Det otänkbara

Något som är ganska intressant är att skitmånga av mina killkompisar hängt upp sig på det faktum att Leo jobbar som diskplockare. De fattar liksom inte. De undrar hur jag tänker. Var jag ämnar att hamna i den "sociala stegen" och annat sånt skitsnack.

Jag har inte förstått det alls. Jag har bara tänkt: "Men vaddå? Ni dejtar ju tjejer som jobbar på café, i butik, som nissar, brevbärare och allt möjligt. Vad är grejen? Är det hemskt när en kille gör det men inte en tjej? Varför spelar yrket någon roll alls? Är det inte människan man vill åt, inte deras yrke eller någon töntig jävla social status?"


Sedan slog jag mig för pannan. Satan vad korkat av mig. Det är självklart.

Precis som många tjejer tappar hakan och inte alls kan förstå när en snygg kille dejtar en ful tjej, så kan inte killar förstå när en tjej med karriär dejtar en kille utan en strålande karriär. Tjejer uppfostras till att tjejer ska bry sig om utseendet, killar uppfostras till att de ska ha fett med pengar och ha makt. Att jag inte såg det på en gång kan inte varit på grund av något annat än brutal fylla.

Men ärligt. Vem fan orkar bry sig om sånt idag? Vad är grejen egentligen? Varför ska man hänga upp sig på något? Nu låter jag väldigt bajsnödig här och vissa kommer säkert störa sig som fan på det, men skitsamma. Kan vi inte bara vara glada och få gilla folk oavsett vad någon tycker om utseendet eller karriären? Varför ska det hålla på att snackas och tjabblas om?

Blä. Kommer ihåg en gång när jag var intresserad av en kille men han hade en crush på en tjej som jag tyckte såg ut som en vandrande spya. Pratade mycket om det. Hur ful hon var och så vidare. Fyfan för mig. Så jävla pissonödigt och korkat.



Jag har i övrigt alltid avskytt att dejta killar med mer pengar eller bättre jobb än jag. Jag klarar inte riktigt av det. Jag får problem. Känner mig dålig. Som en gubbe som inte klarar av att hennes kvinna har bättre karriär. Det är också ett sånt där brutalt osympatiskt drag som jag måste lära mig av med.

Kanske.
Någon gång.
Eller eh.

Imamutbildning i Sverige

Jag tyckte att det var asbra först när jag läste artikeln på DN om att det kan bli möjligt med statlig imamutbildning i Sverige. Både vad gäller integrationsfrågor och att ha en bättre kontroll över fundamentalism (kan man inbilla sig, hur stor koll har vi på kristen fundamentalism i Sverige?)

Men sedan blev jag så avtänd när jag läste slutcitatet.

"Vi vill att staten legitimerar en imamutbildning, men vi vill själva vara med och utforma den. Det är inte statens sak att definiera vad som är radikal islam" - Omar Mustafa.


Jo. Staten ska vara med och bestämma vad som är radikal islam. Självfallet. Vi behandlar inte kristendomen annorlunda i Sverige heller, vilket man märker om ser på debatten kring homosexuellt äktenskap. Staten erbjuder statligt utbildning inom det kristna prästerskapet, och därför har staten och det svenska folket, oavsett om de är registrerade inom den Svenska kyrkan eller ej, rätt att förändra kristendomen i Sverige.

Och det ska vara samma utgångspunkt inom allt det staliga. Antingen det, eller så separerar vi all religion från staten. Det skulle jag visserligen se som gott på ett plan, även om religion skrämmer mig överlag (trots att jag själv är kristen, protestant, medlem i Svenska kyrkan) och jag tycker om tanken på att staten och folket kan påverka.


Tjejer som tar plats

Jag tycker att det är så roligt att de jämför Kenza med Carl Bildt i den här artikeln i Metros webbupplaga. Och jag tycker att det är underbart att en sextonårig tjej är Sveriges största bloggare. Jag går in på Kenzas blogg lite då och då, vi har inte så jättemycket gemensamt, men jag tycker att hon verkar vara en bra tjej och jag som gillar bilder en hel del tycker också att det är fint att spana in bilderna som verkligen har ökat i kvalitet sedan första gången jag besökte.

Men det är faktiskt fantastiskt.


Jag gillar när tjejer tar plats. När de märker att det inte är fruktansvärt att synas. Jag gillar det verkligen. Sedan är vi alla olika. Har olika värderingar, olika stilar och allt möjligt. Men som hängiven feminist så kan jag inte annat än le och skratta i glädje för att tjejer idag tar mer plats än någonsin förut.

Way to go, Kenza, och alla andra duktiga tjejer!
Se till att tjäna lite pengar nu också, om ni inte redan gör det. Det har ni sannerligen rätt till.
 

Fildelning

Det har varit en intensiv fildelningsdebatt den senaste tiden. Jag har velat delta, men har dessvärre inte haft tid. Liza Marklund har bland annat skrivit två krönikor i ämnet som hon blivit ordentligt bashad för. Hon har kallast för diverse olika glåpord hit och dit för att hon inte är för fri fildelning.

Jag är inte för fri fildelning. Kan vi börja med att säga.

Nu, jag anser att det ska vara upp till vardera artist att välja själva om deras material ska vara fritt eller inte. I dagens läge så tror jag, om jag började göra musik, att jag förmodligen skulle sprida den fritt på nätet för att folk skulle hitta mig som artist, men jag anser inte att alla artister ska bli tvingade till samma val. Något man skapar, det äger man, och det ska vara upp till vardera ägare att välja själva.

Nu, argumenten för fri fildelning lyder ungefär så här:

Skivbolagen har inte hunnit med i utvecklingen.
Skivbolagen tar stora profiter från artisten, så man skadar inte artisten av att ladda ner utan däremot så skadar man skivbolagen (och det anses överlag inte dåligt att skada ett stort, profiterande bolag).
Artisterna ska kunna jobba utan att tjäna pengar, då man skapar för konstens värde och inte för profiter.
Det finns självfallet fler argument, och ni är fria att lägga de i kommentarerna till inlägget om ni så vill.

Nu, jag undrar här, varför blir artistens egna val hel nonchalerat i frågan? Om denne väljer att gå igenom ett skivbolag som kan erbjuda en marknadsföringsbudget, kan betala musikvideos och så vidare, varför ska inte då artisten få välja det här? Bolagen tjänar självklart pengar, och det finns ingen ondska i det. Jag vill också tjäna pengar när jag jobbar, om vi ska säga så.

