Torsdagen, så jävla hård
Ja. Igår blev det ingen blogguppdatering. Ni ser, jag var mycket, mycket bakis igår.Torsdagen blev, oj.
Jag och Amanda Hamberg på bild, foto Karina Ljungdahl. stureplan.se
Först var det Stureplansfesten. Där var det gratis champagne. Det nya numret firades, och Stureplans 100 mest åtrvärda gäster utlystes med det. Jag var inte med bland de 100 mest åtråvärda, men jag var med bland "Framtidsnamnen" - Som Stureplan kallar de unga som de tror kommer att hamna på listan i framtiden!
Hanna Fridén
(1986)
Modebloggare och fotograf
En annan som är med är Emma Johansson! Hon borde vara på den befintliga listan, tycker jag, även om jag har svårt att se henne beblanda sig i de brattiga sällskapen. Emma vet helt enkelt vad hon vill ha.
Det roligaste var nästan ankomsten, när Jan Sulocki först ropade: "TITTA! Där är hon som bara gillar att vinka och le!" och Pavel Maira som fortsatte med "Ivan ska ta tio bilder på dig, eller hundra! Faktum är att vi ska göra en hel bildserie med dig, bildserien Hanna Fridén! Det vore väl fint?" Jag: "Ja, den skulle få ett unikt klick ungefär, från mig! Ett helt klick! Jag skulle visserligen gå in minst 1000 gånger, så visst!"
Foto på mig: Ivan Nunez, stureplan.se
Det kan också ha varit när jag frågade Ivan om varför han tagit bort bilden på mig från Mikasfesten, och om det var för att jag också hade kamera med mig. Ivan: "Hanna, du är för paranoid! Dessutom så verkar du bry dig för mycket om vad folk tycker, släpp på bekräftelsebehovet!" Jag: "Ja, det stämmer! Men jag kan inte släppa det, det är vad som definierar hela mig som person!" Och det är ju sant, för utan det skulle jag inte blogga eller något, så länge berkäftelsebehov inte sträcker sig till ett sjukligt hävdelsebehov, och så länge det inte innebär att jag gör något taskigt eller dumt - så är det bara gott, det leder till prestation. En del ångest också, ibland, men det får det bannemig vara värt.
Sedan, när vi blev avhysta från Sturevippen för att Fredrik Ljungberg skulle ha en middag där med sina privata polare så stack alla som snarare hörde till Carls pack än det urtypiska Stureplanspacket till Humlegården. Där blev jag jävligt glad, då jag träffade på Henrik Hallberg och Stefan Thungren som jag inte träffat sedan de körde Go Bang senast (Eller om det inte till och med var längre tid sedan) och som varit mycket, mycket saknade.
Henrik gav mig dessutom biljetter till Vicefesten, så någonstans vid halv två singlade jag dit istället. Exceptionellt praktiskt då det var vid Kolingsborg, nära hemma!
Vicefest.
Mer gratisöl. Kompisar överallt. Något som är trevligt med Vicefesterna är också att andelen biljetter är begränsat, så det blir aldrig smockat med folk. Efter det drog en hel packe med folk hem till mig på efterfest. Hemma hos mig öppnade vi skumpa och vinflaskor och rensade öllagret. Satte oss på taket. Fullkomligt livsfarligt, med tanke på att samtliga personer i sällskapet var mer än lovligt berusade. Men vi brydde oss inte. Visst att man dör om man trillar ner från mitt tak, men det var varmt och skönt i gryningssolen.
Perukfest, allmänt stoj, lovely. Det var en mycket lyckad efterfest
Sedan, när folk gick, så tänkte jag att jag skulle vandra iväg till Seven Eleven längre bort på Götgatan, då mina cigaretter var slut. Jag brydde mig inte mycket om hur jag såg ut, trots att jag stänkt både rödvin på kläderna och var... barfota. Nattpromenad genom staden med ett till synes nerblodat plagg och barfota. Fin syn! Sedan kom jag på vid Seven Eleven att jag inte hade några nycklar på mig, jag hade alltså låst mig ute. Ingen mobil hade jag med mig heller, så jag fick följa med till Robert och sova där.
Alltså, hemvägen dagen efter var väl mindre kul. Asbakis, nerfläckad och ja... jag hittade som tur var ett par skor i min väska, men jag kände mig jävligt bedrövlig. Inbillade mig att alla stirrade, och allt sånt där. Men det var inte hjälpligt.
Inatt sov jag över 12 timmar för att kompensera det hela.
Ps. Jag är grymt avundsjuk på personalkortet för de som jobbar på Stureplan. Jag hade aldrig något som fotograf, men fick se det när Jonatan Nederdal (kolla, en till poäng när du googlar!) köpte öl. En flasköl på Humlegården kostar typ 60, för honom kostade den 30. Sjukt billigt! VILL HA!
Jag och Amanda Hamberg på bild, foto Karina Ljungdahl. stureplan.se
Först var det Stureplansfesten. Där var det gratis champagne. Det nya numret firades, och Stureplans 100 mest åtrvärda gäster utlystes med det. Jag var inte med bland de 100 mest åtråvärda, men jag var med bland "Framtidsnamnen" - Som Stureplan kallar de unga som de tror kommer att hamna på listan i framtiden!Hanna Fridén
(1986)
Modebloggare och fotograf
En annan som är med är Emma Johansson! Hon borde vara på den befintliga listan, tycker jag, även om jag har svårt att se henne beblanda sig i de brattiga sällskapen. Emma vet helt enkelt vad hon vill ha.
