Simons pressmaterial
"Får ett mail av fotografen som fotade mig till Elle, Hon berättar glatt att Simon, skaparen av de färggranna, androgyna kläderna varit så nöjd med bilden att han tog med det i sitt pressmaterial. Jag är dock inte dum i huvudet. Jag tittar på resten av av hans pressbilder, noterar att de andra bilderna båda är smalare och mer tuschade än jag, och jag vet att han vill använda den för att skriva att hans kläder varit med i Svenska ELLE..."
Läs mer och se bilder på Fatale.se
Modetjejsbrigaden och superhjältekraften
Jag utanför en klubb. Igår. Det var ett slagsmål. Självklart stängde de insläppet efter det stora slagsmålet. Men fan.
Såhär va.
Så vitt jag kunde se var det 5-7 killar mot en vakt. Jag var dock ganska så dragen, så jag kan helt klart ha upplevt det lite skevt. Men i alla fall. Stort slagsmål, han mot de andra. En kille tar tag i vaktens hals, gräver in sina naglar i hans nacke. Han börjar vrida.
Jag tänker: "Herregud. Herregud. Herregud. Han tänker vrida nacken av honom."
Och alla chefer och allt står bara och kollar på. Men det tänker jag inte göra, såklart.
Så jag hoppar in i det hela full hals, grabbar tag i hans hand och vrider loss den med all min kraft. Jag lyckas, för att sedan få precis alla över mig. Jag hamnar längt under en hel hög med killar som slåss med varandra. Jag tänker: "Åh fan, osmidigt" och vrider mig loss. Blev inte skadad alls. Fick frisyren sabbad. Bröt inte ens en av mina långa, välmanikerade naglar.
Sedan rycker en av cheferna för klubben tag i mig och drar mig under räcket och börjar skrika åt mig. Att jag är en jävla idiot och allt. Jag tittar på hur det blir upplöst, hur de får bukt med precis allting. Men chefen skriker att jag är dum i huvudet och att jag inte, under några omständigheter, för göra så.
Börjar böla som en gris. Sticker därifrån. Stryk kan jag ta, en hel jävla massa faktiskt, men jag blir ledsen av att bli behandlad som en idiot för det. Ringer upp chefen i fråga. Hans förklaring är självklart "Men fan Hanna, du fattar väl att det bara är för att jag blir orolig? Du kan ju skadas! Det där är vakternas jobb! Du kan ju fanimej skada dig ordentligt, det fattar du väl!"
Nej, men. Han var själv, förihelvete. Och i den här situationen tror jag faktiskt att jag har större chans att gå därifrån oskadd än en vakt. Jag menar, vem tror ni får mest stryk?
1. Stor, stark vakt.
2. Liten söt tjej med höga klackar.
Jag är tyvär fullt medveten om att jag är den som löper minst risk för att skada mig. Och ändock är jag den som blir mest skyddad, av exakt samma princip.
Fan, jag säger då det, jag ska skaffa en brigad av små, söta modetjejer som ska ut på stan och vara superhjältar. Varje kväll. Vi ska ställa oss emellan i varje bråk. För vi är skyddade, jävligt skyddade, av våra fina små bräckliga fasader. Det är bättre än vilken superhjältekraft som helst.
Så, vem är med mig?
Och vad fan ska vi kalla oss?
Börjar skissa på våra tishor nu.
Jag och uteliggare
Var på Humlegården. Körde två låtar. För jag skulle ju inte vara DJ egentligen, som sagt. I alla fall, första låten jag kör kom Carl M Sundevall fram med ett lyrisk leende och säger "Pizzicato Five, den bästa typen av 90-tals revival man kan tänka sig. Jag gillar det, gillar det skarpt". Blir mycker smickrad, så klart. Sedan kör jag en låt at Nina Hagen och den bedöms tyvär som för konstig av den bestämmande DJ:n. Och det var ändå African Raggegagagagag eller hur fan det där ordet nu stavas. Men jag skulle ju inte DJ:a egentligen, så det var lugnt. Hon gav mig rådet att skaffa min egen klubb där jag kunde spela min typ av musik. Mycket bra råd, tyckte jag. SMS:ade Carl om det, han svarade tyvär inte. Blir korsförhör imorn på kontoret alltså.
Sedan blev det F12. Fick bara gratis öl där med. Betalade inte en spänn.
Sedan Spy Bar. Betalade inte en spänn.
Sedan tar jag en taxi hem. Kostar 100. Tycker det är jobbigt. Springer på två av mina katolikpolare på vägen upp, de pratar med en uteliggare. Jag ger uteliggaren alla mina kvarvarande kontanter (lite över hundra kronor) och ger honom alla cigg förutom en. Sitter sedan och pratar med honom om akoholism, hur det började och så vidare.
Han är från Kroatien. Snickare. Varit med i kriget. Blivit jävligt sabbad av det. Hatade att se folk dö. Han var pacifist själv. Hatar våld. Blev helt krossad mentalt av kriget. Började supa som bara fan. Ligger numer på gatan. Jag satt och pratade med honom länge.
Jag lever ett sånt jävla lyxliv.
Sedan blev det F12. Fick bara gratis öl där med. Betalade inte en spänn.
Sedan Spy Bar. Betalade inte en spänn.
Sedan tar jag en taxi hem. Kostar 100. Tycker det är jobbigt. Springer på två av mina katolikpolare på vägen upp, de pratar med en uteliggare. Jag ger uteliggaren alla mina kvarvarande kontanter (lite över hundra kronor) och ger honom alla cigg förutom en. Sitter sedan och pratar med honom om akoholism, hur det började och så vidare.
Han är från Kroatien. Snickare. Varit med i kriget. Blivit jävligt sabbad av det. Hatade att se folk dö. Han var pacifist själv. Hatar våld. Blev helt krossad mentalt av kriget. Började supa som bara fan. Ligger numer på gatan. Jag satt och pratade med honom länge.
Jag lever ett sånt jävla lyxliv.
Amnesty och pedofiler
Okej. Har läst en massa om Amnesty nu, i en massa bloggar. Om att den där pedofilsidan inte får ha en banner till deras kampanj tittulerad "Irrepressable".
Vilket jävla dilemma. Jag kan tänka mig att diskussionerna haglat på Amnestys kontor.
"Vi måste stödja yttrandefriheten, det är vårat mål. Det är vår ledstjärna."
"Javisst, men om vi låter pedofilsidor länka till oss kommer vi att förlora väldigt många av de som bidrar till våra kampanjer. De som skänker pengar. De som gör vårat arbete möjligt, vårat arbete att rädda andra och stärka yttrandefriheten i världen."
"Ja, det är sant, men vi måste stå för vad fan vi säger, fattar ni väl!"
"Ja, vi kan stå för det - och i samma veva förlora många medlemmar och samtidigt begränsa hur många vi kan hjälpa. Ska vi välja pedofilernas sida, eller alla andras sida? Måste man inskränka några för att hjälpa de flesta?"
Jag skulle ha krävt samma sak, faktiskt. Amnesty är ett företag. Det var rätt handlat. Synd, tycker ni kanske. Men det var fortfarande rätt. Med lite fel i, men det bästa valet. Fel men rätt, pest eller kolera. Ibland är det jobbigt att ta beslut. Om jag hade en banner till dem så skulle jag haft kvar den. Det har jag dock inte. Jag skänker däremot en massa pengar i månaden. En jävla massa. Men banners är skitfula så de kan dra åt helvete.
Vilket jävla dilemma. Jag kan tänka mig att diskussionerna haglat på Amnestys kontor.
"Vi måste stödja yttrandefriheten, det är vårat mål. Det är vår ledstjärna."
"Javisst, men om vi låter pedofilsidor länka till oss kommer vi att förlora väldigt många av de som bidrar till våra kampanjer. De som skänker pengar. De som gör vårat arbete möjligt, vårat arbete att rädda andra och stärka yttrandefriheten i världen."
"Ja, det är sant, men vi måste stå för vad fan vi säger, fattar ni väl!"
