Okej, ikväll klockan 22:00 ikväll så sänds mitt program igen! ZTV!


*Vi kommer att sända ett klipp från den underbara kalabaliken i dett förra programmet.

*Vi kommer att prata mycket om bajs.

*Carl M Sundevall kommer bland annat berätta om hur han försökte lura folk att grus var hasch när han var yngling och sprang runt och ville vara häftig (för er som inte vet, Spy Bars klubbchef, så extra roligt pga. det)

*Se mig sjunga falska pojkbansstruddelutter.

*Se mig springa runt på stan och fråga folk om råd angående bajs.


Gäster i studion blir Tony Zoulias, Malin Hallberg och David Bexelius.


Det kommer att bli ett fantastiskt roligt program, missa INTE!

Bilden är en skiss på huvudkaraktären från år 2002. Sex år sedan, alltså. I gamla hederliga Corel Draw.

Hörni! Jag ska skriva en bok, en barnbok. Bokförlag är kirrat och allt. Eller, det har det egentligen varit sedan flera år tillbaka, för det är en bok jag velat skriva länge. Men nu ska jag bannemig ta och göra det.

Jag vet inte hur många det är som läser den här bloggen som vet vad jag egentligen ville bli när jag blev stor. Författare och serietecknare. Helst det sistnämnda. Jobbade ju i den grafiska branschen förut innan det helt plötsligt bara blev media. Media var spännande, och jag ville prova på det, och hitills fungerar ju det. Däremot är jag liten ledsen över att jag glidit så långt bort ifrån det jag brinner allra mest för. Det vill säga historieberättandet.

Det finns inget som ger mig en sådan extas som att sätta mig ner och rita och skriva i kombination. Berätta en historia i ord och bild. Jag kan utan problem sitta i över 24h i sträck och köra på. Utan att bli trött. Det enda vid min sida några flaskor Coca Cola. Jag skrattar. Jag gråter. Jag är lycklig.

Så nu jävlar! Nu ska jag skriva min bok. Och rita bilderna till. Historien är inte så svår. Den är basically en omvandling av redan existerande historier. Nej, inte så att man snor en historia, inte så. Det är svårt att förklara. Det är en uppdatering av gammal förelegad skit som gjorde mig förbannad när jag var liten. Som prinsessan på ärten. Blev alltid så arg av historien om den klena prinsessan som var så himla underbar och fantastisk för att hon fick blåsor och sår av en ärta som låg under en triljard madrasser. Skithistoria. Den gör vi om. Och så många fler.


Vi ska väl bara försöka hitta tid till det här också. Tror att jag bara ska börja gå ut mycket mindre och skriva på helgerna, kanske. Bli en fin liten hemmasittare med te och bullar. Låter bra.

Sådärja. Nu har jag skrivit det också. Då måste jag även göra det.
 

Vi testar vår studio lite och låtsas vara kändisar. Mogge är Sofia Wistam och Kricke är Ewa Röse.
Jag var typ enbart jävliigt dålig, ska sägas. Haha. Tänkte bara på mig själv. Lyssnade inte på någon. Totalt horribel, var jag, ska ni veta. Jag var sämre as myself än vad typ Mogge var som Sofia Wistam, imponerande!

De springer runt och filmer mig här just nu. Lite nervöst. Ska koncentrera mig på jobbet samtidigt. Behind the scenes, liksom. Jag snorar mycket, hostar och låter som en sönderrökt gammal kärring typ! Spexigt!

Vi har spelat in en massa idag. Sjukt kul. Sjukt peppad! Jag vill bara gå ut och dansa, dansa och dansa nu. Men vet inget kul som händer.

Här är några tjejer. De blå strumpbyxorna och en av klänningarna är min. Mig får ni se i TV istället.


 

Jag behöver inte vara på ZTV hela tiden. Det är flextider och ganska avslappnat för tillfället. Idag har jag jobbat med annat som jag trodde att jag skulle bli klar med tidigare, men kvalitetstid med Leo och att lämna tillbaks hundra klädesplagg till butiker efter plåtning tog väldigt mycket längre än väntat.

Nu är klockan 18:00. Kommer någon vara kvar? Det känns sorgset att det är så sent. Jag gillar att vara där. Det är som att missa en pojkvän som ska åka till Thailand i en månad för att alla tunnelbanor var sena.

Skumt! Jag har aldrig känt så angående ett jobb. Men det är så fantastiska människor på ZTV-redaktionen. Alla är så underbara. Vi är ett bra team. Alla kommer överrens. Hitills måste jag säga att det är den trevligaste arbetsplats jag varit på, och det bara efter några dagar!

Jag ska nog springa dit ändå. Münchenbryggeriet ligger ändå bara 13 minuters promenad hemifrån.

Att döma av de olika mediasidorna som finns så verkar det som att mitt nya jobb är officiellt. Hurra! Inget mer smygande.

Jag ska alltså bli programledare. Ha mitt eget TV-program. På ZTV. Visst är det roligt? Mitt program kommer att börja 20 februari och gå kring 22-tiden på onsdagar. Det kommer att vara allt vi sett i bloggen, men med en förlängning.

Stil, attityd, samhällsfrågor, utflippade idiotgrejer and so on. Jag kommer att ta med många starka kvinnor i programmet som jag ser som goda förebilder. Mitt program kommer att ha en stark fokus på energi och inspiration.