Det roligaste var nästan ankomsten, när Jan Sulocki först ropade: "TITTA! Där är hon som bara gillar att vinka och le!" och Pavel Maira som fortsatte med "Ivan ska ta tio bilder på dig, eller hundra! Faktum är att vi ska göra en hel bildserie med dig, bildserien Hanna Fridén! Det vore väl fint?" Jag: "Ja, den skulle få ett unikt klick ungefär, från mig! Ett helt klick! Jag skulle visserligen gå in minst 1000 gånger, så visst!"Foto på mig: Ivan Nunez, stureplan.se
Det kan också ha varit när jag frågade Ivan om varför han tagit bort bilden på mig från Mikasfesten, och om det var för att jag också hade kamera med mig. Ivan: "Hanna, du är för paranoid! Dessutom så verkar du bry dig för mycket om vad folk tycker, släpp på bekräftelsebehovet!" Jag: "Ja, det stämmer! Men jag kan inte släppa det, det är vad som definierar hela mig som person!" Och det är ju sant, för utan det skulle jag inte blogga eller något, så länge berkäftelsebehov inte sträcker sig till ett sjukligt hävdelsebehov, och så länge det inte innebär att jag gör något taskigt eller dumt - så är det bara gott, det leder till prestation. En del ångest också, ibland, men det får det bannemig vara värt.
Sedan, när vi blev avhysta från Sturevippen för att Fredrik Ljungberg skulle ha en middag där med sina privata polare så stack alla som snarare hörde till Carls pack än det urtypiska Stureplanspacket till Humlegården. Där blev jag jävligt glad, då jag träffade på Henrik Hallberg och Stefan Thungren som jag inte träffat sedan de körde Go Bang senast (Eller om det inte till och med var längre tid sedan) och som varit mycket, mycket saknade.
Henrik gav mig dessutom biljetter till Vicefesten, så någonstans vid halv två singlade jag dit istället. Exceptionellt praktiskt då det var vid Kolingsborg, nära hemma!
Vicefest.
Mer gratisöl. Kompisar överallt. Något som är trevligt med Vicefesterna är också att andelen biljetter är begränsat, så det blir aldrig smockat med folk. Efter det drog en hel packe med folk hem till mig på efterfest. Hemma hos mig öppnade vi skumpa och vinflaskor och rensade öllagret. Satte oss på taket. Fullkomligt livsfarligt, med tanke på att samtliga personer i sällskapet var mer än lovligt berusade. Men vi brydde oss inte. Visst att man dör om man trillar ner från mitt tak, men det var varmt och skönt i gryningssolen.
Perukfest, allmänt stoj, lovely. Det var en mycket lyckad efterfest
Sedan, när folk gick, så tänkte jag att jag skulle vandra iväg till Seven Eleven längre bort på Götgatan, då mina cigaretter var slut. Jag brydde mig inte mycket om hur jag såg ut, trots att jag stänkt både rödvin på kläderna och var... barfota. Nattpromenad genom staden med ett till synes nerblodat plagg och barfota. Fin syn! Sedan kom jag på vid Seven Eleven att jag inte hade några nycklar på mig, jag hade alltså låst mig ute. Ingen mobil hade jag med mig heller, så jag fick följa med till Robert och sova där.
Alltså, hemvägen dagen efter var väl mindre kul. Asbakis, nerfläckad och ja... jag hittade som tur var ett par skor i min väska, men jag kände mig jävligt bedrövlig. Inbillade mig att alla stirrade, och allt sånt där. Men det var inte hjälpligt.
Inatt sov jag över 12 timmar för att kompensera det hela.
Ps. Jag är grymt avundsjuk på personalkortet för de som jobbar på Stureplan. Jag hade aldrig något som fotograf, men fick se det när Jonatan Nederdal (kolla, en till poäng när du googlar!) köpte öl. En flasköl på Humlegården kostar typ 60, för honom kostade den 30. Sjukt billigt! VILL HA!
Festen på lördag
Trevligt.
Jag ska ha fest på lördag, dårå, för att fira att jag kan vara verkligt social på helgerna igen, äntligen. 40 pers har hitills osat JA TACK, så det kommer att bli en slående bra fest. Jag räknar med att många fler kommer OSA under morgondagen och under lördag dag.
Folk kommer vara där vid olika tidpunkter, då många jobbar inom klubb och måste dra iväg sedan, så genomströmningen kommer att vara perfekt. De arbetande inom klubb kommer att vara där 19:30 - 21:00 någonting, sedan kommer vännerna som fick intensiv klädångest innan de skulle åka trots att de tänkt tima festen bra och fick stå någon timma extra framför garderoben och slita ut allt junk på golvet, efter det kommer alkisarna som måste föra hemma hos sig själva innan de förar på en förfest hos någon annan. Sist, men inte minst, kommer de som andra ringer dit, de kommer att dyka upp sisådär 10-20 minuter innan vi ska gå och försinka oss. Deras närvaro kommer att göra mig förvirrad. Jag kommer inte uppfatta vilka de är under hela kvällen. Men det är okej, förgyllar de mina vänners kväll så förgyller de även min.
Jag har säkerligen glömt någon. Om du känner mig privat så kan du droppa mig ett mail på: [email protected] jag är säker på att jag inte undvikit dig medvetet eller hatar dig, det är jag säger på. Jag vill att du ska vara säker på det med.
Jag ska ha fest på lördag, dårå, för att fira att jag kan vara verkligt social på helgerna igen, äntligen. 40 pers har hitills osat JA TACK, så det kommer att bli en slående bra fest. Jag räknar med att många fler kommer OSA under morgondagen och under lördag dag.
Folk kommer vara där vid olika tidpunkter, då många jobbar inom klubb och måste dra iväg sedan, så genomströmningen kommer att vara perfekt. De arbetande inom klubb kommer att vara där 19:30 - 21:00 någonting, sedan kommer vännerna som fick intensiv klädångest innan de skulle åka trots att de tänkt tima festen bra och fick stå någon timma extra framför garderoben och slita ut allt junk på golvet, efter det kommer alkisarna som måste föra hemma hos sig själva innan de förar på en förfest hos någon annan. Sist, men inte minst, kommer de som andra ringer dit, de kommer att dyka upp sisådär 10-20 minuter innan vi ska gå och försinka oss. Deras närvaro kommer att göra mig förvirrad. Jag kommer inte uppfatta vilka de är under hela kvällen. Men det är okej, förgyllar de mina vänners kväll så förgyller de även min.