Sedan, att ta ifrån någon möjligheten att tjäna pengar för att man ska vara så himla lycklig över att få jobba med något kul är också absurt. Om någon skapar något du uppskattar, varför kan du då inte ge något tillbaka? Om vi kräver att alla artister ska leva enbart på konsten så kommer vi förlora vår musikkultur. Det är krävande att göra musik, det kräver många timmar och mycket folk för att få ett välproducerat album. Det är inget man gör enbart på helgerna eller varje dag efter jobbet. Inte i en längre period, ingen orkar jobba precis hela tiden, speciellt inte när de inte får någon slags uppskattning för det de skapar.

Däremot finns det här som åsikt i Sverige, och jag tror att det hänger samman med jantelagen. Man ska vara glad över det man har och hålla käft och aldrig vilja något mer. Och jag tycker att det är synd.

Dessutom är det intressant i den bemärkelse att det finns en hel del folk, uppenbarligen, som sitter och förväntar sig att få en himla massa grejer gratis för att förgylla deras vardag. De vill kunna ta del av andras arbete helt fritt, och argumenterar hetsigt med glåpord och dravel om det konstnärliga skapandet hit och dit.

Jaha. Jag är skapare själv och har haft flera konstutställningar, däremot kan jag inte säga att jag uppskattar användande av mitt material. Man får självfallet ta bilder jag ritat och referera hit, det är reklam för min del. Men man får absolut aldrig trycka upp en teckning på en T-shirt eller skriva ut det på papper och sätta på sin vägg eller ge bort till någon. Det är mitt arbete det handlar om, och jag förväntar mig att få betalt om det används, precis som man betalar en städare som städar ens hem eller som att man betalar för en öl på krogen. Det är arbete det handlar om, och om mitt arbete uppskattas så vill jag kunna vinna något på det. Uppskattning och goda ord lägger inte mat på bordet. Det är inget jag kan leva av. Även om det är trevligt. Men trevligt räcker inte hela vägen.

Att ta någons arbete på det sättet är att utnyttja. Utnyttja någon för deras slit. Och fullständigt skita i skaparen och bara tänka på sig själv, när man snor något gratis och sitter där och njuter av vad som skapats utan att ge något tillbaka. För hur många som laddar ner musik ger ens ett tack till artisten? Inte nog med att man inte kan tänka sig att betala tillbaka för att ens vardag blir förgylld md musik, utan man kan inte ens idas att skicka iväg ett brev där man skriver att man uppskattar dem och får glädje av deras arbete. Man prioriterar enbart sin egen bekvämlighet och sin plånbok, och artisten, skaparen, blir snarare till ett "det" än en faktiskt levande person.


Jag anser inte att man är ond om man laddar ner. Det har vi väl alla gjort. Däremot så anser jag att man ska kompensera de artister man gillar. Om jag laddar ner musik från en artist och gillar den så ser jag till att köpa skivorna också. Det är inte mer än rätt. Att däremot, så att säga, låna en låt innan ett köp kan jag inte se som fel. Bytesrätt finns ändå inom alla andra medium. Så jag kan inte se något fel i att ladda ner för att testa och se om man gillar musiken, som att prova en tröja innan man bestämmer sig för om man vill ha den eller inte.

Men att tanka album efter album och digga musiken och vägra kompensera artisten. Det är så jävla egocentriskt, fjärtigt och vidrigt. Alla som i ärlighetens argumenterar för att det är deras rätt att utnyttja andra gratis: Jag hoppas att ni skickas till en kolgruva och får jobba för ingenting resten av era liv. Inspärrade. Levandes på mögligt vatten och bröd.


Eller typ att någon, eller flera, har asmycket sex med eran respektive! Och ni får inte bli arga. Eran pojk/flickvän ska gå runt och bara: "Tjena, knulla?" till varje person som tycker att de är attraktiva. Och du ska stå bredvid och inte få agera en sekund på det. Och inte få bli arg. Då tar man ju ändå inget, utan man delar bara med sig? Och det är ju fult att inte dela med sig och allt ska vara fritt, eller? Inget är ditt längre. Överhuvudtaget. Allt som är ditt, är också andras. Eller vad?

Prostitution, trafficking och kvinnosyn

SVD Brännpunkt: Sexköpslagen är en flopp

Jag blir extremt förvirrad av den här artikeln angående sexköpslagen. Ni ser, de nämner att man inte kunnat minska trafficking, utan att man bara gjort problemen mer omärkbara, men det stämmer inte alls ihop med alla reporter jag läst sedan den blev införd.

Nu, nu kan jag inte hitta källor. Så ni får ta mig på ordet eller tro att jag fabulerar. Upp till er. Men allt jag har läst angående det hela har sagt att trafficking minskat i sverige med över 90% sedan det blev olagligt att köpa sex, då det blev svårare att komma åt kryphål i lagen, samt att efterfrågan på sexköp minskade när det blev olagligt att köpa sex.

Precis som trafficking ökat med våldsartade siffror sedan sexköp blev lagligt i Tyskland, och alla andra länder som legaliserat sexköp visar på samma mönster. Trafficking ökar då det blir lättare att komma undan.


Sedan, nästa grej. Har verkligen gatuprostitutionen försvunnit? Jag är skeptisk. Varje gång jag tagit tunnelbanan till Hötorget och gått upp uppgången mot Malmskillnadsgatan har där funnits minst två stycken prostituerade kvinnor, samt att det inte direkt är tunt med bilar som åker förbi långsamt, långsamt och följer efter en (grymt obehagligt, by the way) om man går sträckan. Jag misstror inte att det minskat, men gatuprostitution är verkligen inget minne blott.

Den enda kvinnan jag också känner, ytligt, som ägnade sig åt gatuprostitution förut ägnar sig också förtfarande åt det (jag bildade kontakt med henne när jag var ungefär 12, av vid den tiden ett psykologiskt intresse) och har knappast minskat sitt sexsäljande, så vitt jag vet.


Att det ökat på internet är dock ingen förvåning. Internet är mer lättanvänligt för de flesta idag, än för säg, tio år sedan. I princip alla kan skapa en hemsida idag, och när det är lagligt att sälja sex är det inte längre samma risk att utannonsera det på nätet. Jag vet inte hur säkert det här är, jag är säker på att det fungerar bra för vissa, men jag är övertygad om att det är en livsstil som de flesta faktiskt inte mår bra av.