"Ja, vi kan stå för det - och i samma veva förlora många medlemmar och samtidigt begränsa hur många vi kan hjälpa. Ska vi välja pedofilernas sida, eller alla andras sida? Måste man inskränka några för att hjälpa de flesta?"
Jag skulle ha krävt samma sak, faktiskt. Amnesty är ett företag. Det var rätt handlat. Synd, tycker ni kanske. Men det var fortfarande rätt. Med lite fel i, men det bästa valet. Fel men rätt, pest eller kolera. Ibland är det jobbigt att ta beslut. Om jag hade en banner till dem så skulle jag haft kvar den. Det har jag dock inte. Jag skänker däremot en massa pengar i månaden. En jävla massa. Men banners är skitfula så de kan dra åt helvete.
IQ hit och dit
Jag har ingen direkt förkärlek för antingen Mensa eller IQ-test, och nu finns de överallt i hela bloggsfären, och allt är Alex Schulmans fel.
Först har folk gjort testet på Illustrerad vetenskaps hemsida, sedan har vissa rattat vidare till Mensas hemsida. Sedan har de lagt upp bilderna på bloggarna. Alla får goda resultat och alla passar på att skryta, som om att det vore något att skryta om.
Jag tycker att det är lite samma sak som att skryta om att man är vit, och inte svart. Eller kines, blatte, kvinna eller man, hetero eller homosexuell.
Det finns visserligen inga konkreta bevis på att IQ är ärftligt eller medfött, dock vill man hävda att det är det, och med tanke på att personen med hitills högst uppmätt IQ (150) kunde stava vid ett års ålder och föreläste på Harvard när han var elva år gammal, så kan man nog ta det för givet.
Jag tycker att det är elitiskt och fel att hävda något slags extra värde på grund av en medfödd fördel, värde borde förslagsvis baseras på prestationer, och inget annat. Nu, jag säger inte att en person som har sämre förutsättningar är mer värd om de lyckas åstakomma samma sak som en person med bättre, naturliga förutsättningar (möjligen mer beundransvärd, dock) utan jag menar på att endast slutresultatet räknas.
Därav borde alla som vill framföra att de på något sätt eller vis tillhör en bättre skara på grund av hög IQ skämmas.
Jag anser att det är synonymt med rasism. Dessutom borde man kanske skämmas, om man haft turen att födas med bättre förutsättningar, om man ändå inte kommit längre än gemene man. Detta gäller inte enbart IQ, utan alla som vill hävda ett bättre värde på grund av någon medfödd fördel.
Förra gången jag skrev om det här kom det typ hundra medlemmar i Mensa och kallade mig för avundsjuk idiot, och att jag bara gnällde för att jag själv säkerligen inte passerade något test. Himla konstigt, med tanke på att mina argument gällande jämlikhet mellan kvinnor och män är exakt likadana, och jag tror inte att jag lider av snoppkomplex, och det är bara i debatten om IQ och debatten om anorexi (där vissa vill hävda att man enbart vill ändra ideal för att man själv är avundsjuk på sjukligt smala modeller) som sådanna dagisargument förekommer.
Med risk för att verka motsägesefull kan jag därför bifoga en länk till mitt eget resultat, så kan alla bittra jävlar hålla käften på en gång och hålla sina påhopp för sig själva. Diskutera dock gärna, som den kloka skaran av Mensamedlemmarna valde att göra!
Först har folk gjort testet på Illustrerad vetenskaps hemsida, sedan har vissa rattat vidare till Mensas hemsida. Sedan har de lagt upp bilderna på bloggarna. Alla får goda resultat och alla passar på att skryta, som om att det vore något att skryta om.
Jag tycker att det är lite samma sak som att skryta om att man är vit, och inte svart. Eller kines, blatte, kvinna eller man, hetero eller homosexuell.
Det finns visserligen inga konkreta bevis på att IQ är ärftligt eller medfött, dock vill man hävda att det är det, och med tanke på att personen med hitills högst uppmätt IQ (150) kunde stava vid ett års ålder och föreläste på Harvard när han var elva år gammal, så kan man nog ta det för givet.
Jag tycker att det är elitiskt och fel att hävda något slags extra värde på grund av en medfödd fördel, värde borde förslagsvis baseras på prestationer, och inget annat. Nu, jag säger inte att en person som har sämre förutsättningar är mer värd om de lyckas åstakomma samma sak som en person med bättre, naturliga förutsättningar (möjligen mer beundransvärd, dock) utan jag menar på att endast slutresultatet räknas.
Därav borde alla som vill framföra att de på något sätt eller vis tillhör en bättre skara på grund av hög IQ skämmas.
Jag anser att det är synonymt med rasism. Dessutom borde man kanske skämmas, om man haft turen att födas med bättre förutsättningar, om man ändå inte kommit längre än gemene man. Detta gäller inte enbart IQ, utan alla som vill hävda ett bättre värde på grund av någon medfödd fördel.
Förra gången jag skrev om det här kom det typ hundra medlemmar i Mensa och kallade mig för avundsjuk idiot, och att jag bara gnällde för att jag själv säkerligen inte passerade något test. Himla konstigt, med tanke på att mina argument gällande jämlikhet mellan kvinnor och män är exakt likadana, och jag tror inte att jag lider av snoppkomplex, och det är bara i debatten om IQ och debatten om anorexi (där vissa vill hävda att man enbart vill ändra ideal för att man själv är avundsjuk på sjukligt smala modeller) som sådanna dagisargument förekommer.
Med risk för att verka motsägesefull kan jag därför bifoga en länk till mitt eget resultat, så kan alla bittra jävlar hålla käften på en gång och hålla sina påhopp för sig själva. Diskutera dock gärna, som den kloka skaran av Mensamedlemmarna valde att göra!
Politisk pilutta
Jag har ett brinnande behov av att skriva en lång och utstuderad politisk text. Brinnande. Enda problemet är att det inte finns någon uppmärksammad fråga nu jag är särskilt superintresserad av. Jag suger självfallet i mig alla nyheter från Almedalan, gör man inte det så kan man knappast påstå att man har någon koll, men hitills handlar det mestadels om att alla partier småretas med varandra.
Centern kallar sig det nya miljöpartiet, eller, i barnspråk, de säger "Pilutta" till Miljöpartiet. De äger just nu. PWND!!!111ett, som en MMORPGARE, skulle ha uttryckt sig. De PWNDar hela Almedalsveckan.
Birgitta Olsson, Folkpartiet förväntar sig att svenska sportjournalister ska bli politiska, och likt detektiver i amerikanska TV-serier börja gräva fram all skit som Kina väljer att dölja under OS 2008. Det är fint av dem, att lägga det här ansvaret på sportjournalister, bara för att det enda som råkar vara synonymt mellan sportjournalister och politiskt inriktade journalister är att bäggedera kan skriva. Rätt sak på rätt plats kanske istället, eller?
Broiler. Haha. Jag älskar det, "broiler" alltså, för många politiska broilers bland ungdomarna. Det här var det finaste, någonsin.
Göran Persson har köpt en miljöbil, men det duger inte. Han har tydligen att ansvar att köpa en bättre miljöbil, och svensktillverkad dessutom, för att ge stöd åt den svenska bilbranschen. Om jag vore han så skulle jag bli helt utled på vad människor som inte har ett piss med mitt privatliv att göra sa, och tillslut skita i att göra något bra överhuvudtaget, då inget någonsin duger.
Men så här fungerar det, vet ni, den som gör något bra får skit för att den inte presterar än bättre, de som bara häckar runt som vidriga soffpotatisar och inte gör ett smack, de går skuldlöst förbi. Dags att tracka lite hårdare på politiker, eller vem som helst som har råd men ändå låter bli att byta upp sig till ett miljövänligare alternativ?
Ja, det är inte särskilt mycket intressant som försigår, alltså. Uttjatat partipolitik och bajskastning. Inga monstruöst intressanta sakfrågor. Trist, trist och återigen trist.