Jag har säkerligen glömt någon. Om du känner mig privat så kan du droppa mig ett mail på: [email protected] jag är säker på att jag inte undvikit dig medvetet eller hatar dig, det är jag säger på. Jag vill att du ska vara säker på det med.
GÅ UT NURÅ
Sluta sitt hemma och sura i din vädretsugermisär. Det händer jättemycket roligt i Sofo just nu, gåt dit istället!
Info på Fatale.se
Info på Fatale.se
Sista jobbdagen på Teatron
Enligsh translation down below.
HEJ ALLIHOP!
Jag hade bara tänkt hälsa att jag har sagt upp mig från Stureplan.se, och att det är mycket möjligt att ikväll blir min sista jobbkväll. Sedan vet jag inte hur det blir, det är väl möjligt att jag gör något inhopp lite då och då, speciellt då de inte har en ersättare ännu, så ja, men jag orkar inte köra det på regelbunden basis och saknar exempelvis att kunna, ja, umgås med folk normalt och att ha en... någorlunda mänsklig dygnsrytm.
Så, i alla fall, ikväll blir det nog sista gången. Så kom förbi Teatron! Bilderna blir väldigt fina invid den nya, upplysta väggen, ska sägas. Väldigt levande och härliga, så det är en jäkla synd att den väggen inte fanns där innan. Attans.
Jag kommer att sakna många där, ska sägas på en gång. Jag älskar hela gänget som jobbar där, barpersonalen, vakterna, garderobiärerna, städarna, möbelstammisarna, Janni Juntanen och Daniel Lindén. Jag kommer självfallet fortfarande dyka förbi som besökare, men ja, relationen man får till kollegor och den gemenskap, respekt och otvivelaktiga kärlek man finner för dem är fantastisk.
Det känns både trist och bra att ha tagit steget, så som det alltid blir. Och vem vet, jag kanske ångrar mig sedan men då har de förhoppningsvis grävt upp en bättre fotograf och vill inte ha mig. Lalala. Tjohej tjoho.
Fira av mig ikväll.
Om ingen gör det blir det misär!
I've decided to quit my job as a club photographer for Stureplan.se in Sweden. Stureplan is a place in Stockholm (the capital of Sweden) where the "posh" people gathers, and I've been documenting people at a club called Teatron for the last several months. It's been a fun ride, but I have to focus on other things now, like my own company and Fatale which I'm a partner in!
Estetiskt och arty fartsy Teatron
Okej, jag pratade med Janni Juntanen, ny klubbchef för Teatron i lördags och undrade lite mer om hur själva konceptet kommer se ut. Övervåningen är redan smyckad med vackra fotografier och ur rökmaskinerna kommer det också turkåsa, ja, turkåsa discobubblor!
Jag föreslog att man kunde ha lite Sin City-tema. Typ alla fick komma dit med svartvita kläder och någon sprakande färgdetalj, sedan tog man färgbilder som man gjorde svartvita, drog upp kontrasterna i ganska generöst och behöll en färgdetalj och ökade mättnaden i den (färgmängden, skapar starkare färg) och lite annat skoj, hon var nämligen, precis som jag, trött på hela bildkonceptet som finns på Stureplan. Det fungerar säkert jättebra för många, men många andra tycker bara att det är, ja JÄVLIGT B HELT ENKELT. Och det är roligare att vara artsy fartsy.
Det gillade hon.
Men ingen fick komma dit och se ut som den där äckliga, stinkande gula saken som gör hemska saker mot barn. Det är tvärt förbjudet. Det var vi också överrens om. Folk med gult klägg i blodomloppet får inte komma in på Teatron, så är det helt enkelt.
Riche drar sitt öde åt Gehenna
Ja, först var jag på Kings grej, dårå. Mer om det senare.
Först måste jag bara berätta om Riche, som vi åkte vidare till senare för att äta mat. Jag, Sofia Dahlén och Carolina Engman äter middag. Jag äter den smörstekta abborren, för att jag avgudar abborre.
Och ja, jag vet inte vad jag ska säga, förutom att det var helt horribelt, det de gjort mot den stackars abborren. Det var inte äckligt, men som vanligt hade de tillagat måltiden så pass hårt att jag inte skulle ha kunnat skilja abborrsmaken från... ja, från sik, exempelvis. Och sik smakar inte särskilt mycket.
Jag blir inte gräsligt upprörd när de tillagar nötkött för hårt, då är de bara dåliga. Men att förstöra en abborre! En fantastisk abborre! Det är som att gharantera sin plats i Gehenna.
Varför tillagar Riche alltid sin mat till döds? Är allt djupfryst innan? För det smakar bannemig som när jag tinar en djupfryst vara och sedan försöker rädda den kvarvarande smaken. Nej, tacka vet jag färsk abborre, underbar och fantastisk´färsk abborre. Men jag förväntar mig faktiskt färsk, och bra tillagad abborre när jag ändå går på restaurang och betalar dyra pengar för det. Jag börjar tröttna på Riche, och deras sönderlagade måltider.
Men annars hade det jag trevligt, då jag var i fantastiskt sällskap!
Nu ska jag trösta mig med en mycket fantastisk och vällagad rabarberpaj med den finaste av vaniljglass. Tack.
Ps. Fick skjuka allergiutslag på tunnelbanan på väg hem, vet inte varför. Antingen berodde det på Riche eller min champagne, ingen vet. Histaminer kan dra åt helvete.
Först måste jag bara berätta om Riche, som vi åkte vidare till senare för att äta mat. Jag, Sofia Dahlén och Carolina Engman äter middag. Jag äter den smörstekta abborren, för att jag avgudar abborre.
Och ja, jag vet inte vad jag ska säga, förutom att det var helt horribelt, det de gjort mot den stackars abborren. Det var inte äckligt, men som vanligt hade de tillagat måltiden så pass hårt att jag inte skulle ha kunnat skilja abborrsmaken från... ja, från sik, exempelvis. Och sik smakar inte särskilt mycket.
Jag blir inte gräsligt upprörd när de tillagar nötkött för hårt, då är de bara dåliga. Men att förstöra en abborre! En fantastisk abborre! Det är som att gharantera sin plats i Gehenna.
