du inte med mig? När det gäller yrken med lägre inlärningsgrad - ICA-skötsel och sånt så spelar kanske inte kompetensen någon större roll. Men anställer jag en ingenjör (konstnär, läkare, konsult) så vill jag helst ge fan i vem han/hon är - bara han/hon är jävligt bra. Jag tror på långsiktighet...

Annars ett väldigt bra inlägg :)

Väldig intressant artikel, men har du hört talas om lagen om den fria vilja och kärlek och rädsla? Det styr världen!

Doulike: Jag yrkar därför på en grundlagstillsats. Du vet, lagar och regler skapas av folk, de föddes inte ur jorden.

Doulike: Och nej, den styr inte världen helt och hållet. Isf. skulle folk få ha sex med barn osv, nej, tacka vet jag att man kan stifta lagar!