Avskaffa CSN?
Centern vill lägga ner CSN, andra partier vill ha kvar CSN men skapa möjlighet för andra banker att erbjuda studielån. Detta med motivation om bättre service. Läs artikeln på DN här:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=664519
Min första tanke är att CSN verkar vara mycket problematiskt. Jag själv har inga studieskulder, jag har bara gått grundskolan och började jobba tidigt istället. Jag är uppväxt med mitt yrke, så att säga, och började extrajobba inom bild och repro i 12-årsåldern. När jag var 16 började jag jobba på min mors dåvarande företag vid namn Winset Prepress AB, och runt 17-18 gick jag vidare till det grafiska företag jag sitter med nu. Jag är med andra ord utbildad, men skuldlös. Det tackar jag för.
Däremot, trots problemen jag hört om vad gäller CSN, så anser jag inte att det bör tas bort - men att öppna upp möjligheten för andra banker känns däremot strålande, att sätta press på CSN för att få det hela bättre. Att stänga ner CSN och enbart ge möjligheten till banker skulle kunna innebära, som även Rossana Dinamarca poängterar i artikeln, att folk med utbildningar som anses ge mindre pengar i framtiden kunde få det sämre.
Så vitt jag förstått det hela är det dock inga problem för folk som går utbildningar som i princip garanterar mer högavlönade jobb i framtiden att ta lån hos vanliga banker. Jag har exempelvis en vän som går Handels just nu som valt att lösa det hela på det sättet istället för att käbbla med CSN, samt en annan vän som går juridik som planerar att göra samma sak.
Så, har du alltså en utbildning som i framtiden med hörsta sannolikhet kommer att innebära en högre lön än andra - Då kan du ta banklån.
Och jag är rädd att samma princip skulle kunna ligga kvar delvis, om ändock inte fullt ut, om man avskaffade CSN. Om jag hade en bank och erbjöd lån skulle även jag ge högre och mer föremånliga lån till en person som skulle ha lättare för att betala tillbaks det, självfallet, då annat vore ganska dumt affärsmässigt sett.
Men konkurans däremot är enbart sunt.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=664519
Min första tanke är att CSN verkar vara mycket problematiskt. Jag själv har inga studieskulder, jag har bara gått grundskolan och började jobba tidigt istället. Jag är uppväxt med mitt yrke, så att säga, och började extrajobba inom bild och repro i 12-årsåldern. När jag var 16 började jag jobba på min mors dåvarande företag vid namn Winset Prepress AB, och runt 17-18 gick jag vidare till det grafiska företag jag sitter med nu. Jag är med andra ord utbildad, men skuldlös. Det tackar jag för.
Däremot, trots problemen jag hört om vad gäller CSN, så anser jag inte att det bör tas bort - men att öppna upp möjligheten för andra banker känns däremot strålande, att sätta press på CSN för att få det hela bättre. Att stänga ner CSN och enbart ge möjligheten till banker skulle kunna innebära, som även Rossana Dinamarca poängterar i artikeln, att folk med utbildningar som anses ge mindre pengar i framtiden kunde få det sämre.
Så vitt jag förstått det hela är det dock inga problem för folk som går utbildningar som i princip garanterar mer högavlönade jobb i framtiden att ta lån hos vanliga banker. Jag har exempelvis en vän som går Handels just nu som valt att lösa det hela på det sättet istället för att käbbla med CSN, samt en annan vän som går juridik som planerar att göra samma sak.
Så, har du alltså en utbildning som i framtiden med hörsta sannolikhet kommer att innebära en högre lön än andra - Då kan du ta banklån.
Och jag är rädd att samma princip skulle kunna ligga kvar delvis, om ändock inte fullt ut, om man avskaffade CSN. Om jag hade en bank och erbjöd lån skulle även jag ge högre och mer föremånliga lån till en person som skulle ha lättare för att betala tillbaks det, självfallet, då annat vore ganska dumt affärsmässigt sett.
Men konkurans däremot är enbart sunt.
Carolina Gynning vs Linda Rosing?
Sjukt bra artikel om skilnaderna och likheterna mellan Carolina Gynning och Linda Rosing - och det olika bemötndet från medi och folkmun.
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,1088954,00.html
Skrivet av Åsa Linderborg.
Jag tycker att ni ska läsa den även om ni varken vet vilk de är eller är särskilt intresserade, den är nämligen intressant utifrån andra perspektiv med.
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,1088954,00.html
Skrivet av Åsa Linderborg.
Jag tycker att ni ska läsa den även om ni varken vet vilk de är eller är särskilt intresserade, den är nämligen intressant utifrån andra perspektiv med.
Jag vill inte retuschera Nicole Richie!
Jag sitter här och ska köra repron på Nicole Richies bok - Sanningen om Diamanter.
(Ges ut av Hotspot, som är Prismas nya linje för Chick litt. Prisma ägs av Norstedts)
Som bekant är jag inte räskilt förtjust i Nicole Richie.
På grund av yrkesstolthet kan jag dock inte göra ett dåligt jobb, det får man inte göra. Men jag sitter här, det rycker i mina fingrar och då och då rycker jag till och gör hela hennes yta påtaglig missbildad.
Sedan trycker jag på "undo".
Sedan får jag ett nytt ryck.
Får trycka "undo" igen.
Och så fortsätter det hela.
Det ser mer eller mindre ut som jag lider av någon slags sjukdom. Jag rycker. Kväker till. Zoomar in på hennes porer. Ja. Allt.
Hennes författarporträtt är taget med en ganska kackig digitalkamera. Hennes hud är gropig och korning från pormaskar och små finnar. Hon har rynkor under ögonen och en hel del påtagliga leverfläckar. Hon är flottig och hennes ögonbryn är okammade och står åt alla håll och kanter.
Med andra ord ser hon ut precis som alla andra.
Framsidebilden är dock förtuschad av formgivaren. det är en fruktansvärt dålig retusch. Det ser inte helt klokt ut. Men jag gillar att det är påtagligt uppenbart ATT det är en retusch, då förminskas förhoppningsvis folks komplex. Men om jag gör mitt jobb på förtfattarporträttet så kommer det inte synas att det är en retusch.
Jag jobbar verklige med fel sak.
Och varför avskyr jag Nicole? Ja, jag tycker helt enkelt bara illa om folk som tycker att de kan göra lite som de vill bara på grund av social status. Det äcklar mig. Sådärja.
Njursåpan - en bluff!
Ni vet den där dokusåpan som i princip alla bloggare raljerade om? Den i Holland? Med tjejen som var döende i en hjärntumör som skulle donera sina njurar till en av tre tjejer som var döende på grund av deras dåliga njurar?
Ja. Det var självfallet en bluff.
En jävligt bra sådan, dock.
Se själv:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1084059,00.html
Förmodligen det bästa som någonsin gjorts för att väcka engagemanget vad gäller organdonation.
Jag är självfallet med i organdonationsregistret, de får använda mina värdelösa kvarlevor till vad de vill. Donation, forskning, anything. Googla organdonation just nu, gör samma sak, speciellt om du skrev något om såpan, då är du bannemig tvungen att göra det. Tack.
Och om inte avslöjandet väcker samma uppmärksamhet som den totala dissen av såpan så blir jag bannemig arg.
Ja. Det var självfallet en bluff.
En jävligt bra sådan, dock.
Se själv:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1084059,00.html
Förmodligen det bästa som någonsin gjorts för att väcka engagemanget vad gäller organdonation.
Jag är självfallet med i organdonationsregistret, de får använda mina värdelösa kvarlevor till vad de vill. Donation, forskning, anything. Googla organdonation just nu, gör samma sak, speciellt om du skrev något om såpan, då är du bannemig tvungen att göra det. Tack.
Och om inte avslöjandet väcker samma uppmärksamhet som den totala dissen av såpan så blir jag bannemig arg.