Varför tillagar Riche alltid sin mat till döds? Är allt djupfryst innan? För det smakar bannemig som när jag tinar en djupfryst vara och sedan försöker rädda den kvarvarande smaken. Nej, tacka vet jag färsk abborre, underbar och fantastisk´färsk abborre. Men jag förväntar mig faktiskt färsk, och bra tillagad abborre när jag ändå går på restaurang och betalar dyra pengar för det. Jag börjar tröttna på Riche, och deras sönderlagade måltider.
Men annars hade det jag trevligt, då jag var i fantastiskt sällskap!
Nu ska jag trösta mig med en mycket fantastisk och vällagad rabarberpaj med den finaste av vaniljglass. Tack.
Ps. Fick skjuka allergiutslag på tunnelbanan på väg hem, vet inte varför. Antingen berodde det på Riche eller min champagne, ingen vet. Histaminer kan dra åt helvete.
Eurovision song contest semifinals 2007!
Haha.
Jag kollade på hela programmet. Galenskap. Jag trodde att jag skulle dö av grav ångest. Här kommer mina erfarna, och mycket profsiga uttalanden om de deltagande artisterna!
Bulgarien: Trummorna var fina, byxorna fula.
Israel: Jag gillade den lilla tjocka i vita kläder, dragspel och pipa! Min framtida pojkvän, härligt orginell men samtidigt laid back och avslappnad. Som ni fashiontjejer: "som om man bara slängt på något lite sådär men ändå blir det skithett!"
Cypern: Jag kommer inte ihåg låten. Den var nog trist. Den stora bruna fläcken (hudblödning, även kallat väldigt kraftigt blåmärke eller undernäringsfläck, beroende på) som var uppdelad i två delar på undersidan av hennes vänsterarm var dock underhållande. Jag försökte komma fram till vilket land den var mest lik.
Vitryssland: Pojkband. Går bort.
Island: Rockballad. Går bort. Dock den bästa rockballaden för kvällen. Speciellt i början av reffrängen där han lät lite som Gollum.
Georgien: Jag älskar hennes typ av röst, förmågan att gå upp och ner i toner med en läcker, enligt somliga mycket falsk, klang. Låten var dock skittråkig.
Montenegro: GACKT! De låter likadant, ser likadana ut och har ungefär samma japanska air. Basisten liknar ett ex till mig som jag inte gillar. Blir sur.
Schweiz: Gladtechno om kärlek och vampyrer med ljudeffekter ala Xena, Krigarprinsessan. Fruktansvärt. Köp sångarens rock på x-tra-x.de
Moldavien: Gackt igen, här i Malice Mizers tappning. J-rock möter power metal. De passar nog bra ihop, så slipper jag dem.
Nederländarna: Lyckas inte ens vara dåliga. Jag kommer inte ihåg dem. Jag kommer bara ihåg att jag tänkte att jag inte kan komma ihåg dem samtidigt som jag tittade på dem. En stor, intetsägande blaffa.
Albanien: Tjejen med violin var dramatisk och läcker, men kameran ligger bara på den trista gubben hela tiden.
Danmark: Jag gillar visserligen transor med tokigt maskulina drag och en välsvarvad kropp. Det är läckert. Låten var dock inte min femma.
Kroatien: Rockballad. Går bort.
Polen: Jag hatar det och jag hatar alla som gillar det.
Serbien: Strålande röst, helt fantastisk.
Tjeckien: Brudar, brudar, bärs bärs bärs. Herregud.
Portugal: Jag gillar häcken på killen med glansiga byxor.
Makedonien: Jag har skrivit ett stort "NEJ" på mitt papper. Jag kommer inte ihåg låten. Måste ha varit något sliskigt.
Norge: Jag gillade den sista silverklänningen, men blir förvirrad av en dansartist utan benmuskulatur.
Malta: Falskt. Ännu mer falskt med de körande flickorna, då de låg i helt felljudnivå och ton i kombo till sångerskan.
Andorra: Christian Luuk pajar musiken med sin tuta, därför röstar ingen på dina favoriter.
Ungern: Strålande, underbart duktig. Inte min typ av musik, men hon är otroligt bra.
Estland: Använd inte vindmaskinen när du har kort, hårdsprayat hår om du inte har en fetish för penntroll asom stoppat svansen i vägguttaget.
Belgien: Roligt med 70-tal. LOVE POWER.
Slovenien: Helt utflippat. Alla musikstilar på en gång, plus opera! Strålande röst, mäktigt. Jag gillar touchen av dragspelet. Hatar de omotiverade, töntiga technobeaten.
Turkiet: Haha, han ser ut som en brunbjörn!
Österike: Vivienne Westwood har gjort kläderna. Jag tycker att de hade för mycket air av höst-vinter 2006 med det texturerade och glittriga silvret. Angående låten? Näpp, ingen åsikt.
Lettland: Roligt! Och lustigt nog låter inte italienskan det minsta lilla som italienska. Jag hör orden, men det är inte italienska. Jag föredrar de två äldre sångarna, mycket bra röster. Men jag gillar inte jeansen och kavajer mer inspirerade av dandyismen med ett smått midjemarkerat snitt hade varit bättre än typiska, trista raka kavajer. Ja, när man kombinerar med cyilderhatt, det vill säga.
Alla mina favoriter kom vidare. Det gjorde pojkbandet också av någon anledning. Jag förstår inte.
Ps. Jag tyckte inte att det var underhållande.Jag hade spattattacker hela tiden och var nervös, vankade av och an och undrade vad annars jag kunde spendera tiden på. Jag skrev 8 A4 med text undertiden. Ritade en massa nervösa figurer. Men ni får självfallet gilla det.
Jag kollade på hela programmet. Galenskap. Jag trodde att jag skulle dö av grav ångest. Här kommer mina erfarna, och mycket profsiga uttalanden om de deltagande artisterna!
Bulgarien: Trummorna var fina, byxorna fula.