Helst av allt skulle jag vilja se att det blev olagligt från båda håll. Jag vill absolut inte se en legalisering. Alla studier visar på att en fullständig legalisering ökar trafficking, övergrepp, drogmissbruk och efterfrågan. I alla länder där det blir en fullständig legalisering av prostitution har den allmänna behandlingen av kvinnor ute på stan försämrats markant eftersom att det flyttat gränserna på vad som är ett acceptabelt vis att behandla en kvinna på.

Prostitution kommer alltid att finnas. Det är en av, vad jag i alla fall antar, historiens äldsta yrken. Jag vet dock inte hur man gör det bättre. Det har jag inte den blekaste aning om. Men jag tror inte på legalisering i dagsläget när kvinnan fortfarande sexualiseras mer än mannen och fortfarande ligger i ett underläge både vad gäller sexuellt umgänge och status. Att legalisera prostitution i ett land där till och med polisen måste fråga ett våldtäksoffer vilka kläder de bar när ett sexuellt övergrepp skedde är inte ett land där vi kan uppmuntra sexköp.


Möjligtvis i ett land där både man och kvinna sexualiseras likvärdigt och har samma sexuella status. Då, möjligtvis. Men det vet jag inte. Men inte idag.
 

De förbannade bantingsprodukterna

Fyfan vad mycket crap företag vill att jag ska recensera. Och gratis! Det är fullkomligt skamligt. De vill skicka mig äckligt plast och gelatingodis, bantningsprodukter och tandblekning, och jag blir så jävla förbannad. Eller, godiset må väl hända, tandgrejen är väl... ja, jag ställer mig frågande till om man verkligen ska göra sådant utan en tandläkares rekommendation, men bantningsprodukterna för mig så fly förbannad att det inte är klokt.

Att skicka bantningsprodukter till en blogg som mestadels läses av unga kvinnor är självfallet smart. Att rida på tjejers dåliga självkänsla och den konstanta terrorn med att vara smal, banta, banta, banta, smal är lika med snygg, tjo, modeller, tjo, smal, tjo tjo tjo.

Skitsmart, verkligen. Och så otroligt bedrövligt att det inte är klokt.


De får alltid långa mail tillbaks. Extremt arga mail. Jag brukar förklara för dem att det är vidrigt att de vill komma åt en målgrupp som redan har så mycket utseendepress på sig att så många gör sig sjuka eller låter bli att njuta av vardagen. Att jag blir arg över att de ens kan överväga att jag skulle vilja testa det som är helt hälsosamt normalsmal och verkligen inte ska gå ner i vikt (om jag går ner 5 kg hamnar jag på undervikt, liksom) och att det är fruktansvärt att de kan se det som en bra reklam att skicka bantningsprodukter till en person som, ja, möjligtvis skulle gå ner i vikt - men bli en underviktig förebild.

Vill ni visa hur bra era produkter är genom att stegvis demonstrera hur någon går från hälsosam vikt till sjuklig undervikt? Varför?

Det är vidrigt. Det är hemskt vidrigt. Precis som de där företagen där man kan testa sin BMI, hamna på typ 16, och de fortsätter rekommendera en bantningsplan trots att man redan ligger på en undervikt som är skadlig för de allra flesta individer.


Sjukt.
Jag förbannar alla bantingsprodukter. Jag förbannar alla smalideal. Jag förbannar det.



Stepford wives + Marianova. se = SANT

Jag tittade på Stepford Wives på fyran tidigare. Ni vet. Staden där de gör om kvinnor till robotar så att de ska bli ÄKTA kvinnor. Inte sådanna här kvinnor som gör saker. Ägnar sig åt karriären. Utan äkta kvinnor som enbart bryr sig om att städa, tillfredställa sin make och så vidare.

Och vilket företag gick i reklampausen?

Marionova.se
Den nya ÄKTA kvinnositen. Den som INTE ät utformad för män, som tydligen resten av hela nätet ska vara. Den ÄKTA kvinnosajten med smink, skönhet och recept. Där man kan byta ett recept på äppelpaj mot ett annat smaskigt recept. Och kolla upp de senaste skönhetstipsen. Den ÄKTA kvinnositen för ÄKTA kvinnor.


Är det inte roligt, så säg?



Det måste vara en grym genusvetare på TV4 som arrangerat det hela. Nu vore det väl fint om Marianova konkade, jag tycker att det är så snuskigt att fördela in saker som äkta kvinnligt eller manligt. Idag. Precis som i Stepford Wives. Det hela gör det så... tydligt. Svart på vitt, att deras reklam sändes ihop med den filmen.
 

Hurra för betygsliknande omdömen från lågstadiet!

Jag är inte moderat. Jag är socialdemokrat. Men det finns vissa saker jag gillar med högerstyret, även om det mesta är saker jag vill kräkas av. En av sakerna är de skriftliga omdömena som ska införas sedan förstaklass.

Läs:
DN,

Nu. Jag är inte lärare. Jag utgår enbart från mig själv. Men jag kan utifrån mig själv säga att jag alltid varit väldigt mån om att veta hur pass bra min prestation är och hur jag kan förbättra det hela. Jag har alltid haft en kraftigt vilja att lära mig, att utvecklas. Jag har alltid föredragit konstruktiv kritik framför lösa komplimanger i mitt jobb. Om en chef har sagt att något varit bra har jag alltid ställt följdfrågan: "Tack, men hur kan det bli bättre? Jag vill att det ska vara perfekt."

Nu vet jag att många är emot det här pga. att det befaras att det blir för hård press på barnen. Men ärligt? Jag, personligen, tror faktiskt inte det. Barn är inte dumma i huvudet. Barn är smarta jävlar som utvecklas och lär sig mångt mycket snabbare än vuxna. Barn är inte små ömtåliga glasdockor som det krävs att man måste dadda med konstant.

Jag önskar bland annat att jag var lika driven som jag var i lågstadieåldern. Man pressade, pressade och pressade och det var underbart. Dagen man lärde sig läsa var fantastisk. När man upptäckte att man kunde matte så var det fantastiskt. När man lärde sig kommunicera på engelska så var det fantastiskt (vi hade engelska från förstaklass i min grundskola).

Jag tror, i ärlighetens namn, att det här kommer bi grymt.

Pete vs Moss?

image2056


Hörni, angående inlägget med Kate Moss.