Sedan är jag självfallet intresserad av vad ni vill se. Mina kära bloggläsare. Utan erat stöd och support så skulle jag inte ha hamnat här idag. Utan er uppskattning så vet jag inte exakt vad jag skulle ha jobbat med idag. Men det är er uppmärksamhet, och erat tycke för mig, som fått upp upp folks ögon för mig. Ni stärker mig. Och det som var bra ha växt, samtidigt som det som varit dåligt har minskat. Ni är en av de viktigaste skruvarna i hela maskineriet.

Så, vad vill ni se i mitt TV-program? Vad vill ni att jag ska ge er?

Föreslå vad som helst!
Ja, utom typ porr. Det får vi inte visa ändå.

Modevisningarjag förväntas hinna med att gå på i jobbet: SAMTLIGA.
Och så ska jag hinna med en massa backstagepryttlar.

Jag kommer att döden dö under modeveckan. Dö. Det kommer jag.



Jag skulle förresten behöva en bärbar dator, finns det någon kompis som kan låna ut det till mig måndag - torsdag? Det är möjligt att jag kommer ha en, men för säkerhetsskull. Det vore bra om den hade Photoshop också.

Jag har ju tyvärr en fetisch för stationära datorer. Så jag har 3 sådanna. Men ingen bärbar. Jäklar. Och vad är vitsen med det? Tja, jag vet inte, vad är vitsen med mina 50-70 par skor?

Nu ska jag strax iväg för att styla en plåtning, och när vi ändå talar om det, jag har helt missat att visa upp musikvideon jag stylade åt Elin Sigvardsson! Här har ni hennes video, Antidote.

Det var intressant att styla en artist, vi lånade mestadels kläder från Wardrobe Stockholm (de är bäst!) och sedan gick vi igenom Elins peronsliga garderob. Det var viktigt att det var hennes personliga stil, så jag och Elin fick jobba tillsammans på ett sätt som man inte gör vid vanliga plåtningar. Det var kul!

Jag får relativt ofta mail och kommentarer där folk frågar om de får använda mina illustrationer till ditten och datten. Eller om jag, för all del, kan rita något åt dem. Vanligen till deras blogglayout eller till T-shirttryck.



Det är självfallet alltid väldigt smickrande, men tyvärr är det ett ihålligt nej i den här frågan.

Jag jobbar, bland annat, som illustratör och formgivare. Det är en av mina största inkomstkällor. Man får hemskt gärna anlita mig till ett jobb, men man får inte använda mitt redan existerande material. Av flera skäl. Ett, vissa av bilderna är publicerade i andra sammanhang och bör inte användas i ytterligare flera, när en bild är anpassad efter ett ändåmal så vill jag inte att de används till andra. Två, jag vill helst ha så bra koll som möjligt på vad som händer med mina bebisar, då jag är extremt känslig när det kommer till den här frågan. Jag klarar inte ens av att göra ett klotter på skoj som någon ritar en mustasch på, det gör mig genuint ledsen.

Något som dock är helt okej är att, om man gillar en bild jag gjort, ta den bilden och lägga i ett blogginlägg och skriva ut mitt för och efternamn samt referera till min blogg. Det är bara en form av reklam för mig och inte dåligt på något sätt eller vis. Även om man vill säga att jag ser ut som en anusapa eller tecknar som en treåring är detta okej, men det krävs alltid referens, och teckningarna får inte ändras på andra vis än att bli omskalade.

I andra avseenden som jag kan tycka att det är okej är om det handlar om en insamling till välgörenhet i en fråga som jag är engagerad i. Då är det bara att fråga, och i högsta sannolikhet blir det ett okej. Men man måste alltid fråga. Jag har bidragit med mina form och illustrationsförmågar till flera, ideella projekt, och bidrar gärna så ofta jag bara kan till saker som jag anser är ett gott intiativ.


Dock, tyvärr, mitt material får inte tryckas upp, modifieras eller integreras med en design utan att vi har ett affärskontrakt. Jag önskar att jag var mindre känslig i den här frågan, men det är jag tyvärr inte. Det är väldigt viktigt för mig.


Tack!
 

Detta gäller självfallet enbart bilder som jag äger rättigheterna till, som mina foton och illustrationer. Bilder som kommer från andra ställen gör jag ingen som helst hävdelserätt på. Som om jag exempelvis lägger upp bilder på kändisar så är det bara att rippa på, då jag ändå rippat dem från random nyhetssajt (som jag refererar).

Kort utdrag från en arbetsintervju jag var på igår.


VD: Okej, din blogg handlar inte om mode, vad handlar den om då?
Hanna: Ja, alltså. Mitt liv. Mina åsikter. Mina outfits. Mina fylleslag. Mitt... humör... min... mage.
VD: Din mage?
Hanna: Ja, alltså tarm och så ungefär.
VD: Din tarm?
Hanna: Ja, ibland äter jag kanske lite konstigt och får toalettproblem.
VD: Matproblem?
Hanna: Alltså nej, inte riktigt... tarmproblem snarare. Man äter mycket och får... toalettproblem.
VD: Toalettproblem?
Hanna: Ja, alltså, hur man går på toa och hur min tarm fungerar och så. Det skriver jag om.
VD: Det är kanske inte så bra?
Hanna: Jodå, det är avdramatiserande. Och jag gillar att prata om min tarm.
VD: Okej.
Hanna: Det skriver jag mycket om.



Tror ni att jag får jobbet? Jag vill verkligen ha det! Vad tror ni? JAG TROR ATT DET ÄR SOM I EN LITEN ASK!