Israel: Jag gillade den lilla tjocka i vita kläder, dragspel och pipa! Min framtida pojkvän, härligt orginell men samtidigt laid back och avslappnad. Som ni fashiontjejer: "som om man bara slängt på något lite sådär men ändå blir det skithett!"
Cypern: Jag kommer inte ihåg låten. Den var nog trist. Den stora bruna fläcken (hudblödning, även kallat väldigt kraftigt blåmärke eller undernäringsfläck, beroende på) som var uppdelad i två delar på undersidan av hennes vänsterarm var dock underhållande. Jag försökte komma fram till vilket land den var mest lik.
Vitryssland: Pojkband. Går bort.
Island: Rockballad. Går bort. Dock den bästa rockballaden för kvällen. Speciellt i början av reffrängen där han lät lite som Gollum.
Georgien: Jag älskar hennes typ av röst, förmågan att gå upp och ner i toner med en läcker, enligt somliga mycket falsk, klang. Låten var dock skittråkig.
Montenegro: GACKT! De låter likadant, ser likadana ut och har ungefär samma japanska air. Basisten liknar ett ex till mig som jag inte gillar. Blir sur.
Schweiz: Gladtechno om kärlek och vampyrer med ljudeffekter ala Xena, Krigarprinsessan. Fruktansvärt. Köp sångarens rock på x-tra-x.de
Moldavien: Gackt igen, här i Malice Mizers tappning. J-rock möter power metal. De passar nog bra ihop, så slipper jag dem.
Nederländarna: Lyckas inte ens vara dåliga. Jag kommer inte ihåg dem. Jag kommer bara ihåg att jag tänkte att jag inte kan komma ihåg dem samtidigt som jag tittade på dem. En stor, intetsägande blaffa.
Albanien: Tjejen med violin var dramatisk och läcker, men kameran ligger bara på den trista gubben hela tiden.
Danmark: Jag gillar visserligen transor med tokigt maskulina drag och en välsvarvad kropp. Det är läckert. Låten var dock inte min femma.
Kroatien: Rockballad. Går bort.
Polen: Jag hatar det och jag hatar alla som gillar det.
Serbien: Strålande röst, helt fantastisk.
Tjeckien: Brudar, brudar, bärs bärs bärs. Herregud.
Portugal: Jag gillar häcken på killen med glansiga byxor.
Makedonien: Jag har skrivit ett stort "NEJ" på mitt papper. Jag kommer inte ihåg låten. Måste ha varit något sliskigt.
Norge: Jag gillade den sista silverklänningen, men blir förvirrad av en dansartist utan benmuskulatur.
Malta: Falskt. Ännu mer falskt med de körande flickorna, då de låg i helt felljudnivå och ton i kombo till sångerskan.
Andorra: Christian Luuk pajar musiken med sin tuta, därför röstar ingen på dina favoriter.
Ungern: Strålande, underbart duktig. Inte min typ av musik, men hon är otroligt bra.
Estland: Använd inte vindmaskinen när du har kort, hårdsprayat hår om du inte har en fetish för penntroll asom stoppat svansen i vägguttaget.
Belgien: Roligt med 70-tal. LOVE POWER.
Slovenien: Helt utflippat. Alla musikstilar på en gång, plus opera! Strålande röst, mäktigt. Jag gillar touchen av dragspelet. Hatar de omotiverade, töntiga technobeaten.
Turkiet: Haha, han ser ut som en brunbjörn!
Österike: Vivienne Westwood har gjort kläderna. Jag tycker att de hade för mycket air av höst-vinter 2006 med det texturerade och glittriga silvret. Angående låten? Näpp, ingen åsikt.
Lettland: Roligt! Och lustigt nog låter inte italienskan det minsta lilla som italienska. Jag hör orden, men det är inte italienska. Jag föredrar de två äldre sångarna, mycket bra röster. Men jag gillar inte jeansen och kavajer mer inspirerade av dandyismen med ett smått midjemarkerat snitt hade varit bättre än typiska, trista raka kavajer. Ja, när man kombinerar med cyilderhatt, det vill säga.
Alla mina favoriter kom vidare. Det gjorde pojkbandet också av någon anledning. Jag förstår inte.
Ps. Jag tyckte inte att det var underhållande.Jag hade spattattacker hela tiden och var nervös, vankade av och an och undrade vad annars jag kunde spendera tiden på. Jag skrev 8 A4 med text undertiden. Ritade en massa nervösa figurer. Men ni får självfallet gilla det.
Marie Fredriksson
Marie Fredriksson var det sista technobarnet på Teatron.
Alkoholen hennes enda vän och tröst.
Frippa: Toni & Guy
Glajor: Versace
T-shirt: C.U.M.
Tights: American Apparel
Ankletter: Acne
Pavels bilder
Trots att Pavel för en gångs skull var ledig så kunde han inte låta bli att hobbyplåta lite under helkvällen i onsdags, här är två av konstverken:
Jag är väldigt snygg på den här.
Kika nu på resten på hans blogg, ni slipper Stureplanstuschen! Alla rynkor, ringar och finnar på sin plats!
http://blogg.pavelmaira.com/
Kornél och Sebastian lämnar Teatron
Nu har det här inlägget legat på Fatale i ett dygn, så jag postar det även här.
Fram tills den 28 april kommer Teatron vara strålande, fantastiskt, men sedan avgår Kornél Kovács, Sebastian Suarez-Golborne och förmodligen även jag själv, även om sistnämnda inte är bestämt ännu, jag får se hur jag väljer att göra.
Den 28 april kommer vi att ha en stor avslutningsfest, men vi vill självfallet fira och sörja avslutet varje dag fram tills dess. Vilka förändringar som kommer att ske efter detta har vi ingen aning om, förutom det faktum att Stureplan vill göra Teatron mer kommersiellt, vi vet faktiskt inte ens vilka chefer som kommer att ta över.
Kornél vevar med en näsduk, ett adjö fyllt med både sorg, glädje, hopplöshet och möjligheter.
Jag kommer att sakna Kornél och Sebastian, även om jag självfallet fortfarande kommer att se dem ofta. Hoppas jag. Tror jag. Men fortfarande, en instensiv saknad infinner sig redan.