Något som stör mig hemskt, hemskt mycket med svaren är hur Pete Dohertys nedgångna leverna stämplas som okej på grund av att han ska vara ett påstått geni, medan folk håller med om att Kate Moss är dålig.

Men vaddå, om kompetens rättfärdigar ett taskigt leverne, varför räknas då inte Kate Moss kompetens som modell in? Hon är en duktig modell, det kan jag inte säga något emot. Jag har stora problem med att hon och Pete ses som stora förebilder för många, dock.

Jag personligen finner inget kul med Babyshambles, och även om jag hört hinkvis av deras låtar så är det, som sagt, inte en enda melodi som spelas upp i huvudet när jag hör namnet (har ni tänkt på att det inte behöver handla om min bristande kompetens inom musik utan snarare om smak? Det är precis som att jag inte gillar techno)

Men kan någon förklara för mig varför Petes leverna rättfärdigas för att han är duktig på det han gör, men varför Kates inte gör det?

Personligen anser jag inte att någons leverne är okej, och jag anser att det är fruktansvärt att de ses som förebilder, men jag vill verkligen ställa den här frågan. För mig blir det nämligen ganska tydligt att yrket som modell liknas med tjaffs jämfört med några rader av poesi. Och jag, jag gillar inte ens poesi. Men jag gillar snyggt stylade modebilder.

Vad säger ni om det hela?

Mina fördomar om Pär Ström blir besannade

Jag visste inte att Pär Ström hade en blogg. Men det har han. Här: parstrom.wordpress.com

När jag läste den blev jag än mer övertygad om att Pär baserar sin åsikt om feminismen på populärmedia och enbart en enda grupp, det vill säga FI.

I det här inlägget skriver han exempelvis om att enbart 0,68% röstade på FI, och framför det som ett argument att restrerande procent av Sveriges befolkning är emot feminismen. Nu, jag är uttalad feminist, jag har aldrig röstat på FI. Inte kan jag komma på en enda av mina vänner som gjort det heller, och många av dem är uttalade feminister.

Nu, FI handlade i övrigt inte enbart om Gudrun Schymans provokativa uttalanden. Däremot baserar Pär Ström alla sina argument mot feminismen på just de få, taskiga uttalandena som gjorts. Det finns bra saker med FI, det finns dåliga. Jag undrar, läste han någonsin igenom deras valmanifest alls, eller reagerade han på kortfattade tidningsartiklar i säg, Aftonbladet?

Man kan inte förkasta en hel ideologi på grund av några få, provokativa fraser som blivit haussade av populärmedia på löpsedlar. Själv är jag socialdemokrat och feminist. Det finns förbannat många socialdemokrater som sagt förbannat dumma saker, men det får mig inte att vända på klacken och bli moderat. Det är minst sagt konstigt av Pär Ström att inte undersöka en ideologi innan han kritiserar den.

Det påminner mig om många av min lillebrors klasskamrater. Deras bild av feminism är också bara vad de sett på löpsedlar. Jag blir faktiskt skrämd, riktigt skrämd, av att folk är så okunniga inom mediakritik att de köper saker rakt av när de ändå borde förstå att en artikel i en välsäljande tidning inte skrivs för att informera, utan snarare för att provocera och alltså, sälja lösnummer.

Folk läser hellre det de blir förbannade av en något som "känns helt okej". Det har en lockelse, och att vända manligt mot kvinnligt istället för att se till bådas rättigheter i samhället har alltid varit ett mycket populärt sätt att göra det på.


Jag jobbar ju med det här själv, vet ni.
 

"Mansförtryck och kvinnovälde?"

När jag läser krönikan av Per Ström kan jag inte undgå att bli irriterad. Jag blir inte inte irriterad för att han säger att det finns orättvisor gentemot män, det är klart att det finns, och det är självklart att man ska göra något åt det.


Per Ström går dock inte i linjen för att upplysa om orättvisorna gentemot män, igenom hela hans krönika tar han upp feministiska klyschor som blivit haussade av populärmedia för att sälja lösnummer. Jag kan inte för mitt liv se att Per Ström faktiskt engagerat sig i en feministiskt debatt, som exempelvis jag och andra aktiva feminister gjort dagligen i flera års tid. Jag började så tidigt som vid 11-årsålder, då jag skickade in min första krönika till Expressens ungdomsdel som handlade om upplysning angående den skeva sexualundervisningen i skolan.


Hade han någonsin medverkat i en feministisk debatt hade det blivit uppenbart för honom att så fort man presenterar ett problem som finns för kvinnor i samhället så kommer det alltid in någon och säger: "Men männen då? Hallå?" i varje fråga. Det är bara att söka på "feminism" och "forum" på nätet och man får det bekräftat väldigt kvickt.


Jag har aldrig riktigt förstått det här. Feminismen måste vara den enda politiska ideologi (och jag använder benämningen ideologi slarvigt, då feminismen är för bred för att definieras som EN enda ideologi) där man helt, utan problem, kan gå in och beskylla de kämpande parterna för att vara själviska. Handlar debatten om att kvotera in invandrare, exempelvis, så blir de som gnäller över utkvoterade svenskar definierade som extremhöger med rasistiska inslag.


Vad jag inte förstår är varför det är upp till en person som strider i en fråga att dessutom ta upp en liknande fråga för det andra könet och strida för den också? Varför måste en person som redan aktivt försöker förändra få krav på sig att ta an ett större lass? Handlar det inte om att jobba tillsammans? Dela bördan? Är inte jämställdheten något som hela folket ska ägna sig åt, och inte bara uttalade feminister?


Vi kan ta ett väldigt simpelt exempel som ingen borde ha problem med att relatera till Per Ströms uttalanden.


Vi har två barn som fått i uppgift att städa ett klassrum. Det ena barnet tar sin uppgift på allvar och sätter igång och städar, medan det andra barnet latar sig och inte gör något alls. När tiden är slut och de måste gå hem så är dock inte klassrummet färdigstädat, utan hälften är fortfarande stökig. Är det då barnet som städade som är skyldigt, eller är det barnet som inte gjorde någonting alls? Enligt Per Ströms resonemang är det barnet som valde att städa som gjort fel för att han eller hon inte han med allting själv, och det lata barnet går utan skuld.


Att fokusera på orättvisor gentemot alla, och jag menar alla, är självfallet viktig. Men vi måste jobba tillsammans för att få ett samhälle som är så bra som möjligt för så många som bara möjligt. Vi kan inte lägga allt ansvar på en specifik grupp.