Ratsit.se slutar vara anonymt
Förut, när man kollade upp personers ekonomi på Ratsit* var man garanterad 100% anonymitet, men inte längre. Jag vet inte från när det kommer att träda i kraft, så länge det står att man är garanterad 100% anonymitet på Ratsits hemsida så tar jag för givet att det fortfarande gäller, annars kan man nog slänga iväg en fin liten anmälan på dem.
http://www.e24.se/dynamiskt/nyheter/did_15628260.asp
Nu, de flesta är nog besvärade av detta och kommer i framtiden inte våga att använda Ratsit, jag är dock mycket road. Så fort det hela träder i kraft tänker jag köra en hårdrulle och kolla upp samtliga av mina ex, alla jag hyser tvivelaktigakänslor för och för den delen: Krograg som sket sig.
Det kommer bli mycket underhållande. Det enda som skulle vara bättre vore att drabbas av Klamydiaboomen som pågår i Sverige just nu och hävda att man haft sex med i princip alla man inte gillar, eller till och med hatar. Det vore strålande.
Nu är det bara att vänta alltså. But in the meantime, kan ni tipsa om någon som har Klamydia?
*Något som jag bland annat roat mig med ibland, men eftersom att Ratsit bara visar upp vanlig löng och inte exempelvis faktureringspengar så är det helt värdelöst. Det står exempelvis att jag tjänade lite över 17.000 i månaden är 2006, vilket inte stämmer överhuvudtaget.
Nicoles smaklösa skämt
Jag tycker sjukt illa om Nicole Richie. Eller faktiskt, jag tycker sjukt illa om Nicole Richie, Paris Hilton, Olsensystrarna och Lindsay Lohan.
Eller nej, det är inte dem jag tycker illa om, jag tycker illa om media som började hypa dem sjukt mycket när de blev jättesmala. Jättesmala jättesmala jättesmala. Det sänder ett fult budskap, Var smal, få uppmärksamhet, yadda yadda yadda. Jag tycker sjukt illa om media.
Men jag tycker sjukt illa om Nicole Richie när hon gör sånt här. Oavsett hur mycket skämt hon hävdar att det är så sänder det ändock ett väldigt dåligt budskap till alla tjejer som har henne som förebild, eller framförallt, alla andra tjejer som också vill ha uppmärksamhet, hamna i medialjuset och så vidare. Blä, jag mår illa.
Nu ska jag sova. Jag väger garanterat mer än 45 kg. Det är jag mycket glad över.
Eller nej, det är inte dem jag tycker illa om, jag tycker illa om media som började hypa dem sjukt mycket när de blev jättesmala. Jättesmala jättesmala jättesmala. Det sänder ett fult budskap, Var smal, få uppmärksamhet, yadda yadda yadda. Jag tycker sjukt illa om media.
Men jag tycker sjukt illa om Nicole Richie när hon gör sånt här. Oavsett hur mycket skämt hon hävdar att det är så sänder det ändock ett väldigt dåligt budskap till alla tjejer som har henne som förebild, eller framförallt, alla andra tjejer som också vill ha uppmärksamhet, hamna i medialjuset och så vidare. Blä, jag mår illa.
Nu ska jag sova. Jag väger garanterat mer än 45 kg. Det är jag mycket glad över.
Followup angående kvinnors klädsel
Tidigare idag skrev jag om sexualisering av kvinnor och vad de får ha och inte ha för att skicka, eller undvika att skicka, sexuella budskap. Här är en followup baserat på diverse av inläggen.
Mäns byst kontra kvinnors
Jag håller med om att en kvinnas bara byst sänder ett annat budskap än en mans. Men varför är det så? Är det biologiskt eller kulturellt? Kulturellt, skulle jag bestämt vilja hävda, då inget intresse för honornas bröst finns att finna i djurriket. De fysiska attiraljer som djur tänder på, för det allra mesta, är nämligen stjärtar. Speciellt apor har en stor faiblesse för stjärtar, aporna som vi härstammar ifrån.
Då kan man dra argumentet att människor och djur ändå inte är detsamma, till att börja med så flyger inte andra apartarter flyplan, exempelvis, och det är ju mycket sant, däremot är det inte inom alla kulturer som bysten anses vara sexuell. Titta på lite bilder från Afrika, exempelvis, där ser vi barbystade kvinnor gå runt med underbyxor eller kjolar dagen lång. Helt avsexualiserat.
Så, varför är det sexualiserat i västvärlden? Jag vet inte, men vi kan dra några teorier.
Eftersom att vi redan kommit fram till att det är stjärtar vi allra helst vill ha, och stjärten blev skyld i vårat kalla, kalla land, så kan vi ta för givet att stjärten blev en mycket saknad del i livet. I samma veva kan man fråga sig varför korsetter, pushup och silikon är en så populär femma? Är det för att bysten, och urringningen, i faktum ska lika en stjärt? Desto bolligare och mer ihopklämda bröst, desto mer liknar urringningen i faktum en stjärt.
Nej, alvarligt, det finns inget biologiskt som skulle innebära att en kvinnas byst är mer sexuell än mannens. Vi kan alltså sluta oss till att det är en kulturell fråga, precis som att det är en kulturell fråga huruvida en kvinna är en slampa eller inte baserat på vad hon har på sig. Se debatt i tidigare inlägg.
Då det är kvinnor som sexualiseras, och inte mannen beroende på klädsel så kan man konstatera vems sexualitet det är som ligger i fokus och vem det gynnar.
Jag håller med till 100%
Speciellt med tanke på det faktum att denna sexualisering finns på en plats, applicerad på män, och det är i gayvärlden.
Klär inte en kvinna upp sig för att dra till sig en sexuell partner och få uppmärksamhet?
Man kan väl sluta sig till att i princip allt vi gör i slutändand handlar om att para sig med en så bra partner som möjligt. Men det är just det, en så bra partner som bara möjligt, inte vem som helst och speciellt inte när som helst.
Jag, exempelvis, kan stolt säga att jag inte haft sexuellt umgänge sedan mycket länge, för att jag blir extremt satans jävla äcklad bara av tanken på att typ, ja, ens hångla med någon. Ändock klär jag upp mig, gör mig fin, har mycket gärna korta kjolar och så vidare. Jag vill inte dra till mig en man, men jag vill vara fin, men jag blir jävligt förbannad av folk som tar för givet att min korta kjol är synonymt med en stor skylt à la:
Det är faktiskt bara förbannat korkat att ta något sådant för givet. Jag hyser ett stort äckel inför folk som ar folk för givet. Jag är äcklad av att ens skriva det, jag känner för att kapa mina nu besudlade fingerspetsar och bränna stumparna. Så mycket äcklar det mig.
Jag bara hatar det, väldigt mycket.
Jag brukar förövrigt kallas för Frigida Fröken Fridén av många av mina vänner, det tycker jag är fint. Det får ni också använda om ni vill.
Mäns byst kontra kvinnors
Jag håller med om att en kvinnas bara byst sänder ett annat budskap än en mans. Men varför är det så? Är det biologiskt eller kulturellt? Kulturellt, skulle jag bestämt vilja hävda, då inget intresse för honornas bröst finns att finna i djurriket. De fysiska attiraljer som djur tänder på, för det allra mesta, är nämligen stjärtar. Speciellt apor har en stor faiblesse för stjärtar, aporna som vi härstammar ifrån.
Då kan man dra argumentet att människor och djur ändå inte är detsamma, till att börja med så flyger inte andra apartarter flyplan, exempelvis, och det är ju mycket sant, däremot är det inte inom alla kulturer som bysten anses vara sexuell. Titta på lite bilder från Afrika, exempelvis, där ser vi barbystade kvinnor gå runt med underbyxor eller kjolar dagen lång. Helt avsexualiserat.
Så, varför är det sexualiserat i västvärlden? Jag vet inte, men vi kan dra några teorier.
Eftersom att vi redan kommit fram till att det är stjärtar vi allra helst vill ha, och stjärten blev skyld i vårat kalla, kalla land, så kan vi ta för givet att stjärten blev en mycket saknad del i livet. I samma veva kan man fråga sig varför korsetter, pushup och silikon är en så populär femma? Är det för att bysten, och urringningen, i faktum ska lika en stjärt? Desto bolligare och mer ihopklämda bröst, desto mer liknar urringningen i faktum en stjärt.