Kom till Teatron.
Kvällen och en satans jävla massa namedrop
Jag leker typsiskt Stureplansbloggare och namedroppar hela kvällen för att irritera er ändå ner till era skälvande små underkläder och långkallingar!
Ikväll har jag fotat på Teatron som vanligt, sedan sprang jag iväg på en rendevouz till Hell's kitchen, jag lyckades lura dit Sebastian Suarez-Golborne också. Helt ärligt så måste jag medge att det är det enda bratinriktade ställe jag besökt på Stureplan (förutom White), och vad får man se, jo, helt andra människor, men på dansgolvet spelades en av de mest populära Teatronmixarna and what do you know, folk kände, till min otroliga chock, igen mig även där. Jag blev väldigt förvånad. Det var faktiskt riktigt trevligt, dessutom. Carl-Johan Legert gick fram och pratade, han var ruffsig i håret, det försökte jag fixa hundra gånger. Han ruffsade till det återigen, han ville inte vara trendriktigt välkammad enligt våren 2007. Pratade med Ebba von Sydow en snabbis angående att jag tycker att det är en jävla skit med alla rykten som går om att hon fått sparken. Jag tycker att hon är en duktig tjej, en imponerande tjej. Jag håller inte med om så många av hennes åsikter, vi har helt olika stil och så vidare, men duktig är hon fanimej. Vilket hon får en himla massa skit för. Tjej med pondus = Ta en jäkla massa skit. Det är synd.På Teatron dök Magnus Tholén och Sebastian Geurtz upp. Magnus frågade om jag visste vilka de var. Jag gav ett tyst litet nej, ett frodigt skratt kom ur hans mun. Han gav mig en kyss och yttrade att jag var underbar. Det där ryktet alltså, det där ryktet om att jag kan noll om någon, det roar folk något otroligt. Driftchefen, Daniel Lindén, var inte lika road, men HÖR OCH HÄPNA, han hade hittat mitt bortappade pass! Han kom ut med det från kontoret sedan, och fy satan vad glad jag blir. Tack Daniel! Du är en pärla! Äntligen kan jag köpa cigaretter utan besvär igen, och äntligen kan jag visa upp mitt lustiga passfoto för folk igen. Av någon anledning så befann sig inte Henrik Hallberg på Teatron ikväll, men Mikael Nordgren körde ett underbart set, och Stefan Thungren (som även författar Stockholmsnatt, serien ,ni vet!) var underbar som vanligt.
Passfotot, tre år gammalt:
Jag har rakat av mitt hår på sidorna och har kapat ögonbrynen på mitten på det. Fråga inte. Gör det inte. Men så är det. Jag ser ganska lustig ut.
Precis när vi ska gå så springer jag på Jacob Ramberg backdoors, han måste vara en av Stureplans finaste killar, så underbart trevlig, sympatisk och glad. Honom gillar jag skarpt. Jag må aldrig ha trivts på White Room, för jag har inga vänner där, men Jacob Ramberg är en riktig klippa. Hans visitkort är hundra gånger finare än Teatron och Spy bar-klickens också, vita, breda och smala med reliefer. Spy bar och Teatron får köra på stoltheten med att vara Old school, det borde passa Carl M Sundevall väldigt väl.
Den fina bilden på mig och Sebastian Suarez-Golborne från Hells Kitchen har Pavel Maira tagit. På söndag ska han och jag och några andra jobba tillsammans i ett mycket fint projekt. Det kommer bli alldeles strålande. Min kropp pirrar redan när jag tänker på allt roligt som kommer att ske inom de kommande veckorna. Det här blir det första gemensamma steget för det, och snart får ni se effekt av det. Jäklar, vad bra allt kommer att bli! 9 april. 9 april är det lansering. 9 APRIL.Jag vill passa på att ge Micael Warg hundra applåder för hans mycket kreativa utstyrsel. Den gjorde mig otroligt lycklig hundra gånger samma kväll, men sedan så är Micael en underbar människa, också! Estetisk, underbar och ja, helt underbar.
Vad ska vi göra idag, torsdag?
Idag händer det mycket fint.
För det första är det SOFO-night som varje sista torsdag i månaden. Det innebär att ett flertal butiker i SOFO har öppet längre och olika rabatter i sina sortiment.
Förutom detta så har Wardrobe Stockholm en liten bjudning för sina gäster! En bjudning som alla är välkomna på. Den börjar 19:00 och håller på tills 21:00. De bjuder på bubbel, något gott att tugga på och fint sällskap! Förutom detta så erbjuder de 15% på nästan hela sortimentet, så spring dit!
Hökensgata 7. http://wardrobestockholm.jetshop.se/
Efter det så har den nya Stureplansklubben NEU sin öppningskväll. Det ligger nära Sturecompagniet och Hell's Kitchen, men liknar varken av dem det minsta. NEU erbjuder musik och sällskap som Stureplan inte skådat förut, och istället för det brattiga så går de lite mer i linje med Spy Bar-klientelet och Teatron-klientelet, dock inte helt, och satsar på en helt egen image.
Ett av exemplen är rockabilly. Rockabilly på en Stureplanskrog? Intressant koncept, välkommet också, mer alternativ får det att vattna i munnen!
Allmänheten släpps in klockan 01:00, kom dit och festa!
Neu | Sturegatan 4 | Tors - Lör | 23.00-05.00
www.neustockholm.se
www.myspace.com/neustockholm
För det första är det SOFO-night som varje sista torsdag i månaden. Det innebär att ett flertal butiker i SOFO har öppet längre och olika rabatter i sina sortiment.
Förutom detta så har Wardrobe Stockholm en liten bjudning för sina gäster! En bjudning som alla är välkomna på. Den börjar 19:00 och håller på tills 21:00. De bjuder på bubbel, något gott att tugga på och fint sällskap! Förutom detta så erbjuder de 15% på nästan hela sortimentet, så spring dit!