Genom att attackera frågor som, i faktum är väldigt viktiga (som hur vården ser ut för kvinnor) genom att skrika ut att det minsann är orättvist för män också skapar större klyftor mellan könen. Varför måste man presentera det som en kamp mellan könen? Varför kan man inte jobba tillsammans istället? Varför kan man aldrig få fokusera på en fråga om orättvisa utan att den blir motarbetad med orden "Men vi då?" Kan man inte fokusera på båda frågor utan att attackera varandra? Varför ska allting göras till en större kamp mellan könen när vi alla är människor och olika individer?


Genom att attackera feminismen i sin helhet med klyschiga fördomar skapade av populärmedia gör Per Ström det väldigt uppenbart att han är arg, eller för den delen, besviken på feminismen för att de inte tar hela världens sorger under sina vingar. Ska feministerna bli ålagda ansvaret att dessutom ta hand om alla mansfrågor, rasjämställdheten, världssvälten, utrotandet av AIDS och Malaria och kanske, tja, klottersaneringen när vi ändå är igång?


Är det vad vi måste göra för att få föra en talan om kvinnors rätt i samhället? Vi måste vara mödrar åt allt, ta ansvar för precis alla orättvisor i samhället, i världen och i vården för att få yttra vårat missnöje? Är det enbart kvinnans ansvar?


Det finns skäl till varför vi har olika ministrar som fokuserar på olika frågor. Det finns skäl till varför vi har olika jobb i samhället. Det här är på grund av det självklara att alla inte kan göra allt, utan vi tar en del var, vi fokuserar på det vi brinner för, det vi är duktiga på och tillsammans skapar vi en helhet. Men en enda individ kan inte göra allt.


Jag vill se ett samhälle där vi utan problem kan ta upp problem vad gäller alla grupper utan att det för den skull utmålas som en kamp mellan kön eller ras. Jag vill se ett samhälle där man, istället för att positionera sig, sätta sig och skrika "vi då!" arbetar fram möjligheter till ett bättre samhälle för alla individer. Tillsammans. Bit för bit.


Bara genom den blotta titeln på din bok, Mansförtryck och kvinnovälde, gör du dig skyldig för vad du anser är dåligt med feminismen. Varför attackera och skapa större klyftor? Det finns absolut den typen av feminister som Per Ström talar om, det finns ruttna ägg i alla grupper, men ett ont berättigar inte ett annat ont. Man ska förbättra, inte attackera med samma, dåliga mynt. Om vi inte bortser från de som skrikit högst och som tidigare skapat aggressioner och klyftor mellan könen så kommer vi aldrig få jämställdhet i samhället, utan då gör vi hela debatten till ett meningslöst käbbel om vem som får den sista bullen vid fikabordet.


Vad sägs om att, istället, köpa fler bullar?


Debattartikel med fokus på feminism och klyftor mellan könen

Nu har jag skickat in en debattartikel till Svenska Dagbladet som svar till Per Ströms artikel i Brännpunkt angående feminism och orättvisan riktad mot män i samhället. Länk.

Jag hoppas den blir publicerad, annars får vi väl se den här. Men poängerna jag tar upp är väldigt, väldigt viktiga och det är väldigt angeläget för mig att så många får ta del av de här vinklingarna som bara möjligt.

Håll tummarna för mig, nu!
 

Vad anser killarna om kvinnors kroppsbehåring?

Efter att jag publicerat inlägget om att alla killar faktiskt inte hyser aversioner mot håriga kvinnokroppar så fick jag bland annat mothugg från en person som ville hävda att alla hans/hennes manliga vänner hatade hår. Så kan det väl visserligen ha varit, jag vet inte hur sexistisk och likartad just hans/hennes krets var. Men jag vet att det inte stämmer överrens med männen jag känner.

Jag har därför plockat olika manliga bekantskaper, i olika åldrar och helt olika kretsar och ställt samma fråga. Svaren varierar också, precis som jag tidigare hävdade. Vi är alla olika, även män. Tro det eller ej!



Frågan lyder: Vad anser du om kvinnlig kroppsbehåring?


image1918

Calle Schulman
Frilansskribent och delägare i Schulmangruppen

"Kroppshår är bra. Kan bli jävligt illa berörd av tjejer utan ett
enda hårstrå på kroppen.För det första för att det ger
pedofilkänsla som gör mig illa till mods. För det andra för att
det visar en ängslighet som är sjukt osexig och oattraktiv."


image1930

Carl M Sundevall
Nattklubbschef för Spy Bar och Chefredaktör på Stureplan
Och självklart även Herrbloggare på Stureplan -
blogg.stureplan.se/herrbloggen

"Jag är den sista generationen där folk inte rakade sig mellan benen, så buske är helt okej. Likaså håriga armhålor. Detta dock till pris för benen. Jag är vadfetiscist och klarar inte av håriga vader."



image1916

Stefan
Frilansare inom 3D-grafik och professionell Pokerspelare i Las Vegas

"Lagom är bäst. Man behöver inte se ut som en regnskog, men jag gillar inte kalt heller."


image1929

Mikael Erhlington
Modell på Mikas, Stockholm

"Det spelar ingen stor roll, bara det inte är en regnskog.
Däremot så gillar jag verkligen inte håriga armhålor, det går fetbort."


image1931

Ola Bini
Programmerare på ThoughtWorks Studios i London,
har gett ut boken "Practical JRuby on Rails". Har även en blogg -
ola-bini.blogspot.com

"Jag gillar inte kroppsbehåring på mig själv, men har ingen åsikt om min
partners behåring. Däremot så hatar jag stubb. Det gör alla. Även tjejer."


image1919

Martin Kallisti
Creative Director. Blogg: uppland.blogspot.com

"Om man hittar en kvinna man anser för hårig får man
väl raka henne om det upplevs som störande."


Onani och stolthet

Queerdiktatorn kom just in och ifrågasatte en tråd här på bloggen. Queerdikatorn hävdade väl mer eller mindre att det var löjligt att tävla om vem som började onanera tidigast, och hävdade att uppmuntring till onani var lika skadligt som förbud.

Helt citat:

"När folk började onanera är ganska ointressant i mina ögon. Folk börjar onanera i olika åldrar av olika anledningar. För mig låter det som vissa som kommenterar tävlar om vem som har längst kuk typ. Jag har heller inte hört några moralgrejer på de närmsta 100 åren om när folk ska börja onanera. Ingen går och frågar föräldrarna om de får onanera så alla börjar när de själva är redo. Att uppmuntra barnet att onanera tror jag är lika skadligt som att förbjuda det."