Nej, alvarligt, det finns inget biologiskt som skulle innebära att en kvinnas byst är mer sexuell än mannens. Vi kan alltså sluta oss till att det är en kulturell fråga, precis som att det är en kulturell fråga huruvida en kvinna är en slampa eller inte baserat på vad hon har på sig. Se debatt i tidigare inlägg.
Då det är kvinnor som sexualiseras, och inte mannen beroende på klädsel så kan man konstatera vems sexualitet det är som ligger i fokus och vem det gynnar.
Jag håller med till 100%
Speciellt med tanke på det faktum att denna sexualisering finns på en plats, applicerad på män, och det är i gayvärlden.
Klär inte en kvinna upp sig för att dra till sig en sexuell partner och få uppmärksamhet?
Man kan väl sluta sig till att i princip allt vi gör i slutändand handlar om att para sig med en så bra partner som möjligt. Men det är just det, en så bra partner som bara möjligt, inte vem som helst och speciellt inte när som helst.
Jag, exempelvis, kan stolt säga att jag inte haft sexuellt umgänge sedan mycket länge, för att jag blir extremt satans jävla äcklad bara av tanken på att typ, ja, ens hångla med någon. Ändock klär jag upp mig, gör mig fin, har mycket gärna korta kjolar och så vidare. Jag vill inte dra till mig en man, men jag vill vara fin, men jag blir jävligt förbannad av folk som tar för givet att min korta kjol är synonymt med en stor skylt à la:
Det är faktiskt bara förbannat korkat att ta något sådant för givet. Jag hyser ett stort äckel inför folk som ar folk för givet. Jag är äcklad av att ens skriva det, jag känner för att kapa mina nu besudlade fingerspetsar och bränna stumparna. Så mycket äcklar det mig.Jag bara hatar det, väldigt mycket.
Jag brukar förövrigt kallas för Frigida Fröken Fridén av många av mina vänner, det tycker jag är fint. Det får ni också använda om ni vill.
Sarah Jessica Parker thinks dressing too provocative sends a bad message
English translation below in italics.
Jaha. Sarah Jessica Parker tycker att vi ska klä oss mer konservativt, att bart är provokativt på ett sätt hon inte gillar.
http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_15573725.asp
Snart kommer motreaktionen, då kommer en kändis och säger att man ska visa upp och vara stolt för sin kropp och att konservativa kläder skickar ut dåliga budskap när det kommer till jämställdhetsfrågor.
Och ja, det sistnämnda kan man ju tycka, så länge män går omkring män barbröstade utan problem. Och man kan också tycka att exempelvis bara magar och showande av mycket hud enbart är provokativt (på många sätt på ett dålig vis) på grund av en illasinnad bild vi har i samhället?
Det är inte kläderna som behöver ändras, det är våra dumma uppfattningar i samhället om kvinnokroppen, vad en kvinna skulle påstås "symbolisera" om hon har långbyxa kontra kortkjol. För är det verkligen vettigt att en urringning, eller uppvisande av ben, ska ses som någon slags parningsrop? Varför ses inte mäns barbrösthet eller använding av sommarshorts som ett parningsrop? Vilken mamma eller pappa säger till sin son att han borde täcka överkroppen för att inte ge ett för slampigt och avklätt intryck?
Nä, jag blir sur och arg. Igår var jag också sur, på vägen hem från jobbet. Jag hade kortkjol och heltäckande svarta strumpbyxor. Tre män ropade efter mig.
Och jag hyser ett intensivt hat mot dem alla tre. Jag äcklas.
Ok then, Sarah Jessica Parker wants to promote a more conservative way of dress among young woman. She says that a a lot of young women today dress way too provocative today, in a way that sends a bad message.
Soon we'll have a counter. Another celebrity will come out and say that a conservative way of dress encourages the old and obsolete way of viewing a woman's body. And you might just agree with that one, considering men can walk around with a bared chest without any problem at all.
It's not the clothes that need changing, it's our views in society. We need to step away from our hard boiled opinions that a woman is supposed to symbolize two different things whether she's wearing a pair of clothed trousers or a really, really short skirt in combination with a generous cleavage. I mean, what mother or father would tell their sons to cover their chest up in order not to give a too slutty impression? No one, I believe.
When I walked home from work yesterday I was wearing a short skirt. Three men were howling at me. And I hate all three of them. They fill me with an intense feeling of disgust.
Jaha. Sarah Jessica Parker tycker att vi ska klä oss mer konservativt, att bart är provokativt på ett sätt hon inte gillar.
http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_15573725.asp
Snart kommer motreaktionen, då kommer en kändis och säger att man ska visa upp och vara stolt för sin kropp och att konservativa kläder skickar ut dåliga budskap när det kommer till jämställdhetsfrågor.
Och ja, det sistnämnda kan man ju tycka, så länge män går omkring män barbröstade utan problem. Och man kan också tycka att exempelvis bara magar och showande av mycket hud enbart är provokativt (på många sätt på ett dålig vis) på grund av en illasinnad bild vi har i samhället?
Det är inte kläderna som behöver ändras, det är våra dumma uppfattningar i samhället om kvinnokroppen, vad en kvinna skulle påstås "symbolisera" om hon har långbyxa kontra kortkjol. För är det verkligen vettigt att en urringning, eller uppvisande av ben, ska ses som någon slags parningsrop? Varför ses inte mäns barbrösthet eller använding av sommarshorts som ett parningsrop? Vilken mamma eller pappa säger till sin son att han borde täcka överkroppen för att inte ge ett för slampigt och avklätt intryck?
Nä, jag blir sur och arg. Igår var jag också sur, på vägen hem från jobbet. Jag hade kortkjol och heltäckande svarta strumpbyxor. Tre män ropade efter mig.
Och jag hyser ett intensivt hat mot dem alla tre. Jag äcklas.
Ok then, Sarah Jessica Parker wants to promote a more conservative way of dress among young woman. She says that a a lot of young women today dress way too provocative today, in a way that sends a bad message.
Soon we'll have a counter. Another celebrity will come out and say that a conservative way of dress encourages the old and obsolete way of viewing a woman's body. And you might just agree with that one, considering men can walk around with a bared chest without any problem at all.
It's not the clothes that need changing, it's our views in society. We need to step away from our hard boiled opinions that a woman is supposed to symbolize two different things whether she's wearing a pair of clothed trousers or a really, really short skirt in combination with a generous cleavage. I mean, what mother or father would tell their sons to cover their chest up in order not to give a too slutty impression? No one, I believe.
When I walked home from work yesterday I was wearing a short skirt. Three men were howling at me. And I hate all three of them. They fill me with an intense feeling of disgust.
Misshandlad
Ikväll blev en av mina tjejkompisar misshandlad.
Först fick hon en drink slängd på sig, sedan läppen krossad och sedan fick hon ett antal stryptag på sig, så pass att det blev blödande sår på hennes hals från stryptagarens naglar. Förövaren hotade henne sedan till livet.
Vet ni vad folk gjorde?
Absolut ingenting.
Ibland vill jag spränga världen i småbitar.
Först fick hon en drink slängd på sig, sedan läppen krossad och sedan fick hon ett antal stryptag på sig, så pass att det blev blödande sår på hennes hals från stryptagarens naglar. Förövaren hotade henne sedan till livet.
Vet ni vad folk gjorde?
Absolut ingenting.
Ibland vill jag spränga världen i småbitar.
Metro snor bilder av bloggare!
Metro har snott fotografier från bloggaren och fotografen Citronmuffin.
Att det här händer ibland på internet med privatpersoner som inte är införstådda med reglerna, det må vara hänt, bara de inte gör om det när de blir tillsagda och ber om ursäkt, då är allt fine and dandy.