Hökensgata 7. http://wardrobestockholm.jetshop.se/
Efter det så har den nya Stureplansklubben NEU sin öppningskväll. Det ligger nära Sturecompagniet och Hell's Kitchen, men liknar varken av dem det minsta. NEU erbjuder musik och sällskap som Stureplan inte skådat förut, och istället för det brattiga så går de lite mer i linje med Spy Bar-klientelet och Teatron-klientelet, dock inte helt, och satsar på en helt egen image.
Ett av exemplen är rockabilly. Rockabilly på en Stureplanskrog? Intressant koncept, välkommet också, mer alternativ får det att vattna i munnen!
Allmänheten släpps in klockan 01:00, kom dit och festa!
Neu | Sturegatan 4 | Tors - Lör | 23.00-05.00
www.neustockholm.se
www.myspace.com/neustockholm
Onsdag 28 Mars - MYCKET KUL!
Idag händer det mycket roligt. Jag är visserligen sjuk och har egentligen sjukskrivit mig från Teatron, men det verkar inte gå att finna någon annan fotograf, och med tanke på min arbetsheder så tänker jag då infinna mig i vilket fall.
Först Monkis invigningsfest på Götgatsbacken. Jag har inga pengar, så det blir nog inget shoppande. Om jag bara fick in hälften av fakturapengarna jag får nästa månad nu så skulle det vara lugnt, men jag får istället skitmycket nästa månad. Egenföretaganda. Gah. Blahaha. Gnögh.
Sedan är det Teatron! Den här bokningen har Kornél och Sebastian gråtit lycka över, säger de, ni får ett utdrag:
"Onsdag 28 mars
Kornél Y Barbaro
presenterar
GUI BORATTO (KOMPAKT, SÃO PAULO)
Med tolvan "Arquipélago", släppt hösten 2005 på Kompakts underetikett K2, nådde
Gui Boratto äntligen fram till den ljudbild han letat efter i så många år. En enkel
basgång, bländande rytmik, och fullkomligt iskall, skimrande ren produktion
innebar en modern houseklassiker och internationellt erkännande för denne veteran
från São Paulo.
Gui Boratto är idag Kompakts fixstjärna nummer ett. Debutalbumet "Chromophobia"
som släpptes i februari innebar en fulländning av den säregna stil han visat upp på
vinylsläppen de senaste två åren - när det är som bäst ligger han precis mellan den
industriella funken i "Sozinho" och den latinodoftande allsångshousen i "Like You".
Först Monkis invigningsfest på Götgatsbacken. Jag har inga pengar, så det blir nog inget shoppande. Om jag bara fick in hälften av fakturapengarna jag får nästa månad nu så skulle det vara lugnt, men jag får istället skitmycket nästa månad. Egenföretaganda. Gah. Blahaha. Gnögh.
Sedan är det Teatron! Den här bokningen har Kornél och Sebastian gråtit lycka över, säger de, ni får ett utdrag:
"Onsdag 28 mars
Kornél Y Barbaro
presenterar
GUI BORATTO (KOMPAKT, SÃO PAULO)
Med tolvan "Arquipélago", släppt hösten 2005 på Kompakts underetikett K2, nådde
Gui Boratto äntligen fram till den ljudbild han letat efter i så många år. En enkel
basgång, bländande rytmik, och fullkomligt iskall, skimrande ren produktion
innebar en modern houseklassiker och internationellt erkännande för denne veteran
från São Paulo.
Gui Boratto är idag Kompakts fixstjärna nummer ett. Debutalbumet "Chromophobia"
som släpptes i februari innebar en fulländning av den säregna stil han visat upp på
vinylsläppen de senaste två åren - när det är som bäst ligger han precis mellan den
industriella funken i "Sozinho" och den latinodoftande allsångshousen i "Like You".
Liveakten Gui Boratto koncentrerar sig på en sak: att få folks fötter att röra sig. Han
har en väldigt rar fru som följer med honom världen runt också (det är hon som sjunger
på "Like You"!). Blir nog en fest det här va!
http://www.guiboratto.com.br
http://www.myspace.com/guiboratto"
Det måste helt enkelt vara bra.
Så kom, kom! Gratis inträde innan 00:00 på onsdagar, efter 00:00 kostar det 80 kr.
http://www.myspace.com/teatronsthlm
Lite favoriter från fredagens Teatron
Arash Arfazadeh och Andrea Hedström . Den här tjejen är så snygg att jag vill slå mig sönder och samman. Jag tror inte att jag skulle gilla topen på någon annan, men på henne var den väldigt läcker. Jag kan tänka mig att precis allt på henne blir väldigt, väldigt läckert. Det är svårt att missa det faktum att den här Andrea är modell, det är påtagligt självklart att hon är det.
Anna Clara Rendahl och Malin Castenfors. Anna Clara är en gammal klassis, en klassis från lågstadiet! Det var roligt. Nu har två personer från förr dykt upp på Teatron. Min granne Jaana och nu Anna Clara. Det är spännande. Hon har den jättefina klänningen från Zara som jag själv gått och dragit i ett antal gånger.
Rojin Pertow, Emelie Rinse & Franciska Svenson. Mina favorittjejer! Titta på deras kläder. De är underbara. Emelie har på sig sin vargtröja, den har ni sett tidigare.
Filip Norelid och Johan Strömgren. JOHAN ÄR I STAN IGEN. Han har självklart sabbat sin mobil igen, så han har inte era nummer. Han har dock samma nummer som förut. Ikväll ska han ut igen. Förvånansvärt många bloggläsare känner Johan. Ni brukar säga att han är omöjlig att få tag i, hal som en ål, sliskig som en snigel och mer oförutsägbar än en turistmage i Egypten. Så ring honom nu och festa. Titta, vad snäll jag är, som hjälper er.
Karin Höckert och Lisa Åkesson. Tjusiga bloggläsare från Malmö! Jag såg dem flera gånger under kvällen men de slank undan. Sedan kom de fram och pratade själva, då kunde jag äntligen plåta dem. Mycket gott, mycket gott.
Henrik Hallberg och jag. Han är en av de som har Go-Bang på fredagarna på Teatron! Duktig DJ och fantastiskt trevlig kille.