Jag håller verkligen, verkligen inte med. Att se tjejer tävla om hur tidigt de onanerade, ja, precis som man jämför vem som har störst penis - ser jag som extremt befriande. Hur många tjejer är det som faktiskt är stolta över sin onani? Vissa, ja. Och de ses som skräniga. Är det något som folk gör i allmänhet? Nej. Onani talas mindre om än vad sex gör. Det är mer tabubelagt att tala om onani än sex. Ja, man kan säga "klart att det är okej att onanera.", men hur många säger egentligen "jävlar vilken bra onanisession jag hade igår!" jämfört med "åh, vilket bra sex jag hade igår!"

Hur många?
HUR MÅNGA?
Och hur vanliga, vettiga och sansade anses dessa vara? Inte särskilt.


Jag har flera tjejkompisar som aldrig onanerar överhuvudtaget. Visst, de vet att det är okej att onanera, men de känner sig fortfarande dumma när de gör det. Visst, de har läst i hundra olika KP-liknandegrejer att det är helt "normalt", men talas det om i normal samtalston? Eh, nej. Det låter så här.

"Det är helt normalt att onanera och när man börjar är helt upp till en själv. Det är alldeles normalt och man ska inte känna sig konstig för det. Det är heeeeelt natuuuuuuurligt och heeeeelt noooormaaaalt och iiiiiinte feeeeeel. Bååååde tjejer och kiiiilllar gör det och det är heeeeelt natuuuurligt och nåååårmaaaalt."

Ja. Okej. Tack för att ni upprepar hundra gånger att det är normalt i en väldigt skrämmande och psykotisk röst. Uppmuntrar säkert flera. Säkert. Tror jag nog. Folk blir säkert uppmuntrade. Eller, eh, inte.


Jag har också flera, flera tjejkompisar som aldrig upplevt en enda orgasm i hela sitt liv. Det är i princip samma tjejer som aldrig onanerat. De flesta av de här tjejerna blir också stela när de väl har sex. De känner inte sin egen kropp. De vet inte vad de gillar förutom ren mental stimulation. De vet inte vad det är som får deras upphetsning att rinna över koppen och leda till en, ja, en jävla orgasm!

Jag ser gärna att tjejer tävlar om vem som började onanera först eller vem som gör det mest. Det är fantastiskt att se folk vara stolta och skryta om det här. Så länge man bara viskar och säger "Det är naturligt, det är okej" så är det inte en enda jävel som har rädsla inför det hela tro att det är naturligt eller okej.


Det krävs stolthet. Det krävs skryt.

Jag är så stolta över er för att ni skryter om det. Ni är framtiden. Ni är vägledningen för unga tjejer. Ni är de som håller i den jävla fanan för en ny generation kvinnor som kommer att ha precis lika lätt för att få orgasmer som killar. För tjejer som utan besvär kan hänge sig åt sig själva i flera timmar i sträck om de så önskar. För tjejer som vågar lära känna sina egna kroppar. För tjejer som vågar ta för sig i sängen och minsan inte nöjer sig med "lite närhet" eller "intimitet", utan som förihelvete vill få en jävla orgasm också!

YOU GO GIRLS!


Idag onanerade jag tyvärr bara två gånger, hur många gånger har ni onanerat idag? Kom igen, nu tävlar vi, nu SKRYTER vi bannemig för i helvetet! Den som onanerat mest vinner!


Mord vs Mens

Ps.

När jag försöker hitta bilder på mensfläckar på kläder på Google så hittar jag en massa reklam för tvättmedel och typ Vanish och sånt som ska ta bort blodfläckar.

Men på alla exempelbilder så är det blodfläckar på skjortor. Vid knappslån ungefär. Skjortor.

Det får mig att tänka på MORD. Hur man tvättar bort blod från MORD. Och det har de på sina reklambilder minsan, när det handlar om grejer som är grymt för att få bort blodfläckar, som då alltså borde vara en produkt som främst riktas till kvinnor i fertil ålder.



Men nej, det är ju mycket mysigare med MORD än mens. Det förstår jag väl. Mensfläck vore ju sjukt äckligt. Buuueeeh hallåå meeens äääääckligt ysch ysch!

Ge mig förfan en bindreklam med blodfläckar i stjärten nu, annars sprängs jag.
 

Min första mens och stoltheten runtomkring

Min första mens.

Jag vill berätta lite om min första mens!
I ärlighetens namn kan jag inte riktigt komma ihåg den. En dag hade jag blod i trosan. Väldigt litet dock, inget som direkt innebar behov av varken binda eller tampong. Jag sket i det. Jag brydde mig inte just. Sedan hade jag mens lite då och då i ett halvårs tid eller mer.

Sedan, när jag egentligen började bry mig om det var en dag på gympan då jag inte ville vara med. Då hade jag den där minimala mensen igen, som ändå växt sig starkare eftersom. Jag brydde mig inte då heller. Men jag ville inte vara med på gympan. Så jag satte mig ner och bara: "Buuhu nej något konstigt har hänt bläää jag tror att jag fått mens?" Buhuhu.

Så jag slapp vara med på gympan, men fick mig dock ett straff pga. det här. I en halvtimma efteråt satt den kvinnliga gympaläraren och plockade fram bindor och tamponger och förklarade hur det hela fungerade. Jag fick ett straff för mitt mycket vältänkta skolk. Skit. Men struntsamma.



I övrigt generade inte mensen mig senare heller. Jag var långt före de andra tjejerna i utvcklingen. Fick mens och hår ungefär två-tre år innan alla andra. Jag var stolt över det, så jävla stolt. Jag såg mig själv som en bättre individ rent genetiskt och ansåg att min tidiga utveckling berodde på att jag helt enkelt var bättre. I duschrummet brukade jag alltså stolt gå runt och blöda lite på golvet. Om någon kommenterade det så log jag lite snett och sa: "Du kommer nog också dit ska du se, lilla gumman. Det är naturligt."

Sedan var jag nöjd och glad. Fortsatte stoltsera med min tidiga utveckling. Gladdes åt min styrka, längd och pondus. Brydde mig inte ens nämnvärt dagen jag fick en blodfläck i stjärten på mina gula jeans och någon kille kommenterade det. Jag slog helt enkelt bara ner honom. Som den outvecklade lilla förpubertalsplutt han var.