Men att en jävla tidning gör det, eller att en formgivare agerar så pass oprofsigt, det är helt oförlåtligt. Det här är inte okej någonstans, och jag anser egentligen att Citronmuffin borde lägga fram en stämning istället för att bara kräva sitt vanliga arvode. Det skulle jag ha gjort. Och har gjort det förut. Jag vet inte exakt hur det fungerar med omgjorda bilder, copyright och så vidare, men i alla fall.
Formgivaren Helena Schutrick borde skämmas ordentligt.
Att det här händer ibland på internet med privatpersoner som inte är införstådda med reglerna, det må vara hänt, bara de inte gör om det när de blir tillsagda och ber om ursäkt, då är allt fine and dandy.
Men att en jävla tidning gör det, eller att en formgivare agerar så pass oprofsigt, det är helt oförlåtligt. Det här är inte okej någonstans, och jag anser egentligen att Citronmuffin borde lägga fram en stämning istället för att bara kräva sitt vanliga arvode. Det skulle jag ha gjort. Och har gjort det förut. Jag vet inte exakt hur det fungerar med omgjorda bilder, copyright och så vidare, men i alla fall.
Formgivaren Helena Schutrick borde skämmas ordentligt.
Modebloggarna och företagen
Det finns mycket som är intressant med fenomenet modeblogg, den mest intressanta faktorn, enligt mig själv, är att det sitter hundratals om inte kanske till och med tusentals, unga tjejer och gör gratis PR för företag.
Bloggsfären kan man utan tvivel i mångt och mycket kalla för en slags community, att registrera en blogg idag är ungefär likställt med att skapa en användare på Lunarstorm, skriva lite inlägg till folk, få inlägg tillbaka, bilda en gemensamt, få uppmärksamhet. Lite så, inget som helst fel med det.
Det lustiga är hur folk väljer att göra det. Vi drar ett exempel.
Ung tjej, kanske runt 16-17, skapar en blogg. Hon gillar mode, stil och nöje precis som de flesta andra tjejer i hennes ålder, hon tycker om att läsa om det och vill därför också skriva om det, samt det faktum att hon läst många modebloggar innan, tänker att det kan hon minsan också göra, och sedan drar hon igång.
Hon skriver lite inlägg om vad hon gillar, hennes shopping och lägger ut bilder på hennes outfits. Hon går till andra bloggar, skriver lite och bifogar en länk till sin egen blogg och får på så vis besök, och förhoppningsvis även kommentarer tillbaka.
Efter ett tag börjar hon få besökare, det är trevligt. Uppmärksamhet och bekräftelse är trevligt, vilket ingen av oss kan neka till. Men nu börjar det bli en kamp om besökarna och CREDDVÄRDE, och hon noterar att de större modebloggarna utlyser tävlingar, ger ut rabatter på exempelvis Nelly och La Redoute samt att de berättar om diverse produkter de får i brevlådan.
Det vill den här tjejen också ha, för det har de stora modebloggarna. Får man erbjudanden, då vet man att man är stor. Hon fortsätter skriva om HMs lansering av Kylie Minogues kläder, om lite ditten och datten av det andra hon får reda på, inte sällan från andra modebloggar (hoppa trenden innan inflationen kommer!) och så vidare.
Och helt plötsligt, en dag, blir hon kontaktad av folk på de olika kedjornas PR-byråer, som skriver: "Här får du en kod för dig och dina läsare, den ger er 30% rabatt från blalbla till blabla" och hon blir helt lyrisk! Det här känns profsigt, tycker hon, och hon skriver mycket gärna ut koden i bloggen, recenserar godis som hamnar i brevlådan och skriver gärna om alla små skitbutiker som öppnar, för hon känner sig profsig och uppskattad.
Hon får en inbjudan till pressevenmang och känner sig profsig, som en riktig journalist! Tycker hon. Och ja, mycket riktigt är det riktiga pressevenemang, den enda skillnaden är att en journalist, frilans som fast anställd, får betalt för artikeln de skriver, då det är ett jobb.
Och helt plötsligt har vi en situation där hundratals, ja, kanske tusentals unga flickor sitter och gör gratis PR för en massa företag.
Det är en guldsituation för företagen, pengar de tidigare behövde spendera på annonsering är ett minne blott, eller i alla fall mycket mindre. Av någon anledning blir också alla dessa människor som sitter och skapar gratis PR flera timmar om dygnet glada när de läser att "modebloggarna har makt, företagen satsar på bloggarna!"
Och ja. Om jag hade den typen av företag skulle jag också bli jävligt glad om dussintals, hundratals, kanske tusentals människor satt och gjorde gratis PR för mig. Det skulle vara en riktigt fantastiskt situation, speciellt med tanke på att de flesta blir så smickrade av att få pressutskick och en rabattkod att de aldrig skulle få för sig att kritisera mitt företag i skräck för att sluta få det.
Jag skulle skratta hela vägen till banken.
Och inte nog med det, i många fall skulle det även innebära att folket betalade för att göra PR för mig, det är en riktig drömsituation.
Och jag tycker att det är förjävligt.
Men jag vet inte vems fel det är.
Bloggsfären kan man utan tvivel i mångt och mycket kalla för en slags community, att registrera en blogg idag är ungefär likställt med att skapa en användare på Lunarstorm, skriva lite inlägg till folk, få inlägg tillbaka, bilda en gemensamt, få uppmärksamhet. Lite så, inget som helst fel med det.
Det lustiga är hur folk väljer att göra det. Vi drar ett exempel.
Ung tjej, kanske runt 16-17, skapar en blogg. Hon gillar mode, stil och nöje precis som de flesta andra tjejer i hennes ålder, hon tycker om att läsa om det och vill därför också skriva om det, samt det faktum att hon läst många modebloggar innan, tänker att det kan hon minsan också göra, och sedan drar hon igång.
Hon skriver lite inlägg om vad hon gillar, hennes shopping och lägger ut bilder på hennes outfits. Hon går till andra bloggar, skriver lite och bifogar en länk till sin egen blogg och får på så vis besök, och förhoppningsvis även kommentarer tillbaka.
Efter ett tag börjar hon få besökare, det är trevligt. Uppmärksamhet och bekräftelse är trevligt, vilket ingen av oss kan neka till. Men nu börjar det bli en kamp om besökarna och CREDDVÄRDE, och hon noterar att de större modebloggarna utlyser tävlingar, ger ut rabatter på exempelvis Nelly och La Redoute samt att de berättar om diverse produkter de får i brevlådan.
Det vill den här tjejen också ha, för det har de stora modebloggarna. Får man erbjudanden, då vet man att man är stor. Hon fortsätter skriva om HMs lansering av Kylie Minogues kläder, om lite ditten och datten av det andra hon får reda på, inte sällan från andra modebloggar (hoppa trenden innan inflationen kommer!) och så vidare.
Och helt plötsligt, en dag, blir hon kontaktad av folk på de olika kedjornas PR-byråer, som skriver: "Här får du en kod för dig och dina läsare, den ger er 30% rabatt från blalbla till blabla" och hon blir helt lyrisk! Det här känns profsigt, tycker hon, och hon skriver mycket gärna ut koden i bloggen, recenserar godis som hamnar i brevlådan och skriver gärna om alla små skitbutiker som öppnar, för hon känner sig profsig och uppskattad.
Hon får en inbjudan till pressevenmang och känner sig profsig, som en riktig journalist! Tycker hon. Och ja, mycket riktigt är det riktiga pressevenemang, den enda skillnaden är att en journalist, frilans som fast anställd, får betalt för artikeln de skriver, då det är ett jobb.
Och helt plötsligt har vi en situation där hundratals, ja, kanske tusentals unga flickor sitter och gör gratis PR för en massa företag.
Det är en guldsituation för företagen, pengar de tidigare behövde spendera på annonsering är ett minne blott, eller i alla fall mycket mindre. Av någon anledning blir också alla dessa människor som sitter och skapar gratis PR flera timmar om dygnet glada när de läser att "modebloggarna har makt, företagen satsar på bloggarna!"