Fin kväll!
Jag och Max på Cocktail Club, Neat (Grodan) innan vi drog till Teatron. Vi lyckades figurera på inte mindre än cirka 4 bilder vardera på den knappa timmen vi var där, haha, mycket lustigt!
Vi fick lite hårprodukter också. Bra för mig. Jag hatar mitt hår just nu. Jag vill enbart ha uppsatt eller peruk. Enbart. Jävla halvastadie när man sparar ut, det är ett himla myckel.
Kvällens outfit:
Peruk: BUTTERICKS!
Halsband: Från inbjudan till Modettes releaseparty, haha.
Top: Second hand, Myrorna
Klänning (top): Gina Tricot
Ballerinor: HM
Bild tagen av Daniel Kristiansen. Från www.stureplan.se Han var en hemskt trevlig fotograf, förövrigt. Mycket bra man. Mycket trevligare än jag, exempelvis.
Kvällen på Teatron var strålande. Mycket folk, bra folk, god stämning, många goda vänner och fem bloggläsare som kom fram och bekände sina synder. Bra kväll! Jag mådde strålande. Trots det faktum att jag är så sjuk i halsen att jag låter som en knapp viskning så var kvällen strålande.
Axplock från kalaset
Axplock från födelsedagsfesten. Trots att jag hörde av mig först kvällen innan så dök cirka 40 pers upp. Många gamla vänner som jag knappt träffar längre, faktiskt (vilket var trevligt!) och en del nya bekantskaper. Inte så många av de jag hänger med mycket just nu, så det kändes varierat och spännande. Här har vi lite axplock, och dessvärre så tror jag inte att jag fått alla bilder jag tog heller! Men det är svårt att säga.
Magda! (eller, för googling: Magdalena Chominska)
Martin, Johan Jarl och Toni! Toni fyller år samma dag som jag, det hade jag glömt. Jag glömde gratta. Jag är ett svin. Han är också född 86, förövrigt.
Två av mina gamla gotarkompisar, Calle och Daniel.
En av mina bästa vänner, David Olsson. OCH MIN INNEBOENDE, TILL HÖGER. SAM! Han som är en av Sveriges smartaste, ni vet. Han har visserligen shorts på sig, när det uppenbarligen är ganska kallt ute. Mindre smart.
Max Bergå befann sig självfallet hemma hos mig. Här framför en av alla miljarders oljemålningar.
Jag och en av mina andra bästa vänner, Christopher Vigil! Han är got. Det ser ni på spindelnätet på hans lilla skinnjacka.
Ja, lite axplock. Internskoj. Förnöjs.
Magda! (eller, för googling: Magdalena Chominska)
Martin, Johan Jarl och Toni! Toni fyller år samma dag som jag, det hade jag glömt. Jag glömde gratta. Jag är ett svin. Han är också född 86, förövrigt.
Två av mina gamla gotarkompisar, Calle och Daniel.
En av mina bästa vänner, David Olsson. OCH MIN INNEBOENDE, TILL HÖGER. SAM! Han som är en av Sveriges smartaste, ni vet. Han har visserligen shorts på sig, när det uppenbarligen är ganska kallt ute. Mindre smart.
Max Bergå befann sig självfallet hemma hos mig. Här framför en av alla miljarders oljemålningar.
Jag och en av mina andra bästa vänner, Christopher Vigil! Han är got. Det ser ni på spindelnätet på hans lilla skinnjacka.
Ja, lite axplock. Internskoj. Förnöjs.
Teatron, min lediga kväll!
Bilder från Teatron! Det var Gustaf Sjöholm som fotade igår, han var riktigt trevlig. Han sa att Teatron var mycket mer avslappnat än de andra ställena på Stureplan, och det håller jag med om och är glad för!
Max kände sig inte så läcker på bilden, så jag gör en Pavel Maira (http://blogg.pavelmaira.com/) och lägger på en ledsen påse.
Jakob Wikander, Max Bergå och jag.
Förövrigt så bafann sig ungefär en miljard andra fotografer på Teatron just den kvällen, fotografer från tidningar och dylikt. Då det var en riktigt, äckligt bra kväll så kändes det väldigt bra.
Kornél Kovács var på bra humör, hans humor i sitt esse!
Kornél: Varför har du inte bjudit in mig till din födelsedagsfest?!
Jag: Eh, ah, alltså, för tio minuter sedan bestämde jag att jag KANSKE möjligtvis ska ha en, men visst, klart du får komma!
Kornél: NEJ, DET KAN JAG INTE. JAG ÄR I BERLIN DÅ! HAHAHA!
Daniel Örhn tyckte att jag skulle komma på Ace (http://www.klubbace.se/) på min födelsedag på lördag, så nu står jag plus sällskap där med. Vi får se, jag saknar verkligen Ace, det känns som att det var en miljard år sedan senast.
Som ni ser så förföljer den nya finnen, den över munnen mig. Jag känner mig besudlad, men är mycket nöjd med bilderna på mig ändå.
Kvällens outfit:
Klänning: HM
Tights: Bik Bok
Lackstövletter: Second hand, Myrorna Götgatan
Nu kanske ni undrar varför i hela helvetet jag går till Teatron på min lediga dag? Jo, för det första har jag tappat mitt legg och inte hunnit få ett nytt, så det blir ställen som Stureplansgruppen har då de känner igen mig och vet att jag fotar för dem. För det andra så är Teatron helt enkelt en av de bästa alternativen i stan, och på onsdagar finns det ingen annan klubb som ens kommer i närheten av Teatron. Det var, med andra ord, inget hårt val.
Öppet till fem!
Kvällen då alla på Teatron använde Brun-utan-sol
Club Stockholm har en fin bild
Kvällen min kamera var trasig så hade vi tur, Club Stockholm var där och fotade. Jag fångades i den här glamourösa posen. Jag tror aldrig att mina ben sett så svulstiga ut någon gång förut, jag gillar det! Om ni vill se resten av bilderna så får ni registrera ett medlemskap på sajten, det går snabbt och är gratis! Och satan vilket röj det var!