Jag har förstått att detta är en mycket ovanlig reaktion på det hela. Man ska tydligen skämmas för sin utveckling, mens, hår och all sånt crap. Vad jag säger om det? Låt oss citerade det feministiska punkbandet X-ray Spex:

"Some people think little girls should be seen and not heard, but I say: OH BOOONDAGE UP YOUUURS!"


Nu är vi alla, tyvärr, alldeles jämställda.
Jag försöker vara häftig genom min blogg istället. Hoppas det funkar.
 

Killar hatar dig inte för ditt hår eller din mens

Det här med hår, mens och alla män som tydligen ska hata det?

Det är inte sant.

Det finns en viss skara killar, ja, som hatar det över allt annat. Antingen kulturellt, eller för att de kommer från typ Danderyd eller Östermalm, höh. Jag vet inte exakt hur det ser ut i andra delar av Sverige, men i Stockholm har jag enbart stött på denna hysteriska hårfobi hos 20-nånting brats.

Men jag har aldrig varit tillsammans, dejtat eller hånglat med någon kille som tyckt dylikt. Ja, någon har sagt att de föredragit rakade ben framför håriga ben (men erbjöd sig att raka hela sin kropp som kompensation om jag eventuellt skulle vilja raka mina ben, vilket ändå får ses som en fair deal) och en kille gillade inte mens på grund av det faktum att han helt enkelt led av en allvarlig blodfobi (svimmade om han får ett sår, etc) och då kunde man knappast beskylla honom för någon slags mensblodskräck.

Män som hatar naturlig hårväxt och som är fullkomligt fobiska mot mens tillhör stenåldern. De flesta killar jag dejtat har till och med funnit det intressant att jag inte rakar benen. Det har varit ovanligt, lite unikt, och därför även attraktivt.

Däremot har varenda jävel jag dejtat haft stora aversioner mott stubb. De flesta har uttalat att de föredrar att deras tjejer inte rakar benen för att de gärna slipper denna obehagliga stubb.

Jotack, det kan jag sannerligen hålla med om.



Jag säger inte att alla killar tycker så här, vi är alla olika. Men jag tycker att det är synd att:

1. Tjejer går omkring och tror att man måste se ut så för att killar ska gilla en: Det stämmer inte.

2. Att killar alltid förväntas gilla det här.

3. Att de killar som faktiskt har den här åsikten, att tjejer måste vara rakade och att mens är Hitler, någonstans blir uppmuntrade till att tro att de har rätt, när de i faktum lever i en värld som är så sjukt utdaterad och stenhåldersartad att det inte är klokt.

4. Bara för att någon föredrar något så innebär det inte heller att det är ett krav. Ni bestämmer tillsammans vilka kompromisser och deals ni gör. Jag föredrar exempelvis att män rakar sig under armarna och i ansiktet, och om de rakar sig där kan väl jag, för all del, även raka mina armhålor och typ ta hand om min mustasch. Eller så kan man säga att det går på ett ut i vilket fall, då jag med högsta sannolikhet ändå lägger mycket mer tid på mitt utseende än vad de gör.


Shave it? Du behöver inte. Du ska göra precis som du vill i frågan. Och tro mig, om killarna gillar dig sämre för det är de dumma i huvudet och bör dumpas pronto. Om de ställer sådanna knasiga krav, hur tror du då att de är i ett förhållande?

Men förvänta er inte rakt av att ni blir utbuade på grund av det. Det är en dum, modern myt som borde ha bränts på tippen för jävligt länge sedan.

Moraliskt dilemma angående barnpornografi

Johanna Sjödin är en bloggare som blev tillfälligt avstängd på grund av att hon, enligt ord, ska ha lagt ut barnpornografiskt material på sig själv. Nu, detta åsyftar hennes banner som jag själv skulle vilja påstå inte är av pornografisk natur. Det är en nakenbild, ja, hon är sexton, ja. Det är ett moraliskt dilemma som man egentligen kan diskutera utan ände.

Vi kan exempelvis säga att det är fel att låta det ligga kvar av det skäl att det skulle kunna göra det lättare för vuxna att unyttja barns bilder med orden: "Men det var barnet som ville" och man kan även yrka på att det inte är barnpornografiskt någonstans, då Johanna till synes har en välutvecklad kropp och exempelvis har större bröst än, säg, jag som snart är 22 år.

Hennes blogg är i övrigt av feministisk natur.




Men i alla fall, det är egentligen inte riktigt det jag vill diskutera. Jag vill diskutera en fråga som ploppade ur mitt huvud för ett väldigt bra tag sedan, som enligt mig är ett mycket knivigt och moraliskt dilemma.



Vi kan alla komma överens om att barnpornografi är förbjudet för barnens skull. Att barn inte ska fara illa. Inte bli utsatta för lidande eller bli utnyttjade. Det kan vi.

Men, om fallet är som så att vi säger att en sextonåring har tagit pornografiska bilder på sig själv, men inte släpper dessa förens barnet i fråga är 18 och det är på fullt eget bevåg, har ett barn då farit illa? Det är knappast det sextonåriga barnet som kan lida för att bilderna blir exponerade, då 18:åringen är samma person, dock senare, och om vi inte börjar tala om tidsmaskiner och rubbningar i tidens skal som orsakar sjuka tidsparadoxer (science ficition!) så kan man ändå inte, någonstans, hävda att den sextonåriga upplagan av samma person kan fara illa av att bilderna publiceras.


Jag är dock fortarande emot det. Jag är emot det av det enkla skäl att barnpornografi skulle kunna produceras vid tidigare tillfälle för att en part som utnyttjar barnet sedan publicerar bilderna när barnet är 18 och ger sken av att det, i faktum, är barnet önskan när det fortfarande är möjligt att det handlar om tvång.


Men, om vi säger att det är en tjej i typ 16-årsåldern som onanerar på bild (snälla, jag började onanera vid 9-10, så inga moralpredikningar runt det tack) och den tjejen väljer att publicera bilderna efter fyllda 18, vem begår då lagbrottet? Är det tjejen som utnyttjar sin tidigare själv? Är det de som köper bilderna? Är det den potentiella servern som bilderna ligger uppe på som begår lagbrottet? Jag vet inte. Vem utnyttjas, är det någon som gör det, och hur behandlar man något sådant?