Och ja. Om jag hade den typen av företag skulle jag också bli jävligt glad om dussintals, hundratals, kanske tusentals människor satt och gjorde gratis PR för mig. Det skulle vara en riktigt fantastiskt situation, speciellt med tanke på att de flesta blir så smickrade av att få pressutskick och en rabattkod att de aldrig skulle få för sig att kritisera mitt företag i skräck för att sluta få det.
Jag skulle skratta hela vägen till banken.
Och inte nog med det, i många fall skulle det även innebära att folket betalade för att göra PR för mig, det är en riktig drömsituation.
Och jag tycker att det är förjävligt.
Men jag vet inte vems fel det är.
Tjejer är snuskiga jävlar som gillar att kissa tillsammans
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15484314.asp
Jävla löjligt, det här. Speciellt frasen om att "även män vill kissa ensamma".
Så vitt jag vet är en av de stora problemen med de långa köerna på damernas på grund av att kvinnor, i faktum, absolut inte verkar vilja kissa ensamma. De vill gärna gå in två eller tre åt gången, tjabbla, fnittra och ja... kissa tillsammans. Ändock finns denna tro i samhället att tjejer absolut vill kissa ensamma och måste ha låsbara bås.
Jag förstår inte, jag förstår inte alls! Alla pratar om tjejer som går in på toa tillsammans, men ändock är pissoarer för kvinnor helt tabu! Det skulle inte fungera, för även om tjejer går in på toa tillsammans... så vill de garanterat kissa ensamma. Nej, jag fattar inget. Det är för motsägelsefullt.
Jag hatar att kissa i sällskap. Jag tycker inte alls om när en tjejkompis vill följa med mig in på samma toa. Jag brukar säga att jag ska bajsa eller något för att slippa det. Ändock är jag en stor förespråkare av pissoarer anpassade för kvinnor, jag tror mestadels att det handlar om vana... och fylla, fylla givetvis.
I Frankrike fungerar det eminent med pissoarer anpassade för kvinnor, det är hål i marken som man hukar sig över. Och NEJ, man trillar inte ner i kiss, i så fall får man vara mycket smal, om man ska ner i hålet alltså, och sedan är det en ränna som kisset åker ner i och är man så kravallfull att man lyckas trilla i det så är det ungefär samma risk som att råka kliva ner i toaletten när man är full. Fungerar jättebra, det vill jag ha som alternativ i sverige.
Brudar är nämligen inte så superpryda som folk tror. De är snuskiga jävlar som gillar att kissa tillsammans, och jag vill att samhället ska acceptera detta faktum, bygga lite pissoarer anpassade för kvinnor, så att vi slipper de milslånga hemska toaköerna som orsakar bitterhet, bråk och kanske en och annan urinvägsinfektion.
ACCEPTERA ATT VI ÄR SNUSKIGA! VI ÄR INTE SUPERGULLIGA OCH SUPERPRYDA, VI VILL KISSA TILLSAMMANS! VI ÄR RÅBARKADE DJUR SOM INTE BRYR OSS DET MINSTA, BARA VI FÅR BEHÅLLA NÅGRA BÅS FÖR TYP MENSENS SKULL. FÖR MENSEN, DEN VILL MAN INTE ERFARA TILLSAMMANS. OFTAST.
Jävla löjligt, det här. Speciellt frasen om att "även män vill kissa ensamma".
Så vitt jag vet är en av de stora problemen med de långa köerna på damernas på grund av att kvinnor, i faktum, absolut inte verkar vilja kissa ensamma. De vill gärna gå in två eller tre åt gången, tjabbla, fnittra och ja... kissa tillsammans. Ändock finns denna tro i samhället att tjejer absolut vill kissa ensamma och måste ha låsbara bås.
Jag förstår inte, jag förstår inte alls! Alla pratar om tjejer som går in på toa tillsammans, men ändock är pissoarer för kvinnor helt tabu! Det skulle inte fungera, för även om tjejer går in på toa tillsammans... så vill de garanterat kissa ensamma. Nej, jag fattar inget. Det är för motsägelsefullt.
Jag hatar att kissa i sällskap. Jag tycker inte alls om när en tjejkompis vill följa med mig in på samma toa. Jag brukar säga att jag ska bajsa eller något för att slippa det. Ändock är jag en stor förespråkare av pissoarer anpassade för kvinnor, jag tror mestadels att det handlar om vana... och fylla, fylla givetvis.
I Frankrike fungerar det eminent med pissoarer anpassade för kvinnor, det är hål i marken som man hukar sig över. Och NEJ, man trillar inte ner i kiss, i så fall får man vara mycket smal, om man ska ner i hålet alltså, och sedan är det en ränna som kisset åker ner i och är man så kravallfull att man lyckas trilla i det så är det ungefär samma risk som att råka kliva ner i toaletten när man är full. Fungerar jättebra, det vill jag ha som alternativ i sverige.
Brudar är nämligen inte så superpryda som folk tror. De är snuskiga jävlar som gillar att kissa tillsammans, och jag vill att samhället ska acceptera detta faktum, bygga lite pissoarer anpassade för kvinnor, så att vi slipper de milslånga hemska toaköerna som orsakar bitterhet, bråk och kanske en och annan urinvägsinfektion.
ACCEPTERA ATT VI ÄR SNUSKIGA! VI ÄR INTE SUPERGULLIGA OCH SUPERPRYDA, VI VILL KISSA TILLSAMMANS! VI ÄR RÅBARKADE DJUR SOM INTE BRYR OSS DET MINSTA, BARA VI FÅR BEHÅLLA NÅGRA BÅS FÖR TYP MENSENS SKULL. FÖR MENSEN, DEN VILL MAN INTE ERFARA TILLSAMMANS. OFTAST.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin är medlem i en klubb som inte tillåter kvinnliga medlemmar
"Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin är medlem i en klubb som inte tillåter kvinnliga medlemmar. Det rimmar illa med Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring när alliansen tog över i Rosenbad: ?När män och kvinnor delar makt och inflytande i alla delar av samhällslivet får vi ett bättre samhälle.?
"Sällskapet ingår i ett nätverk med tre samarbetande klubbar. Nya Sällskapet och Sällskapet har lokaler nära Kungsträdgården i Stockholm. Royal Bachelors Club, den tredje klubben i nätverket, har pampiga lokaler nära Götaplatsen i Göteborg. Företrädare för klubbarna medger att de är en stark maktfaktor i samhället - där kvinnor inte får vara med."
http://aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1067203,00.html
"Vi älskar tjejer men gubbarna tycker att det är rätt skönt att slippa åla sig, flirta, dona och greja. Det blir mer avslappnat. Och tjejerna vill väl inte ha med nån kille på syjuntan? Vi håller på traditionerna."
Jag är av åsikten att klubbar som är till för ett specifikt kön eller för den delen ras, enbart ska få finnas i vårdaspekt. En supportklubb för folk som haft prostatacancer har exempelvis rimliga anledningar till varför kvinnor inte ska vara med, precis som självförsvarklubbar för kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt och ska lära sig att försvara sig, och i samband får hjälp med att lära sig att lita på män igen, kanske inte ska innehålla män och vice versa.
Men att ha andra klubbar, till och med officiella klubbar för syjuntor som de så fint säger, ska aldrig få vara könsspecifierade. Klubbar som enbart tar in folk på erhållen kompetens kan jag förstå, men inte klubbar som utesluter folk baserat på deras födsellott.
Att deras enda argument mot att kvinnor skulle få vara med är att gubbarna ska få: "slippa åla sig, flirta, dona och greja" är dessutom löjeväckande komiskt. Jag vet inte varför Carl-Gustaf Mann, klubbdirektör för Royal Bachelors Club, valt att porträttera medlemmarna som individer som blir helt parninstokiga så fort de umgås med det motsatta könet, men en invidid som inte kan låta bli att åla sig, flörta, dona och greja i närhet av det motsatta könet borde kanske överhuvudtaget inte få sitta i någon maktposition då man måste ifrågasätta hur pass profsigt deras arbete blir?