Jag vill återigen säga att jag är emot det på grund av tidigare sagda skäl, men vem det är som begår ett lagbrott vet jag inte riktigt. Och det här sätter spinn spå min hjärna och gör mig förvirrad, och jag vet inte vad jag ska tänka. Jag blir förvirrad och får inget slut på det.


Hjälp mig.
Åsikt?
 

Angående bensinskatten, igen

Vi kör mer med bilskatten nu! Svarar på frågor.

"Men tänk på oss som inte bor i Stockholm och inte har den typen av kollektivtrafik, hur ska vi ta oss fram?"

Jag skrev att det finns folk som har behov av att använda bilen och andra som egentligen inte har det. Därav kupongförslaget, som ungefär hälften av alla kommentatörer censurerade bort ur skallen att jag skrivit. Jag skrev, klart och tydligt, att de som har behov att ta sig fram med bil, självfallet ska få göra det.

"Men du badar ju varmt och mycket? Hur försvarar du det?"

Jag försvarar det inte, men jag har aldrig varit av åsikten att ett ont gör det okej för ett annat ont. Bara för att en dum jäkel skjutit någon i huvudet så innebär det inte att det är okej att någon annan skjuter någon med orden: "Men HAN då! HAN gjorde ju det! BUHU!" Snälla någon, var inte det här något som vi fick veta redan på dagis..?

"Men i princip alla transporter görs ju med lastbil? Hur löser man det?"

Ja, om man läser nyheterna så vet man att det här just nu är en stor fråga i miljödebatten och att det utvecklats ett förslag på att bygga ut tågtrafiken då alla redan har konstaterat att vi fraktar för mycket med lastbilar: och det ökar hela tiden. Den totala kostnaden med nya tåg och nya banor beräknas bli cirka 130 miljarder kronor. Googla det, om ni inte sysslar med den kuriosa och galna sysslan kallad för att: läsa nyheterna.

"Men om man höjer priset på transport så kommer ju även dina kläder kosta mer?"

Ja, och min shopping är heller ingen rättighet. Det är ett val, precis som bilåkande. Ett val som jag oavsett ökad kostnad eller inte måste skära ner på, och redan har gjort. Jag shoppar kanske för en fjärde eller femtedel nu än vad jag gjorde förra året vid samma tid. Ungefär samma summa med pengar, men i mindre kvantitet. Mer kvalitet.

"För oss är det billigare att bila än att åka kollektivt."

Ja, man väljer oftast det billigare alternativet. Den vanliga mjölken kostar en spänn mer än den ekologiska osv. Här är det upp till var och en vilka uppoffringar man vill göra och om man överhuvudtaget har råd med det. Alla har inte råd. Men i vilket fall borde staten gå in och göra något åt det faktum att miljörätta alternativ kostar mer. Min önskan är att det bästa alternativet för miljön ska kosta mindre än det dåliga.

"Men du åker ju taxi efter en viss tid? Jag har minsan läst för flera månader sedan att du åkte mycket taxi?"

Yes, I did. Men nej, jag gör det inte längre. jag tar LE NATTBUSS eller PROMENERAR. Och i övrigt skulle kollektivtrafiken självklart behövas förbättras och utökas om man tar bort biltrafiken, men det tog jag för givet var underförstått. Bad me, bad me.



Bensinskatten..?

Jag fick ett sånt här fånigt kedjebrev. ETT KEDJEBREV. Jag kan inte ens komma ihåg senaste gången jag fick någon sådant crap i min inbox, men i alla fall.

Det här handlade om bilskatten! Missnöjda bilägare som är så sura över att den höjs! Läs!

> >>> Hej!
> >>>
> >>>
> >>> Någon hörde en intervju med vår 'kära' statsminister. I intervjun sade
> >>> han
> >>> att det svenska folket INTE är missnöjt med bensinpriset! Reportern
> >>> frågade
> >>> hur han motiverar detta uttalande.
> >>> - Jo, sa han. Det finns ju inga samlade organisationer mot
> >>> bensinpriset.
> >>> Nu får det vara nog!
> >>> Dags att protestera. Skicka vidare till vänner och bekanta.
> >>> Bensinskatteuppror!!!
> >>> 8 av 10 resor görs med bil.
> >>> Av ett literpris på bensin på 11.05 är 7.15 kr skatt.
> >>> När bensinskatten infördes 1924 var skatten på 4 öre.
> >>> Skatten höjdes vid årsskiftet med 21 öre.
> >>> Bilisterna betalar in 8 miljoner kronor i bilskatter varje timme,
> >>> totalt
> >>> 74 miljarder om året.
> >>> När man tankar går 70 kr på varje hundralapp i skatt.
> >>> En genomsnittsbilist kör 1500 mil / år och betalar över 9000 kr bara i
> >>> bensinskatt. Det motsvarar pålägg på 200 procent.
> >>> Listan fyl ls på riktigt fort!
> >>> Klicka på länken nedan och fyll på med ditt namn och vidarebefordra
> >>> detta
> >>> mail!
> >>> http://www.bensinskatteuppror.se





Ja! Uppror! Jag ÄR missnöjd över bensinpriset. Det är för jävla lågt. Jag tycker att bensinen ska kosta ungefär 100 kr litern, så kan alla som känner sig så jävla tvungna att åka bil och förstöra miljön (och orsaka olyckor...) bli riktigt straffade för att de inte pallar kollektivtrafiken. Fram för kollektivtrafiken, ner med bilarna!

Det finns de som behöver bilar, ja. Låt dem använda det, men alla dessa nöjesåkare och deras gnäll går mig på nerverna.

Att köra bil är ingen rättighet. Att köra bil är inget måste. Det är ett val. Ett medvetet jäkla val. Det är inte som med mat eller vatten eller bostad. Det är ett medvetet val och det är inte synd om de som väljer bil framför kollektivtrafik när det egentligen inte finns något annat skäl än ren lust. Låt det kosta pengar, säger jag! Vi har för mycket biltrafik. Det förstör miljön och är obehagligt för samhället.

HÖJ BENSINPRISET TILL 100KR LITERN! Eller bestäm vilka som får åka bil, vilka som har behov för det, och ge sedan ut kuponger baserat på ett faktiskt behov (finns inget rimligt skäl så kan de väl få nöjesåka någon gång på semestern). Låter kanske fascistiskt, men vi har, som sagt, för många bilar.

Min ringa åsikt.

Tidigare inlägg Nyare inlägg