Jag säger, förbjud alla ras och könsspecifierade klubbar som inte är relaterade till fysisk eller psykisk vård. Förbjud alla klubbar som på något vis baserar sig på genetik, då det inte är konstruktivt för ett framtida, jämställt samhälle.
Om inte jämställdhet räcker som ett argument kan gubbarna i de här föreningarna fundera på vad som händer om några år, när andelen högutbildade kvinnor är långt större än högutbildade män, och kvinnor i ren protest till dessa klubbar väljer att starta sina egna könsspecifiera klubbar, och därav petar männen från arbetslivet?
Jag gillar inte någotdera, men det kommer att ske om inte männen i dessa klubbar väljer att tänka efter. Be smart.
"Sällskapet ingår i ett nätverk med tre samarbetande klubbar. Nya Sällskapet och Sällskapet har lokaler nära Kungsträdgården i Stockholm. Royal Bachelors Club, den tredje klubben i nätverket, har pampiga lokaler nära Götaplatsen i Göteborg. Företrädare för klubbarna medger att de är en stark maktfaktor i samhället - där kvinnor inte får vara med."
http://aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1067203,00.html
"Vi älskar tjejer men gubbarna tycker att det är rätt skönt att slippa åla sig, flirta, dona och greja. Det blir mer avslappnat. Och tjejerna vill väl inte ha med nån kille på syjuntan? Vi håller på traditionerna."
Jag är av åsikten att klubbar som är till för ett specifikt kön eller för den delen ras, enbart ska få finnas i vårdaspekt. En supportklubb för folk som haft prostatacancer har exempelvis rimliga anledningar till varför kvinnor inte ska vara med, precis som självförsvarklubbar för kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt och ska lära sig att försvara sig, och i samband får hjälp med att lära sig att lita på män igen, kanske inte ska innehålla män och vice versa.
Men att ha andra klubbar, till och med officiella klubbar för syjuntor som de så fint säger, ska aldrig få vara könsspecifierade. Klubbar som enbart tar in folk på erhållen kompetens kan jag förstå, men inte klubbar som utesluter folk baserat på deras födsellott.
Att deras enda argument mot att kvinnor skulle få vara med är att gubbarna ska få: "slippa åla sig, flirta, dona och greja" är dessutom löjeväckande komiskt. Jag vet inte varför Carl-Gustaf Mann, klubbdirektör för Royal Bachelors Club, valt att porträttera medlemmarna som individer som blir helt parninstokiga så fort de umgås med det motsatta könet, men en invidid som inte kan låta bli att åla sig, flörta, dona och greja i närhet av det motsatta könet borde kanske överhuvudtaget inte få sitta i någon maktposition då man måste ifrågasätta hur pass profsigt deras arbete blir?
Jag säger, förbjud alla ras och könsspecifierade klubbar som inte är relaterade till fysisk eller psykisk vård. Förbjud alla klubbar som på något vis baserar sig på genetik, då det inte är konstruktivt för ett framtida, jämställt samhälle.
Om inte jämställdhet räcker som ett argument kan gubbarna i de här föreningarna fundera på vad som händer om några år, när andelen högutbildade kvinnor är långt större än högutbildade män, och kvinnor i ren protest till dessa klubbar väljer att starta sina egna könsspecifiera klubbar, och därav petar männen från arbetslivet?
Jag gillar inte någotdera, men det kommer att ske om inte männen i dessa klubbar väljer att tänka efter. Be smart.
Second Life
http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_15400011.asp
Second Life är en interaktiv, 3-dimensionell värld på nätet. Det har nu kommit fram att vissa "vuxna" avatarer har haft sex med "minderåriga" avatarer, det vill säga att en tecknad figur av vuxen skepnad har haft sex med en annan tecknad figur av barnskepnad. Nu vill tyska åklagare ha rätt på personerna i fråga som spelat de vuxna 3D-figurerna för att fälla dem för våldtäkt.
Man kan inte döma någon för fiktiva lekar, i så fall kan man likväl döma den dominanta parten i par där där den ena klär ut sig i... exempelvis blöjor och idkar den typ av lekar. Man kan inte heller fälla dem för våldtäkt, då det i faktum inte skett någon våldtäkt annat än fiktivt, vilket den "våldtagna" parten i det här fallet även måste ha gått med på.
Om en 3D-animerad personlighet har sex med en en annan 3D-animerad personlighet kan man inte hävda att någon av karaktärerna är minderåriga, den som spelar den ena parten kan tänkas vara minderårig, men det faller varken under kategorin sexuellt utnyttjande eller våldtäkt, då det i faktum aldrig händer något.
Om det är något som uppmuntrar pedofiler till att ta nästa steg och utföra samma handling i verkliga livet, det vet jag inte, jag är inte psykolog. Allt jag vet om det är att jag igår exempelvis spelade ett spel där jag gick omkring och dödade saker med en yxa, och så vitt jag vet känner jag inte den minsta lust att plocka ut vår yxa ur vår verktygskammare och gå ut på stan och hugga ner folk idag.
Jag kan, personligen, tänka mig att vissa individer mycket väl är mer lättpåverkade än andra, men att de förmodligen skulle ha trillat dit i alla fall. Men jag vet inte, för jag är inte psykolog.
Hursomhelst anser jag inte att en dom om våldtäkt kan utfärdas, i så fall kan vi likväl fälla alla skådisar som fått agera i våldtäker i film (ännu hellre dom, i så fall, när man tänker efter) eller för den delen alla författare som skrivit om det.
Men, däremot anser jag att Second Life mycket riktigt kan göra det omöjligt för vuxna avatarer och sk. "minderåriga" avatarer att ha sex med varandra. Ur mitt politiskt korrekta perspektiv sprängladdat med moral!
Second Life är en interaktiv, 3-dimensionell värld på nätet. Det har nu kommit fram att vissa "vuxna" avatarer har haft sex med "minderåriga" avatarer, det vill säga att en tecknad figur av vuxen skepnad har haft sex med en annan tecknad figur av barnskepnad. Nu vill tyska åklagare ha rätt på personerna i fråga som spelat de vuxna 3D-figurerna för att fälla dem för våldtäkt.
Man kan inte döma någon för fiktiva lekar, i så fall kan man likväl döma den dominanta parten i par där där den ena klär ut sig i... exempelvis blöjor och idkar den typ av lekar. Man kan inte heller fälla dem för våldtäkt, då det i faktum inte skett någon våldtäkt annat än fiktivt, vilket den "våldtagna" parten i det här fallet även måste ha gått med på.
Om en 3D-animerad personlighet har sex med en en annan 3D-animerad personlighet kan man inte hävda att någon av karaktärerna är minderåriga, den som spelar den ena parten kan tänkas vara minderårig, men det faller varken under kategorin sexuellt utnyttjande eller våldtäkt, då det i faktum aldrig händer något.
Om det är något som uppmuntrar pedofiler till att ta nästa steg och utföra samma handling i verkliga livet, det vet jag inte, jag är inte psykolog. Allt jag vet om det är att jag igår exempelvis spelade ett spel där jag gick omkring och dödade saker med en yxa, och så vitt jag vet känner jag inte den minsta lust att plocka ut vår yxa ur vår verktygskammare och gå ut på stan och hugga ner folk idag.
Jag kan, personligen, tänka mig att vissa individer mycket väl är mer lättpåverkade än andra, men att de förmodligen skulle ha trillat dit i alla fall. Men jag vet inte, för jag är inte psykolog.
Hursomhelst anser jag inte att en dom om våldtäkt kan utfärdas, i så fall kan vi likväl fälla alla skådisar som fått agera i våldtäker i film (ännu hellre dom, i så fall, när man tänker efter) eller för den delen alla författare som skrivit om det.
Men, däremot anser jag att Second Life mycket riktigt kan göra det omöjligt för vuxna avatarer och sk. "minderåriga" avatarer att ha sex med varandra. Ur mitt politiskt korrekta perspektiv sprängladdat med moral!